Tilde Björfors är cirkusdirektören som tog nycirkus till Sverige. Misslyckad som artist säger hon. Men cirkuskonsterna tar hon med sig i ledarskapet.

Text: Eva Brandsma

Det är mörkt i salongen. Publiken lutar huvudena bakåt och vänder blicken mot taket. I strålkastarljuset svingar sig akrobaterna vådligt, håller sig fast med bara fötterna, kastar sig ut i ett ingenting och litar på att bli uppfångad av sin partner. Hon svävar. För ett ögonblick ligger hon fritt i luften utan fäste varken bakom eller framför. Ska det gå? Missar hon? Under bråkdelen av en sekund vet vi inte om ska hon falla eller få tag på sin partner. Så finner deras händer varandra och vi i sammetsfåtöljerna drar en kollektiv suck av lättnad. Och så tar de fart och släpper taget igen och svävar ut i luftrummet … och fångas upp. Nu med bara en hand.
Deras kommunikation är ordlös och full av tillit. Utan en fungerande kommunikation är luftakrobatiken omöjlig, livsfarlig. Utan tilliten likaså.

Tilde Björfors tar en paus i filmklippandet. Hon går igenom intervjuer som hon har gjort med luftakrobater om hur de vågar göra det de gör. Hur de tränar kommunikationen mellan sig och sin partner, hur de förhåller sig till sin rädsla och sitt kontrollbehov. Det är en del i det forskningsarbete Tilde är mitt uppe i, om var kreativiteten uppstår.
– Egentligen handlar det om vad det är att vara människa, säger hon.
I cafeterian tre trappor nedanför Cirkus Cirkörs kontor serveras ärtsoppa och pannkakor. Här i kulturhuset Subtopia i Alby, en söderförort till Stockholm, samlas en rad olika kulturentreprenörer under samma tak. För hundra år sedan stod det kor och hästar där vi sitter, i en av LM Ericssons gamla fabriksbyggnader. Nu används flera av de stora hallarna till träningslokaler för cirkuselever. Cirkus Cirkör har dragit igång det cirkusgymnasium och den dans- och cirkushögskola som blivit som en symbol för Botkyrka. På infarten från E4:an välkomnas bilisterna av en skylt med en clown med röd näsa och texten ”Botkyrka – Långt ifrån lagom”.

Det är nu elva år sedan Cirkus Cirkör flyttade till Botkyrka och startade sin cirkusutbildning. Då hade Cirkör funnits i Sverige i fem år. De hade dragit igång barnverksamheter, turnerat, uppträtt på Nobelfesten. Skapat en rörelse av något nytt, av en ny slags cirkus. Tildes kärlek till nycirkus väcktes i Paris och hon kände att hon hittade rätt.
Nycirkus är nytt i det avseendet att akrobatiken, jonglerandet, musiken och föreställningen hänger ihop i en helhet. Med en vilja att kommunicera något till publiken. Den traditionella cirkusen bygger i större utsträckning på ett antal fristående nummer; clownen för sig, luftakrobaterna för sig, lindansösen gör sitt och jonglören bollar för sig. Artisterna emellan råder en strikt hierarki, och cirkusen lever ofta utanför samhället. Nycirkusen är tvärtom en del av samhället, vill vara med, påverka och förändra. Det gemensamma mellan ny och traditionell cirkus är cirkuskonsterna. För att kunna utföra dem krävs träning, träning och åter träning.

Kvällen innan vi ses har jag sett föreställningen Wear it like a crown på Södra teatern i Stockholm. Föreställning ska snart ge sig ut på turné över landet. Jag måste bara veta om kvinnan som spändes fast i hjulet , snurrades runt medan knivmannen kastade sylvassa knivar mot henne, verkligen var en ur publiken? Jag menar, skulle jag kunna ha blivit uppsläpad på scenen, frågar jag med skräcken illa dold.
– Nä, hon och knivkastaren är praktiskt taget gifta, hon ingår i ensemblen, försäkrar Tilde.
Föreställningen handlar om våra rädslor och om hur vänster och höger hjärnhalva fungerar. Den vänstra, logiska, dömer och värderar, hittar rätt och fel, vill sortera in saker i fack och kontrollera. I höger finns känslorna, drömmarna, virrvarret och flummet. I kommunikationen mellan hjärnhalvorna föds kreativiteten. Ramarna och strukturen behövs för att släppa fram idéerna.
– Länge har vänster hjärnhalva och vetenskapen har styrt. Men vi lever i en spännande tid nu där höger hjärnhalva med konsten, filosofin och det fysiska, får allt större plats.
I sin strävan efter att förstå hur människan fungerar har Tilde samarbetat med hjärnforskare, ledarskaps- och organisationsexperter. Själv blir både hon och medarbetarna på Cirkus Cirkör ofta anlitade för ledarskapsutbildningar, teambuilding med cirkuskonster, föreläsningar om hur vi kan ha med oss cirkusartisternas konster och förhållningssätt med oss.


En av innebörderna av att vara människa är att bära våra rädslor. Mest rädda är vi för att förlora kontrollen och att dö. Misslyckandet kommer tätt inpå - och är en del av att förlora kontrollen. Luftakrobaterna tränar timme efter timme tillsammans med sin partner för att ha kontroll.
- Men det finns ett moment, när de släpper taget, där de inte kan ha kontroll. De kan träna HUR de släpper men när de släppt har de ingen kontroll längre. De måste lita på sin partner.
I det ligger så mycket träning, fysisk naturligtvis, men också mental. Akrobaternas strävan är att vara så samspelta att gränserna dem emellan suddas ut. En av dem som Tilde har intervjuat säger att han känner hur hans partner mår just idag bara genom att känna fotsulorna i sina händer. Det fokus, den träning och den närvaro som en luftakrobat måste ha, försöker Tilde ta med sig på kontoret. Parallellerna mellan luftakrobatiken och kontorsakrobatiken är många. Som ledare har hon mycket att lära av cirkusartisterna.

Sju dimensioner är lika viktiga i cirkusvärlden som i ledarskapet; tillit, balans, hängivenhet, att vända misslyckande till succé, närvaro (både fysisk och mental) och att tro på att allt är möjligt.
– Se på clownen, säger Tilde. Han vänder sitt misslyckande till framgång. Det bygger hela clowneriet på.
Clownen som snubblar och gör bort sig - det är de värsta misstagen som lockar de största skratten. Kanske därför blir clownakten ibland så plågsam, vi sätter oss in i clownens känslor, känner hans tårar.
Själv menar Tilde att genom de värsta flopparna i livet har de bästa idéerna kommit. Inte så att hon tycker att det är ok att misslyckas nu, men hon tar det bättre. Tillåter sig att sörja i stunden, men ser att det kommer något bra ur det.
– Det värsta man kan göra är att stanna kvar i misslyckandet för länge.

Balans är ett ord Tilde alltid har skytt. Hon har sett det som en synonym till lagom och "lagom" är inget hon har strävat efter i sitt liv. Men lindansösen, hon vet allt om balans.
– Balans betyder inte stillastående. Det är en ständig rörelse, mellan höger och vänster, glad och ledsen, upp och ner, ljust och mörkt, varmt och kallt. Inte ljummet, inte grått.
Hon är övertygad om att det gäller i livet, efter ett misslyckande kommer ett lyckande, efter olycka kommer lycka. Livet är en balansakt på lina och det rör sig hela tiden. Med den insikten blir ett misslyckande mindre dramatiskt.

Den artist som har blivit en sliten metafor för ledarskapet är jonglören. Men Tilde tycker om den och använder den ofta.
– Som chef måste jag hålla samma närvaro som en jonglör har när han har sju bollar i luften. Jag måste känna igen en boll och fånga den när den kommer flygande.
Det är inte alltid den där bollen är den som hon hade tänkt. Hon försöker som chef vara så öppen för medarbetarnas kreativa idéer att hon kan ta dem till sig även när det inte är som hon hade tänkt.
– Det blir nästan alltid bättre, inte alltid, när man vågar släppa iväg den där bollen och låta någon annan fånga den. Och sedan se vad som kommer tillbaka.

Det svåraste för henne - liksom för alla andra chefer (läs: människor) är att släppa kontrollen.
– Det klart att jag när jag driver ett projekt att jag ska ha kontroll. På siffror, praktiska arrangemang och allt runt omkring. Men sedan om jag håller fast vid att ha kontroll måste jag göra tio personers jobb. Jag måste ha tillit. Jag väljer flera gånger om dagen att ha tillit och att släppa till någon annan.

Rena rama cirkusen betyder att leva i kaos. Men inte för Cirkus Cirkör. Likt ledare för vilken medveten organisation som helst, talar Tilde om vikten av en levande vision och att hitta den gemensamma värdegrunden. Tillsammans i gruppen har de funnit sina tre värdeordspar; solidarisk individualism, uppkäftig engagemang, kvalitativ galenskap.
– I de här ordparen finns krockarna, mellan risk och möjlighet, mellan hjärnhalvorna - i krockarna där kreativiteten uppstår.
Läroplaner byggs utifrån värdeorden, samarbetsavtal utformas med orden som grund.
– Jag märker skillnaden hos oss när vi inte varit så bra på att kommunicera internt och när alla inte känt sig förankrade i värdeorden. Då fungerar det sämre. Samarbetet blir så mycket bättre när vi lägger tid på den gemensamma värdegrunden och vi når så mycket längre.

I övningslokalen en bit bort över gården pågår träning. För några av cirkusprogrammets elever från St Botvids gymnasium står det cirkuskonster på schemat. I bakgrunden hörs en Beatleslåt. En flicka tränar balans, hon står på händer på två styltor. En kille jonglerar med fyra ringar, medan en lärare instruerar en ung man som slår volter på en tjock matta.
– Själv gör jag inte nycirkus genom att göra konster i luften och gå ner i spagat, säger Tilde. Jag gör nycirkus genom att få till samarbeten som inte tidigare setts.