Som rubriken anger har en riktig långkörare blivit ännu längre. Vi kommer ihåg strids­åtgärderna som riktades mot en bygg­arbetsplats i Vaxholm i november 2004. Arbetsgivaren (Laval) stämde fackföreningarna och yrkade att ­Arbetsdomstolen interimistiskt skulle besluta att stridsåtgärderna var olovliga och skulle hävas.

Arbetsdomstolen avslog arbetsgivarens yrkande genom beslut (AD 2004 nr 111). Efter beslut i Arbetsdomstolen begärdes ett s k förhandsbesked från EG-domstolen. Domen i EG-domstolen kom i december 2007. EG-domstolens dom bör tolkas som en seger för arbetsgivarsidan i tvisten. Domen i EG-domstolen och den efterföljande domen i Arbetsdomstolen (AD 2009 nr 89) har givit upphov inte bara till en intensiv debatt utan också till förändringar i MBL och Utstationeringslagen.

Den slutgiltiga domen i Arbetsdomstolen meddelades i december 2009. Av domen framgår att stridsåtgärderna innebar ett brott mot EG-rätten (d v s Arbetsdomstolen menar att fack­föreningarna gjort sig skyldiga till fördragsbrott) och förpliktade fackföreningarna att betala allmänt skadestånd till arbetsgivaren enligt skadeståndsreglerna i MBL.

Under förhandlingen i Arbetsdomstolen har naturligtvis fackföreningarna gjort det mesta för att värja sig mot skadeståndsskyldigheten­. Det kan konstateras att det inte har saknats ­argument för deras ståndpunkt. Arbets­domstolen dömde också fackföreningarna att betala Lavals rättegångskostnader på cirka 2 130 000 kr. Domen var inte enhällig.

Den av Arbetsdomstolen meddelade domen­ i slutet på förra året kan inte överklagas. Nu har dock Byggnadsarbetarförbundet och Elektriker­förbundet använt sig av extraordinära rättsmedel och lämnat in en ansökan om resning och besvär över domvilla till Högsta domstolen. Den ordinarie speltiden har gått ut och tvisten är nu inne på övertid. Fackföreningarna menar att Arbetsdomstolens rättstillämpning uppenbart strider mot lag och/eller utgör ett grovt rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång. Fackföreningarna åberopar elva punkter till stöd för sin ansökan.

Min första reaktion på ansökan var ”vilka dåliga förlorare”. Men visst finns det omständigheter i domen som inte är glasklara. En sak som jag tycker är märklig är det faktum att fackföreningarna som följt regler i MBL som är fördragsstridiga och faktiskt direkt syftar till att tillåta sådana stridsåtgärder som fackföreningarna ägnat sig åt i målet, åläggs allmänt skadestånd.

Att i en sådan situation ålägga fack­föreningarna allmänt skadestånd är i mitt tycke väl magstarkt. Starka skäl talar för att något allmänt skadestånd inte ska utgå i en sådan situation. Till saken hör att arbetsgivaren inte lyckats styrka ekonomisk skada. Det finns fler omständigheter i domen som kan diskuteras. Om detta räcker för att Högsta domstolen ska bevilja resning i målet eller anse att domvilla förekommit är en helt annan sak.

Göran Smedberg