Stegräkningstävlingar, gemensamma träningspass och motionslopp. Bra och välmenande initiativ eller onödig hälsohets? Träning på arbetsplatsen och topptränande chefer har blivit en het potatis – och att navigera rätt kan vara en svettig utmaning.

Text: Sara Wilk

Under den senaste tiden har det pratats mycket om den spirande hälsotrenden. Träningsråden överöser oss från både traditionella och sociala medier samtidigt som nya träningsformer och alternativ dyker upp både titt som tätt.

Under slutet av förra året släppte Anna Iwarsson, tidigare generalsekreterare på Friskis & Svettis, en rapport om våra tränings- och livsstilsvanor. Där konstaterar hon att träningstrenden är etablerad i samhället och att en ny grupp har gjort entré på arenan: elitmotionärerna. De äter, tränar och sover som elitidrottare och delar gärna med sig av sin träning i sociala medier. Många av dem är chefer – och de kan påverka sin omgivning.

– Det blir en norm för hur chefen vill att det ska vara och det skapas ett slags förväntanskultur, att alla ska vara en del av den tävlingsorienterade profilen. Det finns också en stor risk, eller möjlighet beroende på hur man ser på det, att chefen rekryterar likasinnade, säger Anna Iwarsson som idag arbetar som föreläsare och ledarskapsrådgivare.

Långt ifrån alla chefer är elitmotionärer. Men hälsa tycks ändå bli allt viktigare på arbetsplatserna, konstaterar hon. Intentionen är ofta god, men trots det väcks frågor om vad som egentligen är arbetsgivarnas ansvar.

– Träning är någonting väldigt privat och personligt. Jag jämför det med att borsta tänderna. Men man tycker att det är en arbetsgivarfråga och man tänker inte på att det handlar om olika individer. Och när man kliver över gränsen kan det bli gräns till övergrepp.

Louise Eriksson är vd för den digitala annonseringsbyrån Adprofit, tränar sju pass i veckan och kan mycket väl räknas in i gruppen elitmotionärer. På hennes arbetsplats har träningen blivit en del av tillvaron och de anordnar pass tillsammans, går på gym och har anmält sig till flera av sommarens lopp.

– Det gör jättemycket för sammanhållningen. Vi gör saker tillsammans, vilket innebär att vi har teambuilding varje vecka utan att någon reflekterar över det. Den fysiska träningen har dessutom effekt på hur du tänker, din kreativitet och problemlösningsförmåga, säger hon.

Hennes egen träning handlar mycket om att utmana sig själv och testa gränserna, men på arbetet ser de till att hitta aktiviteter som passar alla oavsett nivå. Det finns inga krav, den sociala aspekten är i fokus och tanken är att motivera medarbetarna. Därför har hon svårt att se träningen som något annat än positiv.

– Jag tycker inte att jag pressar någon, men jag är samtidigt medveten om att grupptryck kan infinna sig. Ingen av våra träningar är obligatoriska och huvudpunkten är att alla mår bra och har kul. Jag ska passa på att säga att jag tycker att det kan vara bra med lite press på sig att vara aktiv och träna. Det finns inget negativt med det om du vill leva länge och må bra, träning på jobbet grundar sig i omtanke, säger hon.

Träning har många bra effekter på kroppen. Den kan till exempel göra att vi sover bättre och känner oss piggare samtidigt som den kan hjälpa oss att hantera stress. Och just det är anledningen till att många av elitmotionärerna är chefer, tror Anna Iwarsson.

– Att vara chef och ledare är så oerhört multiorienterat, det är så många olika perspektiv och dimensioner hela tiden. Många väljer dessutom att vara tillgängliga både hemma och på jobbet och då måste kroppen ha något slags oas någonstans. Jag tror att träningen kan vara den här ventilen.

Niclas Hjortenmark är IT-chef på CSN och har en bakgrund som elitidrottare. Idag vill han inte kalla sig elitmotionär, även om träningen fortfarande är en stor del av hans liv. Han tränar ungefär tio gånger i veckan och målet är att klara en halvmara på en timme och tjugo minuter.

– Jag har familj och ett krävande jobb. Löpningen har blivit en fristad där det är möjligt att knuffa undan allting och bara vara här och nu. På det sättet är kvalitén som träningen tillför livet viktigare än själva utfallet, säger han.

På CSN:s huvudkontor i Sundsvall har personalen bland annat tillgång till ett gemensamt gym och gruppträningspass, men det anordnas också aktiviteter för de som har andra intressen. Niclas Hjortenmark konstaterar att han inte vill försöka att överföra sin livsstil på medarbetarna. Istället ser han arbetsgivarens roll som att skapa förutsättningar för aktivitet och motivation.

– Ur ett personligt perspektiv skulle jag tycka att det var jätteskoj om vi stack ut och sprang. Men inte för själva löpningen, utan för att komma ut tillsammans och träffas i ett annat sammanhang. Men ur mitt chefsperspektiv kan jag inte ställa samma krav på personalen som jag ställer på mig själv. Det tycker jag inte är okej.

Anna Iwarsson tror också att nyckeln för att hitta en balans på arbetsplatsen är att inte se sin egen träning eller diet som universalmetod. Samtidigt ser hon att det krävs engagemang på hög nivå för att skapa hållbara lösningar.

– En stegräkningstävling skapar ingen långsiktig hälsa. Den blir mer som ett kul jippo. Om du vill ha hållbara medarbetare på sikt och ett hållbart ledarskap så måste det börja i ledningen, att inte snacka utan att göra och leva så själv, säger hon.

Fram till förra året var Peter Rejler vd för teknikkonsultkoncernen Rejlers. Idag är han arbetande styrelseordförande och fick dessutom motta titeln Årets hälsobefrämjande chef under Chefsgalan. Själv tränar han nästan varje dag, räknar sig till gruppen glada amatörmotionärer och deltar i både multisport- samt triathlontävlingar.

– Jag hävdar att träning är grunden till ett bra liv, att du ska ha kraft och ork att klara av allt som händer runt omkring dig. Och du blir gladare, piggare och sover bättre, säger han.

Under åren har Rejlers genomfört ett omfattande hälsoarbete. Idag har de anställda bland annat möjlighet att träna på gym och gå på massage, men de kan också få råd och stöd vid psykisk ohälsa. I mångt och mycket har det handlat om att underlätta för de anställda att göra bra val utifrån sina egna förutsättningar, konstaterar han.

– Du vill ju bara medarbetarna väl. Det är så otroligt enkelt att argumentera för bra hälsa. Är det någon som argumenterar mot så har jag tusen argument för. Visst har folk tyckt att jag har trampat över gränsen emellanåt. Men jag tror aldrig att jag har upplevt att de inte har kommit tillbaka och tackat mig efteråt, säger han.

Hälsa mer än träning

Träning är ofta en enkel lösning på många problem. Men vi måste vidga vår syn på hälsa och inte enbart likställa den med träning och motion. Det menar Henrietta Huzell, som ser en förändrad bild av den hälsosamma medarbetaren.

– Träning är lätt att ta till som chef. Vi har ett tufft arbetsliv och det blir ett sätt att kunna säga ”men jag har i alla fall gjort det jag har kunnat. Nu kan jag bocka av att jag har infört hälsofrämjande åtgärder”, säger Henrietta Huzell som är lektor i arbetsvetenskap på Karlstads universitet. I sin forskning har hon bland annat tittat på vilka utseendekrav som arbetsgivare har på sin personal.

Hälsa har aldrig varit ointressant för chefer och ledare, men vår syn på den har förändrats, konstaterar hon. Före industrialiseringen handlade en god fysik om att orka med tungt, fysiskt arbete. Idag har många stillasittande jobb, men den vältränade kroppen står kvar som en symbol för uthållighet. Dessutom kopplas den numer också ihop med disciplin, målmedvetenhet och andra positiva personlighetsdrag. Det finns med andra ord en föreställning om att ett atletiskt utseende innebär friskare, produktivare och mer disciplinerad personal.

– Det är inte så att träning på arbetet är skadligt, men det finns ett oreflekterat förhållande hos chefer idag. Dels kring rekrytering av människor som inte är som de själva, och dels när de mer eller mindre tvingar med människor på aktiviteter som de själva har bestämt ska vara bra.

Men gränsdragningen mellan privat- och arbetsliv är inte helt okomplicerat, resonerar Henrietta Huzell. Det är inte så lätt som att säga att arbetet aldrig ska inkräkta på privatlivet och vice versa. Däremot bör chefer tänka efter när det handlar om aktiviteter där det tydligt synliggörs att någon inte deltar, vilket i värsta fall kan leda till ett arbetsmiljöproblem.

– Du kan fråga dig om alla kan vara med på den här aktiviteten, kan funktionshindrade vara med på den här aktiviteten, kan Britta sextiofem år vara med på den här aktiviteten? Är svaret på frågan nej, eller nja, är det läge att fundera på om du måste ha den.

Det kan också vara läge att vidga perspektivet till att innefatta mer än träning och motion. För vad som är hälsosamt för människor varierar. Det behöver inte vara motion som medarbetarna behöver, utan något helt annat.

– Ett hälsosamt arbetsliv torde väl vara att man i större utsträckning ser till individers förmåga att klara av sin arbetsdag och ge verktyg för det. Det har vi glömt bort helt och hållet. Svaret på frågan om vad som är ett hälsosamt arbete idag är: träna så orkar du mer.

– Jag hoppas på att vi i framtiden erbjuder en palett av hälsoerbjudanden och att man samtidigt inte glömmer bort att en hälsosam arbetsplats faktiskt handlar om att hjälpa och avlasta varandra också.

Sara Wilk