This is your captain speaking


Nu lämnar vi svenskt luftrum och flyger ut över Nordsjön meddelar flygkaptenen, och jag studsar till. En kvinnas röst! Jag inser att jag aldrig tidigare har flugit med en kvinnlig pilot.
Jag trodde att den sorts förvåning liksom inte skulle kunna uppstå mer efter mitt snart halva sekel på jorden. Kvinnliga präster, militärer och brandmän har mötts av samma förbluffning men nu är det knappast någon som höjer ett ögonbryn.
För de välbetalda piloternas skull får vi hoppas att kvinnorna förblir en raritet, annars blir det för dem som i alla andra akademiska yrken där kvinnor blivit allt fler.

Status sjunker och löneutvecklingen stagnerar. Uniformsknapparnas guldbelagda yta mattas och glansen avtar i samma takt som kvinnorna tar plats i förarstolar och i ledningsgrupper.

Coolt, säger sonen om vår pilot.
Lika coolt är det inte när män ger sig in på områden som anses vara feminina. Killar som dansar balett (bögar), män som sjuksköterskor (bögar), män som hudterapeuter (bögar). I det avseendet har vi, trots att vi med flygande fart tar oss in i 10-talet, inte kommit en sekund längre.

I det här numret ger vi oss in i jämställdheten. Vi tar oss en titt i Norden och hur det egentligen ser ut, vi pratar om löner, statistik, förutsättningar, kvotering och makt.

Själv har jag aldrig haft problem med att ta till hjälplösheten och vara väldigt ”blond” när det handlar om att byta däck, bära tungt eller borra i betong. Jag kan, men jag tycker att det är skönt att slippa. Mina yngre kvinnliga kollegor tycker att det beteendet skulle ha dött ut på 1900-talet. Och det klart att de har rätt. Att ta sig en titt på sina egna mönster, knutna till sitt kön är hälsosamt (om än plågsamt).
Att ta sig en titt även på oss i världens mest jämställda land (läs: fjärde mest jämställda land) är också hälsosamt. Lite plågsamt det också. Vi har kommit så långt, vi har så stora möjligheter. Men faktum kvarstår; män tjänar mer, män når lättare högre positioner, män sätter dagordningen. Visst bjuds vi upp, men på vems villkor? ”Det var inte det här vi ville ha” säger feministen Ebba Witt Brattström. Hennes och mångas röster hörs i vårt sista nummer för året. Dessutom om trenden mindfulness och utmaningen att rekrytera empatiska medarbetare.

Att notera anno 2010 - för första gången i vårt land är nu mer än hälften av de som disputerar kvinnor. Om några dagar delas Nobelpriset ut. Hur många kvinnliga pristagare? Noll.


Häng med in i nästa decennium. Då ni! Det är då det händer!

Eva Brandsma

Chefredaktör