TILL DEN FRIA KONSTENS FÖRSVAR

Sedd av 86

Chefstidningen. Hon är ny chef på Moderna museet och hon förbereder sig för strid. Möt Gitte Ørskou.

Senast ändrad 11:24, 22 Apr 2020
Foto: Martin Stenmark .
Gitte Ørskou räds inte en högljudd kulturdebatt. "Mitt uppdrag är att ta vara på konsten och kulturen - måste jag säga ifrån så gör jag det", säger hon.

”Kusligt” ”En skamfläck.” ”Ett svek mot framtida generationer.”

Så lät det när Moderna museets nya chef Gitte Ørskou rasade mot Sölvesborgs kommunledning på DN Debatt. Den konservativa koalitionen Samstyret, som leds av Sverigedemokraterna, hade beslutat att prioritera tidlös och klassisk konst framför utmanande samtidskonst och Gitte Ørskou var som ny chef för Moderna tvungen att säga ifrån:  

– Jag har ett myndighetsuppdrag att ta vara på konsten och kulturen. Om jag känner att de är under hot måste jag höja min röst, säger hon.

UTANFÖR KONTORSFÖNSTRET glittrar vattnet och bredvid skrivbordet står en resväska. Det är måndag förmiddag och Gitte Ørskou kom i morse med flyget från Århus, där familjen fortfarande bor. Så småningom ska de flytta hit. På fönsterbrädet står en svensk flagga och en något mindre dansk.

Många blev förvånade när kulturminister Amanda Lind presenterade Gitte Ørskou som ny chef på Moderna museet. Hon fanns inte bland de förhandstippade.

Själv känner hon sig som en antropolog. Hon behöver lära känna både organisationen och det svenska kulturlivet. Hon har redan noterat att kulturdebatten är annorlunda här. I Danmark var hon van att ta strid. Som chef för Kunsten Museum of Modern Art Aalborg, och ordförande för Statens konstfond, Danmarks största konstfond, kritiserade hon inte sällan den danska regeringen. För att vara bakåtsträvande, när den ville ta pengar från samtidskonsten till kulturarvsprojekt. Och för att ägna sig åt symbolpolitik, när den föreslog att institutionen Statens Værksteder for Kunst skulle flytta från Köpenhamn till Helsingör som en del av utflyttningen av statliga arbetsplatser.

– Men i Sverige finns inte så mycket debatt kring kultur och kulturpolitiska frågor, konstaterar hon.

Det vill hon ändra på. Och med en samtida debatt där politiker börjar ha synpunkter på saker som ”provocerande menskonst” ser det ut som om hon får tillfälle:

– Vi behöver visa politikerna att konsten är viktig för att skapa identitet. Den ger människor förståelse för sin egen historia och sitt eget liv. Om politiker på nationell nivå vill gå in och styra konsten så ödelägger de historien, eftersom generationerna efter oss inte kommer att kunna uppleva fri konst från vår tid.

Som exempel tar hon Claude Monet. Han rörde upp starka känslor när han bröt tidens konventioner och målade sina intryck i slutet av 1800-talet. Bilderna kallades föraktfullt för impressionism. I dag ses hans näckrosor som ett klassiskt och tidlöst motiv.

– Om konsten ska utvecklas måste den ta nya steg, och när den tar nya steg kan samtiden uppleva det som provocerande. Men om något är tidlöst vet vi först i efterhand, säger hon.  

 

HIT TILL MODERNA MUSEET ville Gitte Ørskou eftersom det är ”Nordens viktigaste samling av modern konst”. Hon kallar det ett modigt och experimenterande museum. Andy Warhol hade sin första utställning i Norden här.

I dag är de flesta besökarna på Moderna museet utländska turister, bara 21 procent är stockholmare. Gitte Ørskou ser en stor potential i att locka fler lokala besökare, framför allt de som inte brukar komma hit. Hur kan till exempel fler människor som bor i Stockholms förorter bli intresserade av att komma hit?

– Jag har alltid försökt utveckla den roll som museer spelar i samhället. Vårt viktigaste uppdrag är att vara relevant för många olika människor. Vi ska vara en mötesplats där människor kan debattera och diskutera tidens viktigaste frågor. Jag är mycket upptagen av vad som händer i det kraftfulla möte som uppstår när publiken möter konsten.

På museet Kunsten i Aalborg gjorde Gitte Ørskou olika experiment för att föra ut konsten från museet. Tillsammans med Danmarks Radio, den danska motsvarigheten till SVT, ordnade hon till exempel utställningar hemma hos tre familjer som inte var vana vid att gå på museum. En Picasso-mosaik hängdes i köket. Skulpturer från 1970-talet stod mitt i vardagsrummet. Sovrummet pryddes av stora målningar.

– Det blir helt andra samtal om du står i ett sovrum och pratar om ett konstverk. Ofta tror människor att de ska vara och se ut på ett visst sätt på ett konstmuseum, säger Gitte Ørskou samtidigt som hon lägger fingrarna mot hakan och anlägger ett ansiktsuttryck som om hon betraktade ett mycket viktigt verk av en mycket viktig konstnär.

– Här ställde plötsligt människor andra frågor. Vågade ha åsikter. Hela relationen till konsten förändrades när tröskeln sänktes. Men det är viktigt att aldrig ge avkall på kvaliteten, påpekar hon.

– Om du tar ut konsten så visar du Picasso, du visar inte en sekundär konstnär. Konsten står stark oavsett var den är. Många människor upplever att nej, konstmuseer, det är för ”de andra”. Det är den inställningen vi ska försöka förändra.

GITTE ØRSKOU RESER SIG och brygger espresso nummer två. Maskinen brummar. Själv kommer hon från en familj som visserligen gillade kultur men hellre gick på fotboll än gallerier. Men när hon var i tolvårsåldern tog föräldrarna med henne till Dalí-museet i Figueres i Spanien. Hon mötte den spanska surrealistiska konstnären Salvador Dalís stora installationer och bisarra bilder. Särskilt en konstinstallation med stor en bil etsade sig fast.

– Det kändes som att bilderna stannade kvar i mig. När konst gör intryck ser du världen på ett annorlunda sätt efteråt.

Ute i en av Moderna museets salar luktar det nymålat. En vitgrå vägg görs i ordning för den amerikanske konstnären John Baldessari, känd för sina textmålningar och videoinstallationer. En bit in finns ett rum byggt av bokhyllor, färgglada rutor och en stor, ojämn spegel. Överallt ligger barnböcker. Gitte Ørskou berättar att museet har två verkstäder. Hit kommer bebisar för att måla, och långtidssjukskrivna både tar del av och skapar konst.

Modernas pedagogiska arbete, bland annat med barn och unga, var en av de saker som lockade henne hit och under vintern har Gitte Ørskou också debatterat barns vara eller icke-vara på konstmuseer med författaren Agnes Lidbeck i Dagens Nyheter.

Agnes Libeck menade att barn har klibbiga händer och saknar den abstraktionsförmåga som krävs för att förstå konst. Gitte Ørskou framhöll istället att det är en mänsklig rättighet för barn att ta del av konst.

Just nu har Gitte Ørskou involverat de 150 medarbetarna i arbetet med att ta fram en ny vision för museet. Personalen har bland annat fått skriva ner vad de vill med museet.

– Om vi ska bli en stimulerande mötesplats måste alla vara engagerade, om det bara är jag som är engagerad kommer inget att hända. Jag lyssnar till min personal och är tacksam över hur modiga de är och hur många idéer de har. Men det betyder inte att det är en demokratisk process, det är jag som bestämmer hur slutversionen av visionen ser ut.

 

Text: Jennie Aquilonius

 

FAKTA: Gitte ØRSKOU

Ålder: 48 år.

Gör: Chef för Moderna museet sedan september 2019.

Bor: Stockholm och lite i Århus.

Familj: Man, tre barn, ett bonusbarn och en bomullshund.

Hämtar energi: Genom styrketräning och att umgås med familjen.

Är som chef: ”Den återkoppling jag har fått är att jag är bra på att motivera människor”.

Favoritkonstnär: ”Det finns många som har påverkat mig, men en som jag särskilt har tagit med mig är den amerikanska fotokonstnären Cindy Sherman. Sedan 1970-talet har hon gjort fotografier med sig själv där hon ser ut på olika sätt på varje bild. Vi lever i en mycket visuell kultur där vi ständigt påverkas av bilder. Hon avslöjar att de bilder vi ser omkring oss ofta är iscensatta, att verkligheten inte alltid är som den ser ut.”

Om Ruben Östlunds film ”The Square”, där den danske museichefen Christian basar över ett museum för samtidskonst i Stockholms slott: ”Jag ser den som en parodi över vad som händer om man glömmer att öppna upp konsten.”

 

 

up 97