Hur stark är anställningstryggheten egentligen?
Enligt svensk arbetsrätt är det arbetsgivaren som råder över arbetsbristbegreppet. Dessutom är det faktiskt så att arbetsbrist inte behöver betyda brist på arbete. Detta kan ju låta litet märkligt för den oinvigde. I många fall kan arbetsuppgifterna finnas kvar men ska utföra av någon eller några andra arbetstagare efter en omorganisation. Lagstiftarens tanke med reglerna är att Arbetsdomstolen i princip inte ska göra någon företagsekonomisk bedömning av arbetsgivarens beslut att göra en driftsinskränkning eller lägga ned ett företag helt och hållet. Den sistnämnda åtgärden torde i vissa fall kombineras med att verksamheten ”poppar upp” i något annat land. Man kan förledas att tro att den svenska arbetsrätten är stark och trygg för arbetstagarna i alla situationer. Problemet ur ett arbetstagarperspektiv är att i en nedläggningssituation har arbetstagarna endast rätt till sin uppsägningstid. Uppsägningstiden kan i och för sig i vissa fall, när arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal, vara dubbelt så lång för äldre arbetstagare som har lång anställningstid. Därutöver finns en extra trygghet i form av Trygghetsrådet. För arbetstagare som är anställda hos en arbetsgivare utan kollektivavtal gäller dock endast uppsägningstiden enligt lag eller anställningsavtalet.
Det händer emellanåt att ett lönsamt företag läggs ner för att återuppstå i ett annat land. Tanken med flytten torde vara att ägarna inte är nöjda med resultatet utan vill öka vinsten ytterligare. Med de svenska arbetsrättsliga reglerna är en sådan flytt av företaget laglig. För arbetstagarna resulterar detta i att de ställs utan jobb och i princip endast kompenseras med sin uppsägningslön. Det är inte svårt att förstå den ilska detta leder till i arbetstagarleden. Kanske borde man fundera på att införa regler om att arbetsgivaren måste betala avgångsvederlag utöver uppsägningstiden i dylika fall. I vart fall om företaget är lönsamt under en viss period innan nedläggningen. En sådan lösning skulle i och för sig innebära en viss inskränkning av arbetsgivarens arbets- och företagsledningsrätt.
En annan intressant situation som har kopplingar till resonemanget om nedläggning av verksamheter är situationen med företaget inom callcenterbranschen som blev uppvaktade av en fackförening som ville sluta kollektivavtal med företaget. Det verkar dock som den förhandling som förts angående kollektivavtal havererade fullständigt och fackföreningen varslade om stridsåtgärder som också trots medlingsförsök trädde ikraft. Det märkliga i situationen är att arbetsgivaren i sin tur påkallat förhandling med fackföreningen för att man vill lägga ner verksamheten som man får förstå, på grund av fackföreningens uppvaktning. Här har vi alltså en situation där en arbetsgivare hotar med att lägga ner sin verksamhet på grund av att fackföreningen vill ha kollektivavtal med arbetsgivaren. Jag misstänker att ombudsmän vid fackföreningar då och då möter argumentet, ”vi lägger ner om ni fortsätter att kräva kollektivavtal”. I den aktuella situationen verkar dock arbetsgivaren mena allvar eftersom man förhandlar om nedläggning. Situationen verkar vara litet komplicerad. Man kan med rätta ifrågasätta fackföreningens krav på kollektivavtal om detta resulterar i en neddragning där ett tjugotal personer förlorar sina anställningar. Dock menar vissa att företaget har fått statliga bidrag för etablering och att staten har ett ansvar för att arbetsgivare som får bidrag inte ska dumpa löner. Om så har skett kan man mycket väl anse att fackföreningens krav på kollektivavtal är rimligt och att risken för nedläggning inte behöver vara något problem. Som sagt, situationen är komplicerad.
60 % nekas prövningstillstånd
Arbetstvister som avgjorts i tingsrätten och överklagas till Arbetsdomstolen nekas prövningstillstånd i stor utsträckning. Hela 60 % av överklagade mål får inte prövningstillstånd. Det känns tveksamt ur rättsäkerhetssynpunkt.
Storebror igen
Elektrikerförbundet stämmer en arbetsgivare som utrustade sina montörer med surfplattor som arbetsgivaren sedan använde för att övervaka montörerna. Arbetsgivaren hade varken förhandlat med fackföreningen eller informerat om saken.
Advokat Göran Smedberg
Cross Advokater
