Mellanchefer i kommuner sitter fjättrade vid rapporteringar och resultatmått, utan att själva ha nytta av det de mäter. Miljömål, budget i balans och resultatredovisning är några av de ibland upp till tjugo olika styrsystem som cheferna måste hantera. Det konstaterar Lisa Björk, arbetslivsforskare i Göteborg.

Text: Helena Lindh

– Det är mängden arbetsuppgifter som blir påfrestande för cheferna. Politiker och högre chefer vet inte hur många olika uppgifter en enhetschef har att ta hänsyn till, säger Lisa Björk.

Hennes avhandling är inriktad på de organisatoriska förutsättningarna att vara chef i kommuner och inte på individuella egenskaper hos olika ledare. Under de senaste decennierna har kraven ökat på särskilt enhetschefer när det gäller dokumentation och uppföljning. Utöver de lagar och direktiv som styr själva kärnuppgiften ska cheferna också att hantera mål om till exempel jämställdhet, miljö och IT. Införandet av New Public Management i offentlig sektor har medfört ökad kontroll, fler inspektioner och fler mätetal.

– Man förlitar sig till kvantitativa mått på kvalitativa delar när man i stället behöver visa mer tillit till att cheferna vet bäst vad som ska göras och hur det ska göras, säger Lisa Björk.

Gunilla Hellsten är enhetschef inom omsorgsförvaltningen i Hudiksvalls kommun. Hon ansvarar för neuropsykiatri med dryga tjugotalet medarbetare fördelade på tre olika boenden. Hennes enhet har tolv olika verksamhetsmål som de själva formulerat utifrån politikernas mål för verksamheten.

– Jag upplever mig kunna påverka verksamhetsmålen och hur vi följer upp dem, säger hon.

Verksamhetsmålen känns också relevanta för henne. De genomförandeplaner som personalen arbetar fram används som redskap i arbetet. Brukar- och medarbetarundersökningar ger henne som chef signaler om vad som fungerar bra och vad som behöver utvecklas vidare. Hon säger sig också ha gott stöd i arbetet. Personalavdelningen återkopplar med frågor att jobba vidare med utifrån medarbetarenkäten och den centralt placerade kvalitetsutvecklaren hjälper till med brukarundersökningen. Att döma av forskningen är det långt ifrån självklart att som enhetschef i kommun ha de förutsättningarna.

– Nej, man ser tydligt att stabsfunktioner som HR-specialister, utvecklingsledare och IT-tekniker mer driver sina egna agendor i stället för att vara ett stöd. För cheferna kan det upplevas som ytterligare pålagor från de funktionerna, säger Lisa Björk.

Även om Gunilla Hellsten i stort tycker att hennes chefssituation fungerar bra, kan hon känna sig stressad under de perioder av året då många olika uppgifter och mätetal ska matas in för uppföljning på övergripande nivå. Ofta är det uppgifter som hon själv inte har någon nytta av.

– Jag rapporterar till exempel antalet avvikelser, tillbud eller Lex Sarah- anmälningar. Samtidigt jobbar vi med budget för kommande år och skriver årsberättelse för det år som gått.

Lisa Björk har mött chefer som använder ett tjugotal olika datasystem för att rapportera in de olika uppgifter som efterfrågas av organisationen.

– Många chefer frågar sig varför de ska göra detta och till vilken nytta, säger hon.

Enhetschefen Gunilla Hellsten tycker att det är överkomligt med de fyra system hon främst använder. Däremot skulle hon gärna se att det fanns tillgång till någon som kunde utbilda personalen i systemen.

– Som det är nu ska vi chefer vara pedagoger och lärare också.

Även om kraven på styrning och uppföljning ökat generellt, visar Lisa Björks forskning också att där finns skillnader mellan olika kommunala sektorer. De chefer som verkar i traditionellt ”kvinnliga” sektorer, som skola eller vård och omsorg, har fler underställda mindre handlingsutrymme och otydligare chefsmandat än chefer inom en manligt kodad sektor som teknisk förvaltning.

Gunilla Hellsten känner igen sin egen kommun i detta.

– Jo, det märks när vi haft gemensamma utbildningsdagar att vi verkar ha mer att göra och fler medarbetare. Kanske är män bättre på att hävda sig och föra sin talan?

Skrivet av Helena Lindh