Utveckling för vems skull?

Medarbetareutveckling, sa han, då ska jag ge dig mitt dilemma.
Den här chefen hade just fått frågan om han kände till någon som skulle platsa att leda ett prestigefyllt projekt på internationell nivå. Det gjorde han mycket väl. Det var nämligen den bästa i hans eget team. En inre strid blossade upp. Att förlora den medarbetare i gruppen som gjorde hans eget arbete enklare, roligare och mer framgångsrikt, den som gjorde att gruppen gick framåt? Eller ge medarbetaren sitt livs chans? För vilket lyft att få leda det här projektet! Vilka möjligheter som skulle öppna sig för henne. Kanske inte inom just den här organisationen, men någonstans, någon skulle sedan dra vinstlotten och rekrytera den här stjärnan. Tankarna far i huvudet, om han inte ställer frågan till medarbetaren, kommer hon heller aldrig veta om vad som hade kunnat ske. Dessutom är hon helnöjd med det hon gör nu, de hade nyligen utvecklingssamtal så det vet han.

Så vad gjorde chefen?
Det enda tänkbara, var svaret. Uppdraget som chef är att ge andra möjlighet att växa och utvecklas. Om det nu råkar krocka med vad som är bäst för mig som chef är det synd men det får man ta. Ädelt, var min kommentar. Inte alls. Inom kort hade hon förmodligen tröttnat på de uppgifter hon hade hos mig. Nu går hon vidare och vår relation kommer alltid att vara bra och våra vägar kommer att korsas igen. Det främjar också mitt arbete att ha en person ute i organisationen som jag vet har samma synsätt som jag. I längden är detta det bästa även för verksamheten som jag leder. Inte alls så ädelt alltså.

När vi befinner oss i tillståndet som kallas flow, arbetar vi med något som är precis så utmanande att det är utvecklande, vi får använda en så stor del av vår kompetens att vi känner oss tillfredsställda. Problemet är bara att tillståndet som får oss i flow är föränderligt för varje ny utmaning vi erövrar. Utveckling är därför både enkelt och krångligt. Det ser olika ut beroende på vem vi är, vilka förutsättningar vi har, var vi befinner oss i livet. Mest framgångsrika chefen är den som lyckas bäst med att vara lyhörd tror jag. Den chef som har perspektivet ”vad som är bäst för mig själv” är den med minst framgång.

I det här numret tar vi upp temat medarbetarutveckling, coachen Mia Törnblom berättar om personligt ledarskap och modelltestet tar oss pedagogiskt genom feedbacktrappan. Billig och effektiv metod för att nå utveckling.



Eva Brandsma
chefredaktör