Det är fredag eftermiddag. Da Vinciskolans skolgård i Saltsjöbaden i Stockholm är full med lågstadiebarn. Den charmiga sekelskiftesbyggnaden har hunnit med att vara både barnhem och frikyrkolokal innan Marta Caviedes för 24 år sedan fick chansen att hyra den för att uppfylla sin stora dröm – att starta en friskola i det lilla formatet.
I dag består företaget av en skola och tre förskolor. För Marta Caviedes har rollen som ägare och vd inneburit att hon själv blivit lite väl inblandad i både stort och smått. Allt från renoveringar och bygglovsansökningar till pedagogik och personalfrågor.
– Det var där Vera Sandin kom in bilden. Jag behövde en skolchefsroll mellan mig som vd och rektorerna. Någon som kunde hjälpa till att skapa en bra struktur mellan ägare, ledning och verksamhet.
Det ringer in till den sista lektionen för veckan och barnen försvinner in till sina klassrum. Även Marta Caviedes och Vera Sandin går in och upp på översta våningen där kontor och mötesrum finns. De har mycket att prata om – Vera ska kliva in som tillförordnad under ett par veckor då Marta ska vara ledig.
Vera kom i kontakt med Da Vinciskolan för drygt ett år sedan. Med sin långa erfarenhet som ledare både i skolans värld och inom andra offentliga verksamheter, är hon en eftertraktad konsult.
– I det här uppdraget får jag bidra med de större penseldragen. Styrelsefrågor, kvalitetssäkring och att coacha rektor. I en sådan här verksamhet är ofta det systematiska kvalitetsarbetet en akilleshäl. Jag har hjälpt dem med en modell som blir ett stöd både för ledning och personal.
DET ÄR NU FEM ÅR SEDAN Vera valde att hoppa av en trygg anställning inom skola i en kommunal verksamhet. Organisationsförändringar gjorde att hon inte riktigt såg förutsättningarna att kunna bidra på ett bra sätt.
– För mig som anställd har det alltid varit viktigt att det känns rätt men också vem jag har haft som chef. Jag hade nog kunnat stanna kvar till pensionen där. Men att göra något som jag egentligen inte önskade – nej valet att säga upp mig var enkelt. Jag fick den knuff jag behövde.
Vera var då 60 år. Hon startade ett aktiebolag och uppdaterade sin Linkedin-profil, men hann egentligen inte göra så mycket mer innan hon blev erbjuden ett uppdrag som interim skolchef i Västerås. Det var tidsbegränsat och parallellt kunde hon ta fler uppdrag. Efter det tog Vera en ny anställning, då på skolkoncernen Akademedia. I februari förra året sa hon åter upp sig.
Men var hon inte oroad över åldersfrågan och om hon fortfarande skulle vara eftertraktad på arbetsmarknaden?
– Jag har känt mig trygg med att jag har ett stort nätverk. Men med det sagt så hade jag sett om mitt hus ekonomiskt för att våga lämna för fem år sedan. Jag visste att jag skulle klara mig även om jag inte fick några uppdrag.
Vera lämnade sin komfortzon. Men det har hon gjort under hela livet. Hon är nyfiken och har alltid vågat hoppa på saker som verkat spännande. Livet tog en ny vändning och i stället för att stanna kvar och bli bitter över sakernas tillstånd, tog hon kommandot och fortsatte sin egen utveckling.
– De här fem åren har jag fått nya perspektiv på saker och lärt mig mycket. Som interim chef gäller det ännu mer att prioritera vilka frågor man ska gå in i och vilka som inte är aktuella. Det gäller att vårda relationerna när man är där, men också att kunna släppa vissa saker. Utifrån eget intresse har jag gått Styrelseakademiens utbildning och är certifierad i styrelsearbete. För att vidga vyerna lite och kanske få möjlighet att arbeta med ”de stora penseldragen”.
I DE UPPDRAG VERA KLIVER IN i är det ofta hennes erfarenhet som är eftertraktad. Så var det när Marta Caviedes på Da Vinciskolan valde Vera.
– Jag funderade mycket på vilken typ av person vi behövde och jag kom fram till att jag ville ha en äldre erfaren chef. Vera vet vad hon pratar om och hon har kunskaper från andra sektorer. I skolans värld är det heller inte så ovanligt med äldre ledare.
Vera ser nöjd ut över beskrivningen.
– Min fördel är att jag är generalist. Jag har egentligen aldrig specialiserat mig, utom inom ledarskap förstås. Det gör att jag ofta kan tillföra saker inom många olika områden. Dessutom har jag inte något behov av att själv glänsa. Jag hjälper gärna andra att komma fram, säger Vera.
Sedan ett antal år är Vera mentor till en yngre kvinnlig chef. Som mentor vill hon så klart vara ett stöd för henne. Men det är uppenbart att mentorskapet går åt båda hållen och att det har blivit en viktig inspiration även för Vera själv.
– Jag får ut minst lika mycket ur våra möten som hon får. Jag lär mig om forskning, kliniskt arbete och teknologi inom vården genom våra möten, tack vare att hon är verksam i en helt annan bransch än jag.
Hur tänker du framåt?
– Jag vill fortsätta om jag kan göra skillnad och om jag känner mig inspirerad. Livet som pensionär får vänta. Jag ska träffa en ny uppdragsgivare här framöver och det är nog inte omöjligt att jag fortsätter att ta uppdrag. Det passar mig bra att kunna styra lite mer själv jämfört med att jobba som anställd.
Möter du någon åldersdiskriminering?
– Jag personligen har inte gjort det. Men jag har tänkt mycket på frågan och vet såklart att det förekommer. Jag undrar om pendeln har vänt lite, senior kompetens skapar trygghet på arbetsplatser. Häromdagen blev jag kontaktad av ett företag som ville headhunta mig. ”Vet ni att jag är 65 år?” frågade jag. ”Det är oväsentligt” sa de.
Läs mer om äldre chefer här:
"Snart vill alla ha rutinerade ledare"
Text: Per Cornell
Foto: Johan Marklund
