Katarina Svensson, vd på JuneFirst.
Foto: Johan Marklund
Var hittar man en spännande chef som funderat mycket på det här med distansledarskap?
Ja, till exempel kan man ringa Karin Zingmark, tung förespråkare av distansarbete, och be om råd. Känner hon någon jag borde intervjua? Någon som har tänkt mycket på det här med att leda på distans och är duktig på det?
* * *
– Mig? Sa hon att jag är duktig på distansledarskap?
Det är nästan så att Katarina Svensson, vd på JuneFirst, skrockar förtjust när jag ringer upp.
– Jag kan knappast ge några råd. Jag har inga fem tips till dig som vill bli en bra distansledare. Men jag pratar gärna om utmaningarna. Jag tycker inte att det här är lätt, säger hon.
När vi någon vecka senare ses säger hon sig ändå förstå varför hennes namn kommer upp när Karin letar exempel på ledare som gillar distansarbete. Hon och Karin Zingmark har ”stöttat och hjälpt varandra i en herrans massa år”.
Ledarskap mer komplicerat i dag
– Jag var hennes första chef och vi är väl båda nöjda med den andres prestation på det som då hette Canal Digital.
Hon konstaterar att de delar filosofin att det är målet som är det viktiga. Vad är det vi ska åstadkomma tillsammans? Var man befinner sig när detta sker är nästan en ickefråga för Katarina Svensson, förstår man efter ett tag.
Därmed sagt, inte enkelt.
Idag är Katarina Svensson vd på JuneFirst, ett tech-bolag i mediabranschen. Företaget jobbar mycket med tv och streaming, både utveckling och innehåll. Till exempel textar de tv-program.
JuneFirst har de senaste åren gjort samma resa som många andra bolag. Under pandemin jobbade alla hemma. Idag – mer komplicerat.
Om något skulle jag uppmana chefer att ta reda på vad som funkar för just deras företag och anställda.
Katarina Svensson
De har ett tjusigt kontor i centrala Stockholm, men också total frihet att jobba hemifrån.
När de nyligen gjorde en enkät (vars ursprung egentligen handlade om kaffe och mjölk, hur mycket kunde tänkas gå åt i kaffemaskinen?) svarade 73 procent av medarbetarna att de planerade att spendera minst tre dagar i veckan på kontoret.
Det stora intresset för kontoret kan handla om datorkraft och stora skärmar – för sådant gillar man som utvecklare. Men å andra sidan har företaget sedan länge fixat stora skärmar hemma till den som så önskat.
Det handlar om tillit
– Inget är svart och vitt, rätt eller fel. Att tänka antingen distans eller på plats tror jag är fel. Det är inte den viktiga frågan. Om något skulle jag uppmana chefer att ta reda på vad som funkar för just deras företag och anställda.
För Katarina Svensson handlar mycket om tillit. Om frihet och förtroende.
– Om du har medarbetare som känner att du litar på att de gör sitt jobb, utan att lägga så stor vikt på exakt var och när de arbetar, ja då få du också något tillbaka. Jag vet att jag kan ringa en medarbetare en söndag kväll om något krisartat uppstår. Hen kommer att lösa problemet åt kunden så att alla blir nöjda. Det här med frihet och tillit går ”both ways”, säger hon.
Tillit i kombination med distansmöjligheten har också gjort att hon kan ha medarbetare på andra platser i landet. En utvecklare flyttade till en annan landsända efter pandemin men behöll jobbet. Vilket fungerat bra.
– Och vi har öppnat kontor i andra nordiska länder de senaste månaderna vilket vi kanske inte gjort så lättvindigt om vi inte testat på det här med distansarbete och lärt oss att det fungerar, säger Katarina Svensson och tillägger:
– Jag tänker så här; det här är inget hokus pokus. Hur vill dina medarbetare jobba? Funkar det för ditt företag? Det kanske inte är svårare än så?
Fast ändå, kanske lite svårare än så?
Vad ger mest energi?
För hur gör man för att hålla uppe energin i verksamheten när man inte ses?
– Det är mycket lättare att göra något om du känner att det ger dig energi. Det tror jag mycket på. Om du känner att det ger energi att sitta hemma och arbeta, då är det okej. Men här på kontoret måste jag som ledare se till att det finns energi i det vi gör, säger Katarina Svensson.
Företaget sitter i en slags co-working-miljö med andra företag i samma bransch. Här arrangeras löpande aktiviteter som drar mycket folk. Gemensamma luncher, föreläsningar och tillgång till naprapater. På JuneFirst firar man sina framgångar, kör demonstrationer (sånt tech-människor gör), uppmuntrar varandra. Man går ut och käkar, spelar boule, gör saker tillsammans.
Prata med dina medarbetare, det här har vi ju inte gjort tidigare, hur vill vi att det här ska fungera?
Katarina Svensson
Aktiviteterna handlar om att bygga förtroende, tillit och psykologisk trygghet. Katarina vill att medarbetarna ska våga vara raka och känna att de får misslyckas.
– Det jag tycker är tuffast med distansarbetet är att det är svårt att upptäcka medarbetare som inte mår bra när man sällan ses. Man kanske märker att det är något men i digitala kanaler är det mycket svårare att få grepp om vad det handlar om, en dålig natt eller något allvarligare? säger hon.
På JuneFirst lämnas därför aldrig medarbetare åt sitt eget öde, inte ens under några dagar. Alla har kontakt med arbetsgivaren minst en gång varje dag. Ofta flera. Kommunikationen med arbetsplatsen ska pågå hela tiden. Det finns en struktur som ser till att alla kontaktas varje dag. Det är viktigt enligt Katarina. För det är trots allt det här med kommunikationen som blir annorlunda när en del är på plats, andra inte.
Förlorar överhörning
– Min stora oro är att jag tror att vi förlorar kompetensöverföring inom organisationen, det man brukar kalla överhörning. Vi har insett att vi hade mycket överhörning tidigare. Några utvecklare diskuterade ett problem när en medarbetare i ett annat team snappar upp diskussionen och visar på något de gjorde för tre månader sedan. Kanske kan ni använda det här? Medarbetare fastnade i problemdiskussioner vid kaffeautomaten, gick vidare till någons skärm och löste problemet. Jag vet faktiskt inte hur man får till det där digitalt, säger Katarina Svensson och tillägger:
– Hade Karin (Zingmark) varit här hade hon sagt att det där kan man lätt få till digitalt också men jag har inte hittat något bra sätt att göra det, säger hon och tillägger att hon nog har ett råd till alla chefer ändå:
– Våga prata om att du inte är världsbäst på att leda digitalt. Prata med dina medarbetare, det här har vi ju inte gjort tidigare, hur vill vi att det här ska fungera?
– Ta hjälp av varandra, eller ta in extern hjälp för att komma över trösklar. Det är ju inte konstigt att vi inte kan det här. Allt är ganska nytt så var öppen och nyfiken på ett digitalt ledarskap så kommer du som ledare ganska långt. Hoppas jag!
