Har vi skäl att tro att chefer skulle vara mer ekologiskt medvetna än andra? Eller är det måhända tvärt om?
Enligt en undersökning Trygg-Hansa lät göra 2011 är kvinnor och äldre mer miljömedvetna än yngre och medelålders män. Och eftersom det är vanligt att chefer är just yngre och medelålders män bör svaret vara att chefer är mindre miljömedvetna än andra. Det beror i så fall på att de är just män och inte på att de är chefer. Men det får konsekvenser.
I Sverige är vi, internationellt sett, både miljömedvetna och villiga att engagera oss i frågor som rör en hållbar utveckling. Vårt sopsorterande lär stå i en klass för sig. Lundasociologen Anna-Lisa Lindén, med vardagsliv, konsumtion och klimat som fackområde, menar att kunskaperna i Sverige om miljöfrågor är förhållandevis goda hos både män och kvinnor. Skillnaden ligger i att kvinnor använder sina kunskaper! Den lite tjatiga förklaringen är att kvinnor fortfarande tar det större ansvaret hemma. Och det är framförallt som privatpersoner och konsumenter flertalet av oss påverkar miljön. Kvinnor överväger miljöpåverkan mer när de handlar än vad män gör. De är noggrannare med valet av temperatur när de ska tvätta. Och kvinnor har lite större benägenhet att betala någon krona extra för att mjölken ska vara ekologisk.
Naturligtvis har många chefer, oavsett kön, ett inflytande över hur vi påverkar miljön. Men företags och offentliga organisationers miljöpåverkan ska vi nog inte förstå ur ett individperspektiv. Då utesluter jag givetvis de personer som inte följer regelverken vid avfallshantering eller handskas ansvarslöst med kemiska spillprodukter. Att begå miljöbrott skiljer sig inte från andra brott och följaktligen faller ansvaret på de personer som begår dem.
Det jag tänker på är snarare att miljöfrågor, ungefär som jämställdhet och etik, oftast hanteras på stabsnivån och där av särskilda specialister. Miljötänkandet i företag och offentliga organisationer har nämligen utvecklats i takt med att miljöhänsyn har blivit kommersiellt motiverat respektive politiskt korrekt. Lösningarna har blivit därefter, det vill säga institutionella. Om man undantar företag som arbetar med produkter och tjänster inom miljösektorn, och de offentliga organisationer som håller på med miljöfrågor, är det rimligt att förvänta sig att chefer i första hand följer en miljöpolicy. I övrigt är det en fråga för specialisterna, de som gjorde policyn, att besluta om sådant som rör miljön – från valet av papper i skrivarna, via de miljöfrågor som rör produktionen av varor och tjänster, till en eventuell sponsring av regnskogsprojekt som alternativ julklapp till kunder och medarbetare.
Det har nog sina poänger att värdera miljötänkandet i företag och offentliga verksamheter från just en institutionell utgångpunkt snarare än att se det ur ett individperspektiv. Individer är väldigt olika. Miljömedvetenheten i våra organisationer däremot har vuxit fram i takt med att konsumenter och medborgare krävt den sortens hänsynstagande. Svårare än så är det nog inte. Tyvärr!



MINSKAD ÖKNING Övertygelsen att en ekonomi måste växa markeras av ordet tillväxt. Även när ekonomier krymper talar vi om tillväxt – negativ tillväxt! Ett mycket egendomligt uttryck.

RIKSRISKISAR Antalet före detta politiker som uppbär pension och samtidigt fakturerar sitt nuvarande arbete från bolag växer stadigt. Moraliskt sett en parallell till riskkapitalister och deras räntesnurror.

HÄLSOSAM KOLL En studie gjord av Hjärnkoll, ett regeringsinitiativ för psykisk hälsa, visar att chefer gravt underskattar riskerna för psykisk ohälsa i arbetslivet. Hög tid att detta kom upp på agendan – igen.