Det är ett av samhällets största problem, det syns inte utåt och är svårt att prata om.
– Ensamhet är till viss del inbyggt i chefsämbetet, eftersom chefer står med det övergripande ansvaret för utveckling och genomförande. Chefen har makt, och befogenheter, som gör att man inte är jämbördig med teamet, säger psykosyntesterapeut Suzanne Pärlhamn som skrivit boken ”Kan vi prata om ensamhet”, tillsammans med tidigare journalisten Sandra Torbjörnsdotter.
Chefen samarbetar med sina medarbetare men kan ibland uppleva en avsaknad av djupare kontakt eller gemenskap.
– När företaget har sammankomster kan det finns en känsla av distans mellan medarbetare och chef. När beslut ska fattas eller någonting blir fel på arbetsplatsen står chefen oftast ensam med ansvaret. Känslan av ensamhet kan vara svår att skaka av sig trots att man vet att det är en del av jobbet, det är mänskligt, säger Suzanne Pärlhamn.
För att orka eller släppa på anspänningar tar man till olika saker för att hantera stressen eller ångesten som höga krav kan bidra till.
Det kan till exempel leda till att man jobbar för mycket, överpresterar, triggad av känslan att vara tvungen att leverera. Eller att man tränar mycket för att slippa tänka eller känna efter när man inte jobbar. Ett riskbruk av alkohol eller sex kan också vara ett sätt att försöka hantera en pressad arbetssituation på som oftast döljs för omgivningen.
– Därför kan det vara svårt att upptäcka – om det utifrån ser det ut som att man lever ett lyckat, aktivt liv, säger Suzanne Pärlhamn.
Chefer behöver precis som alla andra ha forum för att ventilera frågor och få ta del av andras erfarenheter och perspektiv.
– Att hitta chefskollegor att prata av sig med är ett sätt att hantera känslan av ensamhet och utanförskap.
Den som har en chefsroll behöver hitta sin flock, någon som förstår.
Suzanne Pärlhamn
Ensamhet är en inte en accepterad känsla, menar Sandra Torbjörnsdotter.
– Därför kan vi ibland dölja att vi bär på den. Det kan i sin tur förstärka känslan och bidra till att man känner sig ännu mer utanför. Det är inte ovanligt att chefer är högpresterande med ett visst motstånd att blotta sig när någonting känns motigt eller svårt, och istället väljer att hålla det för sig själv.
Med boken vill författarna normalisera begreppet och bryta stigmat som finns kring ensamhet.
– Ilska och ledsamhet är relativt accepterade känslor. Men ensamhet är fortfarande tabu. Om man säger att man känner sig ensam vet folk oftast inte hur de ska reagera. Man möts av quickfix, råd eller normer som ”ensam är stark”, säger Suzanne Pärlhamn.
– Tillhörighet och gemenskap är förknippat med status. Sociala medier mäter oss hela tiden – har vi en grupp, ett sammanhang?
Suzanne Pärlhamn förklarar:
– Hot om ensamhet kan vara en trigger. Det är en överlevnadsinstinkt som finns naturligt hos oss människor, det handlar om att ha en plats i ”flocken” eller gruppen. I hjärnan sätts en stressreaktion igång, och larmar – du håller på att bli utesluten, du måste ta dig in i gruppen igen. Förr var ensamhet förknippat med livsfara, den som blev utesluten av flocken, dog ensam på savannen eller i skogen. Samma reaktionsmönster lever kvar än idag fast savannen är utbytt mot kontorslandskapet.
Därför döljer vi vår ensamhet, vi vill känna oss upptagna och uppskattade.
Vad kan man göra som chef för att hantera känslan av ensamhet på jobbet?
– Den som har en chefsroll behöver hitta sin ”flock”, någon som förstår. I en chefshierarki kan det vara en utmaning, men det är viktigt att försöka hitta någon eller några personer som har en liknande roll och liknande uppdrag och som man kan ventilera med, säger Suzanne Pärlhamn.
Det är i grunden en organisations- och HR-fråga, menar hon.
– Hur organiserar man sig så att det finns ett kontaktnät för chefer med andra att knyta an till? Chefer förväntas leda och prestera, men man behöver också se människan bakom rollen, och vilka behov som finns där. Social samvaro med andra chefer är dessutom en chans att stärka sig i rollen som chef.
På varje arbetsplats behöver det också finnas en medvetenhet och uppmärksamhet på problemet.
– Hur agerar man när någon känner sig ensam? Hur undviker man att någon överhuvudtaget hamnar där?
Kan du ge några konkreta exempel på en organisatorisk nivå?
– Delat ledarskap kan vara ett sätt att se till att man har en jämbördig kollega att prata och dela arbetsbördan med. För hög arbetsbelastning är ett vanligt strukturellt problem som kan leda till en ökad känsla av ensamhet. Våga lyfta ämnet, det är viktigt att vi börjar prata om ensamhet och hur vi vill ha det med varandra på arbetsplatsen, chefer inkluderade.