Amanda Lind ledde Miljöpartiets valrörelse 2018.
Foto: Viktor Gårdsäter
För en valgeneral kan nycklarna till ett framgångsrikt ledarskap sammanfattas i tre punkter: Förberedelse, engagemang och snabbhet.
Det menar Amanda Lind. Som partisekreterare ledde hon Miljöpartiets valrörelse inför riksdagsvalet 2018.
Den första punkten handlar enkelt uttryckt om en väl förankrad strategi och en organisation med tydligt utpekade roller. Den andra om att skapa ett ”tillsammansskap”.
– Det är människor som ger av sin tid, sin kraft, sin energi och ofta ideellt. Då måste man få med sig människor i att vilja kampanja, säger hon och fortsätter:
– Det handlar om att få med sig valarbetarna i ett ”varför”, att man vet varför man är en del i den här kampanjen. Det är i grunden enkelt, människor som är aktiva i vårt parti brinner ju för vår ideologi och för att förändra.
Den tredje punkten rör att både kunna och våga ta beslut.
– Du är i stabsläge i ganska många veckor under en valspurt. Det är bedömningar som behöver göras varje dag, vad som funkar från en dag till en annan. Då behöver det finnas en tillit i organisationen, tydliga roller och en förmåga att fatta snabba beslut.
Allt färre vill engagera sig i politiken, inte minst unga drar sig för att säga vad man tycker av rädsla för att bli utsatta för till exempel hat.
Amanda Lind
Ledningen har också ett stort ansvar för att hålla debatten fri från smutskastning och personangrepp, menar hon.
– Det är klart att man ska kunna påtala politiska skillnader, det är en del av ett val. Men allt färre vill engagera sig i politiken, inte minst unga drar sig för att säga vad man tycker av rädsla för att bli utsatta för till exempel hat. Här måste partierna ta ansvar för tonläget. Alla ska känna att man kan vara en del av vårt demokratiska samtal utan att behöva ha så fruktansvärt hård hud.
När det gäller engagemanget menar Amanda Lind att ledarskapet i ett parti liknar andra idéburna organisationer, där man delar värderingar och bild av syfte och mål.
I näringslivet är det inte nödvändigtvis lika tydligt. Den anställde kan motiveras av sådant som mer utgår ifrån den egna situationen. Jobbet kanske passar ens yrkesbana, lönen är bra och pendlingsavståndet lagom, resonerar hon.
– Samtidigt tror jag att alla företag, oavsett i vilken bransch, har att vinna på att hitta gemensamma nycklar för engagemang och samhörighet.
Även här gäller det att formulera ett gemensamt ”varför”, och sedan påminna om det. Se till att alla har en tydlig roll att spela, jobba med positiv förstärkning och inte glömma att fira sina framgångar även när tempot är högt.
– I ett partis DNA ligger att förankra, föra dialog och tillsammans processa fram gemensamma ställningstaganden. Det tror jag också är något som traditionella företag, där man inte har den beslutsstrukturen, kan lära av. Att involvera anställda i förändringsarbete eller förankra inför viktiga beslut, det där är giltigt oavsett vilken organisation man jobbar inom.
