Armbandsuret glänser i det starka ljuset. Kostymen är sobert gråblå. Erik Sandström är precis på väg in i Arbetsförmedlingens nya tv-studio där han ska hålla ett internmöte med 1500 medarbetare.
– Var har du gjort av glasögonen? undrar teknikern som råddar med kamerorna.
– Jag gillar förändring, svarar Erik Sandström och ler ett leende som skulle kunna bära upp en fredagssatsning på SVT.
Förändringarna är många på Arbetsförmedlingen i dessa tider. De minskade anslagen i M/KD-budgeten har tillsammans med fyrpartiuppgörelsen drastiskt ritat om kartan för verksamheten. Men medan en tredjedel av de anställda har varslats och drygt hälften av alla lokala kontor ska läggas ner, utökas Erik Sandströms verksamhetsområde: Arbetsförmedlingen Direkt. Här jobbar nära tusen arbetsförmedlare med att ge personlig service till arbetssökande i hela landet via telefon och webb.
Och framför allt: Härifrån dirigeras den digitala transformation som myndigheten just nu genomgår. Den påbörjades för några år sedan, men de nya förutsättningarna har skyndat på utvecklingen.
– Vi har gått ut med ett stort varsel utan att kunna göra en god planering. Det har blivit lite hals över huvud. Och det är naturligtvis tråkigt för alla som behöver sluta. Men att vi nu måste förändra Arbetsförmedlingen i ännu snabbare takt än tidigare, det är faktiskt bara bra, säger han.
Ständigt detta ”förändra”. Förändra Arbetsförmedlingen. Förändra samhället. Förändra snabbare. Förändra för snabbt? Förändra sig själv?
ERIK SANDSTRÖM FÖDDES i Gottsunda utanför Uppsala och växte upp i ett hem utan akademisk bildning. I tonåren misskötte han skolan och drogs in i kriminalitet. Han åkte dit ett par gånger men klarade sig, till skillnad från en del vänner, från allvarliga påföljder.
Samtidigt drömde han om att göra någonting stort, något utöver sina föräldrars horisont – men vad skulle det vara? Kanske starta en butik för datorprylar i Storvreta?
Nej, han var inte förmögen att visualisera ett verkligt alternativ. Kunde inte ens föreställa sig att han en dag skulle kunna köpa en egen lägenhet eller en ny bil.
Och här står han nu alltså, i strålkastarljuset som en av Arbetsförmedlingens toppar. Nyligen nominerades han till ”årets nyskapande chef” av Offentlig chef. Vem har tidigare fått ord som ”Arbetsförmedlingen” och ”nyskapande” att hamna sida vid sida i media?
Tillsammans med några kollegor går han igenom den kommande sändningen. Efter att han har presenterat vad som händer i organisationen kan medarbetarna ställa frågor via en chatt. Erik Sandström vänder sig till kollegan Antonia Trollmåne, som sköter kommunikationen med deltagarna.
– Välj de frågor som går att svara på. Men undvik inte känsliga saker. Det är bättre att vi bemöter dem här än någon annanstans.
STUDIOMANNENS RÖST i högtalarna:
– Okej, då ber jag om tystnad. Då rullar vi om fem, fyra, tre…
När sändningen är igång berättar Erik Sandström om situationen för myndigheten. Blicken rör sig vant mellan de olika kamerorna.
– Rent konkret innebär det att vi behöver avveckla möjligheterna att jobba på det gamla sättet, ni vet, där våra arbetsförmedlare gör jobbet åt kunderna, skriver annonser, skriver cv, matar in uppgifter. I stället ska vi lägga ännu mer fokus på de digitala tjänsterna, säger han.
Arbetsförmedlingen har redan kommit långt på den vägen. Den som nu vänder sig till myndigheten registrerar sig digitalt. Möten styrs alltmer över till telefon eller video. Kurser i hur man söker jobb och skriver cv har ersatts av ”webbinarier” som spelas in i studio och strömmas.
Men mer genomgripande förändringar än så är på gång. Den tidigare grundbulten i verksamheten, matchningsuppdraget, ska nu lämnas över till privata aktörer. Den här utvecklingen, som bland annat innebär utökad självservice, har mött tunga invändningar. På SKL menar man till exempel att den gör det svårt för arbetssökande som är dåliga på svenska. Men det köper inte Erik Sandström.
– Det är klart att det kan finnas personer som har svårigheter, men det går inte att generalisera så om gruppen som helhet. Tvärtom – i många fall är det lättare för dessa personer att använda digitala tjänster, eftersom vi har översättningar där.
Kritik har också kommit inifrån myndigheten. Alla är inte med på det nya tåget. Erik Sandströms kollega läser upp en tittarfråga.
– En person som kallar sig torsdag undrar: ”Vilka anställda vill ni ha? Akademikerkravet syns något märkligt om vi ska vara någonting motsvarande privat företagssupport?”
I SAMTAL MED Erik Sandström vid ett senare tillfälle återvänder jag till den här frågan. I den nya digitala Arbetsförmedlingen – vilken blir förmedlarnas roll?
Mer kvalificerade uppgifter, är ett svar. Avancerad rådgivning.
– Vi har dock en utmaning med att exakt definiera detta. För det är olika för olika personer. Det är lite som när Systembolaget förändrades och man sade till de anställda att de inte längre skulle hämta flaskor. Vad skulle de då göra? Men i dag är både kunder och anställda nöjda med att de i stället kan använda sina kunskaper på andra sätt.
Det är många som är intresserade av Arbetsförmedlingens nytänkande. Efter det interna mötet i studion träffar Erik Sandström en representant från Bolagsverket. Han visar en bild på en puppa och en fjäril.
– När jag säger digital transformation tänker jag mig inte bara it-utveckling med ett annat ord, utan någonting helt annat. Om man kan få folk att förstå att det verkligen är en fjäril som är resultatet, kan man få styrelser och departement att inse att det krävs någonting utöver det vanliga. Då kan man också få personal att förstå att det kan behövas en ny extern rekrytering: ”Här kommer en helt ny person som ska göra det du gjorde förut, för det är inte en större puppa vi ska ha, utan en fjäril.”
DET ÄR SVÅRT ATT INTE se konturerna av Erik Sandströms eget liv i den där bilden av puppan och fjärilen. Efter struliga tonår var det under lumpen som han fick ordning på saker. När de femton månaderna av befälsutbildning närmade sig sitt slut insåg han att alla hans vänner hade en massa framtidsplaner. Flådiga utbildningar väntade dem på andra sidan.
För egen del hade han ingenting. Sommarjobb på hamburgerkedjan Clock var inte mycket att bygga på.
Eller jo – ett kort hade han faktiskt i given: datorkunskap. Han började programmera redan som tioåring. Då var det 1986, och persondatorerna hade precis kommit. Sina digitala färdigheter använde han på den tiden till enklare datarollspel.
Tio år senare med baskern i hand, var det till datorerna han återvände. Han sökte till tekniskt basår på KTH och hamnade på reservplats. När han inte kom in ringde han och tjatade tills de gav med sig.
Puppan gav vika. Efter ett år av utmärkta betyg valde han datoringenjörsutbildningen. Men helt hemma kände han sig inte.
– När jag började på KTH tänkte jag: De andra är väl ungefär som jag. Men väl på plats tänkte jag i stället: Vad är det här för töntar? Sedan började jag inse, vänta lite nu, de är nog inte töntar, det är jag som har en lite annan uppväxt än dem.
AVDELNINGEN FÖR DIGITALA tjänster, centrala Stockholm. Det ser inte ut som man föreställer sig en myndighet.
Sedan Erik Sandström blev chef för avdelningen 2014 har inredningen bytts till ett aktivitetsbaserat kontor tapetserat med post it-lappar. En röd hjärtballong med texten ”Jag älskar jobb” hänger i matsalen, där matborden delar plats med skrivbord. De senare kördes hit efter att man fått problem med luften i andra delar av lokalen.
– De som i vanliga fall brukar vilja göra riskanalyser och så hann de inte med riktigt. De fick frågan på bordet när vi redan hade suttit så i fyra veckor. ”Alla vill sitta kvar”, sade vi. ”Jaha”, sade de, ”men då är det väl inga konstigheter”. Hade vi gått den vanliga vägen hade det kanske aldrig blivit av.
På en myndighet måste alla projekt och idéer riskanalyseras och utvärderas. Men inte nödvändigtvis i den omfattning som ofta är fallet, menar Erik Sandström. Vill man göra förändringar måste man ibland våga handla på magkänsla.
Och förändringar vill han ju göra – sådana som betyder någonting på en samhällsnivå. Det var därför som han, efter tio framgångsrika år som it-entreprenör, tog jobbet här på Arbetsförmedlingen.
DET BÖRJADE MED EN MIDDAG. Han och hans fru satt till bords med några nya vänner, och de gick varvet runt.
– Turen kom till mig och jag berättade att jag för tillfället jobbade med ett konsultuppdrag, en europeisk koncern i finansbranschen, stort och fint med mycket pengar i omlopp. När jag var klar väntade jag på följdfrågorna. Men mötte bara tystnad: ”Jaha, kul för dig.” Då kände jag bara, fasiken, vad är egentligen värdet i det jag gör? Är det bara att hjälpa en koncern att tjäna pengar?
Han berättade för en konsultsäljare om sina tankar. En vecka efter den där middagen ringde mobilen. Då stod Erik Sandström på Oslos flygplats Gardemoen, efter ett möte med inkassobolaget Lindorff.
– Du, sade konsultsäljaren, det här du pratade om – nu finns ett uppdrag på Arbetsförmedlingen. Det är ju viktigt på riktigt, viktigt för dem som står utanför arbetsmarknaden, bnp för Sverige, vad säger du?
Erik Sandström kom in som konsult på myndigheten.
– Två saker insåg jag direkt. Det första: All förmedlingsverksamhet är väldigt informationsintensiv, det är saker som ska matchas. Det andra: Det handlar om enormt många kundmöten. Båda delarna skulle gå väldigt bra att digitalisera.
För att kunna förnya myndigheten skulle han dock behöva vara anställd, insåg han. Det saknades nämligen digital kompetens i ledningen, och det kunde han inte påverka som konsult.
Anställd blev han med tiden. Som it-chef. Men inte heller på den posten kunde han göra mycket. It-avdelningen var en del av stödverksamheten och fungerade som ett avancerat vaktmästeri utan inflytande över strategiska frågor. Först när Mikael Sjöberg tog över som generaldirektör var tiden kommen. Det var den nye chefen som gav Erik Sandström i uppdrag att utveckla avdelningen för digitala tjänster.
Utöver det arbetet är Erik Sandström stoltast över förändringen av ledarskapet, som han varit med och drivit på myndigheten.
– Tidigare var det väldigt toppstyrt. Chefer uppifrån sade: så här ska ni göra, och så gjorde man så genom hela kedjan. Undersökningar visade att det var en organisation som var väl lydig, om man kan säga så, och rädd för att göra fel.
Ett exempel på den nya strukturen är att budgeten nu fördelas ned i chefsleden, så att initiativ till satsningar kan komma underifrån. På ett annat och viktigare plan handlar förändringen dock om kultur. Medarbetare som tidigare mest instruerades till saker förväntas nu ta egna initiativ.
– Det är svårt, särskilt för dem som varit chefer länge, att göra den där förändringsresan för sig själv. Och klarar man inte det kan man inte förvänta sig den hos medarbetare heller. Då kommer man fortsätta att efterfråga en massa utredningar och riskanalyser i det oändliga.
ERIK SANDSTRÖM BERÄTTAR att han trivs i ledarrollen. Han drogs till den redan som barn. Men den karriär som han har gjort hade han inte kunnat förställa sig på den tiden då han drömde om en butik för datorprylar.
– När det är som tuffast sätter jag på hårdrocksmusik, byter om, tränar hårt på gymmet, gör sådant som varit jag hela livet. Men det här är inte jag, direktörsrollen. Det är mer en roll jag måste spela för att få till en förändring som jag tycker är viktig.
Hur länge han stannar på jobbet vet han inte. Arbetsförmedlingen är det häftigaste man kan göra i offentlig sektor, menar han. Och eftersom det inte går att överträffa kommer han någon gång fram över att söka sig till den privata världen. Men först vill han att förnyelsen ska sätta sig ordentligt.
Myndighetsarbetet är tillfredsställande, men också frustrerande. Om det är någonting han ångrar är det att han inte drivit på utvecklingen snabbare. Det är svårt att få ihop vardag och innovation, och ibland tycker han att han har tappat förändringstrycket.
– Jag försöker att använda mina drivkrafter, rebellen som finns där någonstans fortfarande, det uppkäftiga – fast jag klär det i lite mer rumsrena adjektiv.
Han går emot strömmen, och det uppskattar folk, säger han. Även om samma personer ibland kan motarbeta honom.
– De vill njuta frukterna av det. ”Erik, kör på som du brukar!” Och sedan: ”Vänta lite, nu är du inne på mitt område. Kör på där borta, vi behöver drivkraften. Bara det inte går ut över mig.”
Det är å andra sidan en naturlig reaktion, menar Erik Sandström.
– Många säger att de älskar förändring. Jag älskar att leda förändring, men jag kan inte säga att jag är överförtjust när andra leder förändring som påverkar mig. Om jag ska vara ärlig.
TIM ANDERSSON
