Jag hörde en gång en HR-direktör irriterat klaga på att cheferna inte förstod att de alltid skulle agera som arbetsgivarens företrädare. När jag höll min workshop förstod jag varför. Det lyste nämligen igenom att cheferna var djupt missnöjda med ledningen, som vägrade lyssna på dem.
Det är inte ovanligt att chefer får höra att de är arbetsgivarens företrädare. Ibland finns poänger, men det finns även en stor risk att uttrycket missbrukas och leder till en tystnadskultur. En god chef lyssnar till en mängd olika perspektiv och är beredd att företräda alla dessa i dialogen med högre chefer. Det är ett sätt att kvalitetssäkra beslut. Den bästa företrädaren för arbetsgivaren är ofta även den bästa företrädaren för arbetstagaren. Man måste sluta se organisationer som en samling intressegrupper.
Frågan är särskilt viktig eftersom chefer kan ställas inför målkonflikter när överordnades beslut strider mot uppdraget. Exemplen är många.
När chefer uppmanas att enbart agera som arbetsgivarens företrädare undermineras deras integritet och risken för en tystnadskultur ökar.
Louise Bringselius
Inom sjukvården visade skandalerna kring Lucy Letby i Storbritannien och kirurgen Paolo Macchiarini i Sverige hur anställda tystades, trots att patienters liv stod på spel. I privat sektor sticker fallet med General Motors ut. Ett felaktigt konstruerat tändningslås ledde till hundratals döda kunder, men cheferna valde att mörka situationen in i det längsta.
I offentlig sektor är det särskilt viktigt att chefer inte bara följer sina överordnade. Där ska de främst vara lojala mot grundlagarna. När Donald Trump var president uppmanade han höga tjänstemän och politiker att bryta mot den amerikanska konstitutionen för att kullkasta valresultatet. Tack vare att de vägrade har USA kvar sin demokrati.
När chefer uppmanas att enbart agera som arbetsgivarens företrädare undermineras deras integritet och risken för en tystnadskultur ökar. Själva poängen med att ha erfarna och kompetenta chefer är att de ska våga uttrycka sitt omdöme och att det ska välkomnas, även om det utmanar. De ska kunna lyfta olika perspektiv.
HR behöver också se sig som företrädare för både chefer och medarbetare. Det är först när vi krokar arm på detta vis och försöker förstå varandras perspektiv som vi blir starka. Inte när vi sätter oss på barrikader.
Bäst just nu:
Att organisationer pratar mer om styrning och hur den påverkar kultur och ledarskap
Sämst just nu:
Att så många upplever en tystnadskultur på sina arbetsplatser
Louise Bringselius är docent och forskare i organisation och ledning, författare, föreläsare och debattör.