Tydliga roller och samarbetsstruktur för förvaltningschef och politiker är ofta en brist. Hanna Broberg har erfarenhet från båda sidorna och jobbar just nu fram ett verktyg som ska var en hjälp att reda ut rollerna. Det är viktigt för att vara en attraktiv arbetsgivare och kunna locka chefer menar hon.

Text: Eva Brandsma

Hanna Broberg är Akademikerförbundet SSR:s nya chefsstrateg. Hon arbetar med strategiska frågor som gäller chefer inom förbundets alla olika områden. Att vara chef är en profession i sig, sedan spelar det ingen roll om det är inom socialtjänsten, landstinget eller i ett privat företag.

– Chefer måste ha ordentliga förutsättningar för att kunna utföra sitt uppdrag var de än är.

Alla chefer sitter klämda mellan professionen, yrkesetiken och det uppdrag man har menar hon. Klämdheten och rollbalansen är dock något som är extra påtagligt för chefer i politiskt styrda organisationer. Hanna har själv erfarenheter både från chefshåll och från politiskt håll. Med de två perspektiven sitter hon just nu på och skriver en bok – en bok som ska fungera som handgriplig hjälp för politiker och chefer att reda ut vad som krävs i de olika rollerna och hur man når bästa resultat.

Hanna Broberg har haft flera uppdrag politiska uppdrag – som moderat ledamot i landstinget i Uppsala och ordförande i Norrmalms stadsdel i Stockholm Stad. Innan hon anställdes på Akademikerförbundet som chefstrateg var hon kanslichef på Vårdförbundet. Ett uppdrag som slutade redan efter tio månader då hon fick gå när hon och ordföranden inte kom överens. Det är en erfarenhet hon delar med många chefer – inte minst inom kommuner och landsting.

Nästa höst är det val vilket kommer att medföra att många chefer kommer att ha en ny politisk ledning att förhålla sig till. Hanna anser att det spelar mindre roll vilken färg den ledningen har.

– Ordföranden är olika skickade att hitta rätt i sin relation till förvaltningschefen. Det beror på tidigare erfarenhet, yrke och personlighet. Det handlar alltså mer om person än politisk färg.

Det är ett gemensamt ansvar för förvaltningschef och ordförande att hitta rätt i den relationen.

Med sina erfarenheter vill hon samla framgångsfaktorer i samarbetet mellan chefer och förtroendevald ledning i politiskt styrda organisationer.

Hon tre huvudspår i ett sådant samarbetskontrakt.

Att man arbetar fram en struktur som gör arbetsordningen förutsägbar. Man ska veta vem som gör vad, ha koll på verksamhetsplaner, när beslut tas och andra liknande praktiska spörsmål.

Att man har samma uppfattning om tempo och tid. Det innebär att man är överens om vad som är möjligt att genomföra utifrån de resurser man har. Lika viktigt är att ha en samsyn på hur man prioriterar när man inte hinner allt.

Att man har former för kommunikation och hur man för dialog.

Verktyget består av en rad frågor som vardera part besvarar. När man jämför svaren ser man vad som är viktigt för var och en och hur man kan mötas.

- Tanken är att det ska bli så tydligt att man kan signera ett kontrakt på hur just vi arbetar ihop.

Att det går fel mellan ordförande och chef är som vi vet inte ovanligt. Det har som sagt Hanna själv varit med om. Det kan vara många orsaker men vanligast är att man säger att det brister i förtroendet, vilket egentligen kan betyda mycket.

– Det kan handla om att man har olika erfarenheter med sig. Synen på tempo och resurser skiljer sig ofta åt. Tar man då inte tid att prata med varandra är riskerna stora att det skär sig.

Cheferna i offentlig sektor har ofta svåra uppdrag, de är ofta otydliga – inte sällan leder cheferna förändringsarbete, vilket i sig kräver en mångfacetterad kunskap. Så förutom sakkunskap, ska de utöva ett starkt ledarskap, kunna driva och genomföra omorganisationer, skapa förtroende både i organisationen och utanför.

– För att chefer ska klara det måste de ha en ordförande som stöttar.

Vad är viktigt för den förtroendevalda att förhålla sig till?

– Att ge chefer utrymme, att inte kliva in själv till medarbetare och komma med egen information. Att förstå att chefen styr och leder arbete och att man ger ansvar och förtroende till sina chefer.

Risken är annars att politiker förstör det arbete som chefer gör.

Vad gör man som politiker om man inte har förtroende för en verksamhetschef?

– Börja med att se till dig själv – kan du själv jobba på ett annat sätt. Ställ dig också ett antal frågor. Är uppdraget otydligt? Ser vi olika på tid, tempo, prioriteringar och dialog? Behöver chefen mer stöd?

Ibland behöver man ändå skiljas åt och då ska det ske på ett bra sätt. Det innebär att man till exempel ser om man kan hitta en annan roll för chefen i organisationen där den kommer till sin rätt.

– Naturligtvis ska man inte skapa en elefantkyrkogård, men man riskerar annars att kasta bort värdefull kunskap.

Ju närmare valet vi kommer desto större behov har politikerna att synas i media. Men det är inte alltid de är lika sugna på att möta media – särskilt inte när det stormar runt en offentlig verksamhet.

– Jag tycker att politiker måste backa upp sina chefer bättre utåt – möta pressen i ”fame and shame” – i medgång och motgång. Det ingår i den rollen. Allt för ofta lämnas chefer helt ensamma i kriser.