Han är som bäst när allt gått fel - möt Örjan Frid

Sedd av 1549

Chefstidningen. Han har aldrig stannat längre än tre år på en tjänst. Som Sveriges kanske största interim-vd går han in i kaos, reder ut – och åker hem.

Senast ändrad 11:40, 1 Jul 2020
Foto: Martin Stenmark .
Jobbet är inte livet, poängterar toppinterimchefen Örjan Frid. "Det är bara min hjärna, måndag till fredag, nio till fem." Efter det åker han hem till gården i Roslagen.

Kommer ni ihåg oktober 2019?  Sjukhus i flera av landets regioner stod plötsligt utan sjukvårdsmaterial då det inte levererades som förväntat.  Hundratals patienter fick sina planerade operationer inställda.

Hos företaget som hade misslyckats med leveranserna, Apotekstjänst AB, var det också kris. Ledningen duckade i mångt och mycket för mediekårens frågor, och efter några veckor med hård kritik mot bolaget kom beskedet att vd lämnat sin post.

Strax därpå plingade det till i mejlkorgen hos en av Apotekstjänsts styrelsemedlemmar. Innehållet var kortfattat: ”Det verkar som om ni har lite bekymmer, tror du att ni skulle ha glädje av mig?”.

– Efter en halvtimme blev jag uppringd av en av ägarna. Två dagar senare började jag som vd, säger Örjan Frid.

* * *

HAN TAR EMOT på sin och sambon Åsa Heimers gård på Väddö, norr om Stockholm. Boningshuset är en gammal hälsingegård av kraftigt timmer som precis står färdigrenoverad, med småblommiga tapeter och blottlagda takbjälkar. Utanför de spröjsade fönstren ligger en illa tilltufsad gräsmatta.

– Det här är tre nätters arbete för vildsvinen, säger han.

Just vildsvin jagar Örjan Frid inte, eftersom han saknar nödvändiga redskap för ändamålet, såsom en hund och ett par byxor i kevlar som kan skydda kroppspulsådern från djurens sylvassa betar. Han nöjer sig med älg, rådjur och småvilt (lite senare ska han visa oss in i en jordkällare där ett tiotal ripor dinglar från taket. Om en vecka är de tillräckligt möra, då ska han servera dem tillsammans med rotfruktsgratäng och blåbärssås).

Vi möts här, och inte på Lidingö där Apotekstjänst huserar, för Örjan Frid ”är inte sitt jobb”. Han är frisksportaren, fyrabarnspappan.

– Det är mitt liv. Jobbet är bara min hjärna, måndag till fredag, nio till fem.

Förmodligen påverkas den inställningen av det faktum att han aldrig har stannat längre än tre år på ett och samma företag. Han är inbiten interim-vd sedan 1985 och oanställningsbar. Örjan Frids meritförteckning är en lång rad av vd-poster. Ofta har han anlitats för att göra radikala förändringar, till exempel stöpa om hela affärsverksamheten eller avskeda stora delar av personalstyrkan.

Den där oktoberdagen förra året, då han fick höra talas om haveriet på Apotekstjänst, stod han i skogen med motorsåg i hand och pustade ut efter tre intensiva år som vd för Eniro. Egentligen var han ganska trött. På Eniro hade han arbetat för att bygga om affären, från söktjänst till en digital marknadsföringsplattform för småföretagare. Tre gånger under de tre åren hade han också gått och lagt sig övertygad om att börsbolaget skulle gå i konkurs följande morgon.

– Jag försökte peppa organisationen samtidigt som balansräkningen bara var ett tomt skal. Men det blev bra till slut, berättar han.

Planen för hösten var alltså att vila hjärnan, ägna sig åt gården och alla träd som strukit med vid den senaste stormen. Ändå kunde han inte låta bli att skicka det där mejlet och erbjuda sina tjänster.

Vid tillfället rådde fullständigt kaos på Apotekstjänst, och alla som kunde uttala sig i medierna var hett villebråd. Läkemedelsverket, Arbetsmiljöverket och Inspektionen för vård och omsorg stod alla på kö för att inspektera verksamheten. Många skulle hålla sig så långt ifrån en sådan situation som bara möjligt. Varför välja att kliva rakt in i skärselden om man inte måste?

– Två skäl: jag var tillgänglig, de behövde hjälp. Jag tänkte att det förmodligen var ett ganska lätt case.

Örjan Frid tillträdde en grå torsdag i slutet av oktober och intervjuades dagen efter i både P1 Morgon och SVT:s Aktuellt. Två timmar innan han skulle gå in i radiosändningen fick han veta att en journalist upptäckt att det fanns ett pågående ärende hos Läkemedelsverket, som utredde företaget för att ha tappat bort flera tusen doser med narkotikaklassade läkemedel. 

– Vad gör man då? Då får man vara lite cool bara. Vi hade faktiskt identifierat, filmat och polisanmält en skurk. Men ärendet hos Läkemedelsverket var inte stängt och det blev världens cirkus.

Med hänvisning till att uppdraget pågår vill Örjan Frid inte att jag skriver om vad det egentligen består i, men han hävdar att det hittills går bra och att man nu är ”på banan”. Från början var hans tanke att stanna på Apotekstjänst fram till sommaren men nu oroar han sig för att det kan bli lite längre än så.

Det rimmar inte riktigt med planen på att affärsutveckla den här gården, som han och sambon köpte 2018. Här ska bli stuguthyrning, olika slags kurser och events, honungs- och vedförsäljning. Med mera.

När det är dags att gå ut i snålblåsten för fotografering envisas han med att bara ta på sig en tunn kavaj. Det behövs inte mer eftersom han har så hög ämnesomsättning, menar han. Ute på gårdsplanen pekar han ut ett ridhus som ser nytt ut. Än så länge gapar det närliggande stallets boxar tomma, men planen är att låta en hugad hästentreprenör fylla dem med portugisiska tjurfäktningshästar.

– Så ska folk komma hit och rida för 20 000 i stället för att åka till Portugal med flygskam och betala 40 000. Det är tanken. Men det är Åsas projekt, mitt är skogen.

"När de ber mig stanna säger jag nej, det kommer inte att hända."

Fastigheten, ett par kilometer från Ålands hav, består av 278 hektar mark. I ”carporten” finns både en trimaran som kan seglas i 20 knop och en traktor med skogshuggarvagn som kan släpa 15 ton tunga stockar.

– Sånt kan man hålla på med här.

Gården ser han som sitt livsprojekt, den är undantaget från regeln som säger att allt blir tråkigt eller uttjatat efter ungefär två år. Det är multisportargenen – den som driver honom att genomföra flera mil långa lopp i fjällmiljö med tältet i ryggsäcken – som också får honom att endast ta korta vd-uppdrag. När den lockande utmaningen är avklarad blir han en dålig chef.

– Jag känner mig själv, jag vet att det är så. Så när de ber mig stanna säger jag nej, det kommer inte att hända. Det jag gillar är förändringen, att få med mig människor, få saker att hända. Där bidrar jag kanske snabbare än många andra.

Varför det?

– Jag är väldigt snabb i analysen och har gott självförtroende så att jag vågar lita på analysen och fatta beslut utan att tveka. Sedan blir inte alla beslut rätt, men om jag inte tvekar blir det bra, för då händer det grejer. Sedan kan man alltid justera.

* * *

GENOM ÅREN HAR ÖRJAN FRID varit med och avskedat tusentals människor. Är det enklare att göra det utan stora samvetskval om man själv inte kommer att bli långvarig i organisationen? Nej, enligt honom har det ingenting med saken att göra. I stället lutar han sig dels mot sin övertygelse om att dem han sparkar inom kort kommer att ha ett nytt och förmodligen bättre jobb, dels mot att målet är att rädda bolaget.

– Tar man bort 200 man kanske de övriga 400 har jobbet kvar. Så får man tänka, då är det lite lättare.

Han tycker om människor och därför har han också lätt för att hantera dem, tillstår han. Tricket är att kunna skilja på sak och person.

– Det kan inte alla, och då är de dåliga chefer. Min affärsidé bygger på att det finns dåligt ledarskap, och den källan är oändlig.

För att inte skaffa sig ovänner gäller det att kunna säga att ”jag gillar dig, men här kan du inte vara kvar”. Att vara tydlig och behandla varje individ med respekt, att inte köpa sig fri. Man måste våga ta det där samtalet även om det är jobbigt, betonar han, och berättar en historia om sitt första vd-uppdrag, vilket bestod i att stänga ner ett gjuteri i Oxelösund.

– Alla fick sparken av mig personligen, men sex månader senare hade tvåhundra gjutare och jag firmafest på Folkets park. De gillade mig. Jag kanske är osams med tre personer, och jag har sparkat hur många människor som helst. Om jag ska sparka dig så kan jag göra det, och du och jag är ändå glada och kompisar när vi går ut genom dörren. Det är jag världsmästare på.

"Han leder som han själv skulle vilja bli ledd: utan detaljstyrning"

Ibland går det ändå lite väl snabbt i svängarna. Vid ett tillfälle avskedade han en högt uppsatt person för avsaknad av ”rätt attityd och vilja”. Det fick han ångra. Det gick nämligen inte att hitta någon annan som förstod sig på den eventuellt oengagerade it-guruns arbetsuppgifter.

– Så blir det ibland, säger han och rycker på axlarna.

De medarbetare som får vara kvar leder han som han själv skulle vilja bli ledd: utan detaljstyrning. Tillit är nyckelordet och metoden ett målstyrt ledarskap, där han försöker att coacha medarbetarna till att prestera efter bästa förmåga, utan rädsla för att göra misstag. Han liknar sin uppgift vid föräldraskapets.

– Om ett barn får mycket förtroende vill det inte missbruka det och göra mamma besviken. Då växer barnet med uppgiften, mer än om man är lite utav en hönsmamma.

På frågan om hur ett interimsuppdrag skiljer sig från vanliga vd-uppdrag svarar han att det egentligen inte är någon skillnad. Visserligen upplever han en stark frihetskänsla i att inte ha en tajt relation till styrelsen eller ordföranden. Hans enda lojalitet är gentemot uppdraget. I övrigt arbetar han som om han skulle stanna i tio år och inte i två.

Men det är klart, han har kortare tid på sig att fatta beslut och göra stora förändringar än vad en vanlig vd har.

– Varje månad skickar jag också en fet faktura till min uppdragsgivare. De blir hela tiden påminda om vad jag kostar. Det leder till ett behov av att göra rätt för sig.

Örjan Frids pappa drev och utvecklade ett företag under 30 år som, när han lämnade det, hade tusen anställda. Mamman var läkare. Han är uppvuxen i en familj där prestation var det som belönades och säger att det har präglat honom.

– Jag har fem syskon och vi alla klarade av den där kulturen. Det är ju en lite farlig kultur, men det gick bra. Vi biter ihop och presterar. Med mina egna barn har jag försökt vara noga med att visa att det inte är prestation som räknas, det är andra saker.

* * *

ÖRJAN FRID TRIVS BÄTTRE med att stå än att sitta, bättre med att gå än att stå, och klättrar villigt upp på bjälkar och tegelhögar för fotograferingen. Inne i en byggnad som ser halvt fallfärdig ut ska det byggas fler hästboxar.

– Man behöver nästan ha djur på en sådan här gård, men så fort man har köpt minsta får kan man lika gärna dra en sjutumsspik genom foten. Då är man fast här. Så vi får ha någon annans djur, det är planen.

Flera gånger får fotografen be Örjan Frid att dra ner på leendet, som är genuint, och se mer seriös ut. Han säger ofta saker med ett litet skratt. En del av det han berättar signalerar ett exceptionellt gott självförtroende när det sätts på pränt, som när han lovordar sin egen analytiska förmåga eller påstår att han är ”extremt snabb”. På plats är Zlatanvibben emellertid inte lika stark.

När det är dags att avsluta undrar han vad han har förmedlat för bild av sig själv.

– Är jag dryg eller ödmjuk? Jag är allergisk mot arroganta människor, det är därför jag frågar.

 

Text: Karin Persson

Foto: Martin Stenmark 

up 77