Camilla Bergman, grundare och vd på Loop, ett mediehus för branschjournalistik.
Foto: Elisa Sanvito / collage Teresa Kristoffersson
– Det är bättre att hänga ut mig själv än att någon annan gör det, säger Camilla Bergman, grundare och vd på Loop, ett mediehus för branschjournalistik.
Uppstarten av företaget har alla kunnat följa på Linkedin, under vinjetten Vd-resan 2.0 Hon har öppet berättat om pengar, partners och personal. Lite som en dokusåpa på Linkedin.
– Under min karriär har jag varit ganska nojig och osäker som ledare. Jag har varit för hård, för mjuk och jag har förlorat jättebra medarbetare för att jag inte har vetat hur jag ska leda på bra sätt. Jag har gått runt och oroat mig för att ”saker ska komma fram om mig”, men är man transparent kan ju inget komma fram, det finns liksom inga hemligheter.
– Det kommer såklart bli massa problem i Loop, det blir det i alla företag. Vi kanske gör en dålig publicering, blir stämda för någonting, eller vad vet jag? Men då vill jag berätta om det. Det är en drivkraft i sig, att man inte bara ska få läsa allt positivt om Loop Impact, det har med nischen Impact att göra också – vi måste vara öppna, annars kan vi inte kräva det om de bolag vi skriver om.
Problem och motgångar blir ofta bra stories, menar Camilla Bergman. Många bra entreprenörsberättelser är skrivna i efterhand, men det blir ännu mer spännande när det sker i realtid, säger hon och medger att den transparensen hittills varit en stor fördel.
– Vi fick en bra start mycket tack vare att jag varit så öppen med motgångar och misslyckanden men också sådant som gått bra. Vi fick en massa engagemang, publicitet och en ordentlig skjuts i och med det.
Vi kanske gör en dålig publicering, blir stämda för någonting, eller vad vet jag? Men då vill jag berätta om det.
Camilla Bergman
Fram med det fula och svåra alltså?
– Det är ju ingenting nytt egentligen, att man får många följare på sociala plattformar genom det ”brutalt” ärliga. Det har inte funnits så mycket inom näringslivet, men det kommer mer och mer. Chefer som gråter ut, fläker ut sig. Det facket vill jag inte hamna i. En annan väg jag sett att vissa (män) väljer är att ta på sig en ”besserwisser-roll” – jag kan allt och nu ska jag lära er.
– För mig är det en balansgång, jag tror att jag ibland framstår som helt clueless, men hellre det än att vara en chef som ”mansplainar”.
Camilla Bergman förklarar att hon inte upplever att hon har någon prestige att försvara.
– Jag skrev en öppen fråga på Linkedin, om hur vi skulle tänka när vi skulle lansera vår produkt? Och vi fick en massa inspel från riktiga proffs, de ger av sin kunskap i kommentarer på Linkedin. Där finns någonting fint, det skapas en rörelse, vi hjälper varandra och blir bättre tillsammans. Det vill jag ha mer av.
Var går gränsen för vad du är öppen med?
– Det är svårt, jag hänger ut mig själv men inte andra, så jag har inte kunnat skriva om allt jag hade velat; om relationer som inte har fungerat, konflikter jag haft, samarbeten som gått i stöpet. Men samtidigt är det ju sådant folk vill läsa om och lära av, säger Camilla Bergman.
– När jag jobbade på Breakit skrev jag om att jag och en av grundarna hade bråkat, det var nog gränsfall för vad som är okej. Men han var okej med det och jag körde ändå. Ändamålen fick helga medlen. Men jag skulle aldrig dra in anställda, i så fall bara om det är något positivt. Där finns ändå en typ av integritet.
Vad är det värsta som kan hända nu?
– Att inte få fart på intäkterna, eller att någon av medarbetare inte trivs och slutar… Rekrytering trodde jag skulle vara lätt, det visade sig vara jättesvårt, folk vill inte hoppa på en ny startup. Trygghet är prio ett på arbetsmarknaden just nu.
Om det skiter sig, kommer du att vara transparent då med?
– Ja, då får jag skriva en artikelserie om det…. Då blir det kanske en hel bok, säger Camilla Bergman.
