Anna Edstedt
kommunikationschef Consid
– Jag blir sällan arg på jobbet, har nog generellt närmare till känslor som irritation och nedstämdhet. Men händer det att jag blir arg eller jätteirriterad agerar jag på det. Rak och tydlig kommunikation tror jag är nyckeln till ett bra teamwork på jobbet. Saker får inte ligga kvar och gro. Men jag tror att det är en bra sak att först – innan man tar upp det med vederbörande – själv ta ett steg tillbaka och reflektera över vad som hänt. Ibland sätter jag mig och skriver ner det. Varför blev jag arg? Vad i detta blev inte bra? Hur bidrog jag till det som hände? Hur kan jag ha uppfattats av andra?
Jag hoppas att mina medarbetare gör på samma sätt. Att de är raka mot mig om de tycker att jag gör något fel.
– Samtidigt är jag en person som säger ifrån direkt om någon i en grupp går över gränsen på ett eller annat sätt. Då finns det en poäng att inför gruppen markera att man inte accepterar ett visst beteende och trycka på vikten av jämställdhet och respekt gentemot varandra. Sedan tar jag så klart ett enskilt samtal med personen i fråga.
– Jag har tidigare i min karriär själv haft chefer som låtit sin ilska gå ut över medarbetarna. Inte sällan kände man att okej, nu har någon i ledningen kritiserat dig och du låter det gå ut över oss.
Så även om jag absolut tror på att man måste få visa känslor på jobbet är det nog så att återkommande ilska bara föder negativ energi. Medarbetarna kommer att förlora all form av respekt för dig och då är det ju ganska kört att få till bra resultat.
Foto: Maja Brand
Aygül Lale Kabaca
vd Make Equal Culture and Performance
Jag blir nog sällan arg på jobbet. Irriterad ja, men inte arg.
Vad jag gör åt det beror på vem det är jag är irriterad på. En medarbetare, en kund eller kanske hela omvärlden? Just nu känner jag nog mest ilska över saker som händer i världen…
Jag är lyckligt lottad att ha medarbetare som jag känner mig trygg med. Är det något som skaver med en medarbetare kan jag ta upp det. Vi har en psykologisk trygghet i gruppen som gör det möjligt. Men jag försöker alltid landa i känslan själv först. Vad är det jag är irriterad på egentligen? Jag smälter saker först, sen kan jag prata om det.
Jag tänker att det är viktigt för mig som chef för ett konsultbolag vars expertis är just jämlikhet, social hållbarhet och inkluderande förhållningssätt att jag själv lever som jag lär. Våra frågor handlar ju faktiskt också om att få syn på sin egen position, checka av sina tankar och känslor först, för att ens bemötande av andra sen inte ska blir argt, utan schysst och inkluderande – jag ska ju vara expert på detta!
Man ska komma ihåg att ilska också kan vara en drivkraft – dock inte när den riktas mot andra. Men jag har ju hela mitt yrkesliv varit arg på ett ojämställt och diskriminerande samhälle och lärt mig att kanalisera den ilskan så att den inte bränner ut mig. Känner du likadant är mitt råd att hitta andra som delar din ilska, gå ihop, alliera er! Se också till att få kunskap om alla verktyg som finns där ute. Visselblåsarlagen, DO, arbetsmiljölagen, facket. Det finns faktiska verktyg att luta sig mot!
Och kom ihåg att om du ser strukturer som är dåliga men som inte drabbar dig själv
– då kan din roll vara att bli den allierade! Det är lättare att säga ifrån om man själv inte är utsatt.
Foto: Peter Knutson
Maria Ros Hjelm
generalsekreterare/vd på Svenska Turistföreningen
– Det är inte ofta jag är arg på jobbet. Jag har väl snarare utmaningar åt andra hållet. Det har hänt att jag fått höra att jag skrattar för mycket på jobbet och därför kan uppfattas som oseriös. Det där tror jag handlar om att jag är kvinna tyvärr.
Idag, när jag varit med ett tag, tänker jag att så länge jag levererar i mitt arbete och är seriös i det jag gör så tänker jag fortsätta visa glädje på jobbet. Så klart måste man hitta rätt nivå på sina känsloyttringar som chef men hellre att man visar att man har känslor och påverkas av saker som händer, än att vara helt neutral och avstängd.
Det är sällan jag blir arg men däremot kan jag bli starkt engagerad och upprörd över saker som händer. Som till exempel när SJ säger att de ska sluta köra natttåg…
Eftersom vi är en organisation som bygger på engagemang så tycker jag att det är viktigt att jag som chef visar upp detsamma. Upprördheten över ett dumt beslut visar att jag är engagerad!
Att bli upprörd i situationer som rör medarbetare är något helt annat. När det händer försöker jag att INTE reagera där och då, jag vill hinna ta reda på vad som ligger bakom och jag vill inte reagera inför andra. Det är ju sällan en god idé att agera i affekt. Det gäller mejl också – om man så känner för att trumma ner ett snabbt argt svar ibland.
Man ska tänka på att ilska är en väldigt stark känsla. Ofta förknippad med tonlägen och kroppsspråk de flesta påverkas av. Jag har själv, tidigare i mitt arbetsliv, varit den som fått ta emot en chefs ilska och det är inget roligt att utsättas för. Att chefen sedan säger ”men jag menade ju inte så” hjälper inte. Det var jag som fick ta emot och sedan bära den där ilskan.
