Professor Stefan Tengblad och HR-föreningens generalsekreterare Johanna Flanke.
Foto: press
Sommaren 2023 bjöd på något så oväntat som en kvällstidningsdebatt om HR.
Professor Mats Alvesson skrev – aningen provokativt får man nog säga – på Expressen.se om stora HR-avdelningar som tar fokus och resurser från kärnuppdraget under rubriken ”Låt dig inte styras av ett makthungrigt HR”
Stefan Tengblad, professor i HRM och HR-föreningens generalsekreterare Johanna Flanke svarade att han hade helt fel och ifrågasatte de ”rabulistiska rallarsvingarna från en i övrigt framstående samhällsvetare”.
Så där fortsatte det, med en slutreplik av Alvesson på Expressen.se och vågor av debatt på Linkedin.
Men vad handlade den där debatten om egentligen? Chefstidningen har frågat Stefan Tengblad och Johanna Flanke vad de lärde av sommarens batalj.
– Det var många som hakade på debatten och jag lärde mig att det på många ställen finns ett missnöje med HR. Det är chefer som inte tycker att de får det stöd de behöver, och tvärtom, chefer som tycker att HR styr på ett sätt de inte gillar, säger Stefan Tengblad och fortsätter:
– Ska man ägna sig åt kritisk självreflektion ska man nog ändå fråga sig; gör vi rätt saker?
Det blir lätt så att HR lägger kraften på att visa sig duktiga centralt och ute i fabrikerna upplever man att HR blir avdelningen som skjuter bomber från långt håll.
Stefan Tengblad
Samtidigt konstaterar han att HR alltid får ”skulden” för saker som inte är HR:s ”fel”.
– Mycket av det som irriterar är inte påhitt från HR, det är lagar och förordningar som HR får i uppgift att effektuera. Eller är det krav från ledningen. Kurser och utbildningar som alla chefer tvingas gå är ju till exempel ofta ett uppdrag från ledningen. HR hamnar inte sällan i skottlinjen för all möjlig kritik, säger Stefan Tengblad.
Han ser ofta hur organisationers inre motsättningar har en tendens att landa hos HR.
– Nya chefer efterfrågar riktlinjer och dokument av olika slag för ökad tydlighet. Mer seniora chefer vill göra som de alltid gjort och blir förbannade på allt vad riktlinjer heter. Och kritiserar HR för att vara byråkratiskt.
Vad ska man då göra för att inte irritera?
– Jag tror att man ska satsa på stöd och relationer. Visa att man kan hjälpa cheferna. Samtidigt som man är försiktig med att fokusera mycket på kontroll och styrning. Att peka med hela handen genererar mest motstånd, säger Stefan Tengblad.
Han tror också på ett närvarande HR. Att inom en företagskoncern eller organisation skapa en central HR-funktion är förmodligen ingen smart idé. Det visar också en ny studie Centrum för global HRM har gjort.
– I den ser vi att när man skapar ett centralt HR i stället för att ha ett per fabrik (exempelvis) så blir det inte bra. Avståndet blir för stort. Det blir lätt så att HR lägger kraften på att visa sig duktiga centralt och ute i fabrikerna upplever man att HR blir avdelningen som skjuter bomber från långt håll. Det här med lokala avtal blir också krångligt när HR är en central funktion. Så försök om möjligt ha en geografisk närvaro.
Johanna Flanke, generalsekreterare för Sveriges HR-förening, har också reflekterat över sommarens debatt.
– Man får ju tacka professor Alvesson för att han lyfter HR:s utmaningar. Jag gillar att vi har fått i gång den här dialogen, säger hon.
Inte minst tycker hon att man ska reflektera över det här med riktlinjer, policys och direktiv.
– Vi ska så klart inte hålla på med HR för HR:s skull, det handlar inte om att hålla oss själva sysselsatta. Det är sunt att ta sig en titt på helheten, hur många riktlinjer, policys och direktiv har vi inom verksamheten när vi tar medarbetarens perspektiv? Det är lätt att man glömmer helheten, och bara lägger till nytt, säger hon.
Har man inte fullt ut en passion för den verksamhet man är i ska man kanske fundera på att göra något annat för att kunna bidra på bästa sätt
Johanna Flanke
Vill du läsa artikeln om centrala HR-funktioner som Stefan Tengblad hänvisar till?
Här hittar du den:
Men hon gillar inte snacket om kärnuppdrag kontra HR.
– Jag gillar inte begreppet kärnuppdrag över huvud taget. Som om några i organisationen gör det viktiga, själva kärnan, och andra kretsar runt omkring och gör mindre viktiga saker. Det blir ett vi-och-ni-tänk av det och det är aldrig bra. Ska man lyckas måste alla jobba tillsammans och fokusera på det gemensamma uppdraget, säger hon.
Själv vill hon se HR som verksamhetsutveckling. HR fokuserar på människorna ja, men de jobbar med människor för att skapa förutsättningar att göra det man är satt att göra. Bygga bilar, ta hand om gamla eller vad det nu kan vara som är verksamhetens gemensamma uppdrag.
– Vi på HR måste gå i gång på verksamhetens uppdrag, inte bara på att jobba med människor. Har man inte fullt ut en passion för den verksamhet man är i ska man kanske fundera på att göra något annat för att kunna bidra på bästa sätt, säger hon.
Själv funderar hon på om inte kritiken mot HR kan ha något att göra med maktförskjutning.
Kanske tar HR mer plats än tidigare? Man får mer plats i styrelser och ledningar därför att HR-kompetensen är viktigare än tidigare på strategisk nivå.
– Per Schlingman och Kjell A Nordström skriver i sin senaste bok att framtidens chefer troligen kommer från HR och kommunikation. Om vi tidigare sett jurister, ingenjörer och ekonomer på vd-posterna kommer vi snart se fler och fler HR-chefer som blir vd:ar. Därför att de har rätt kompetens för ledarskap idag. Jag undrar om inte det förklarar en del av den ilska vi plötsligt ser. När någon får mer inflytande, riskerar ju någon annan att få mindre.
