Kan man lita på gratis-råd?

Det underbara Internet är späckat av information. Här finns det en till synes outsinlig kunskapskälla att ösa ur. Visst är det bra att information har gjorts mycket mera lättillgänglig. Det kan anföras att det är en demokratifråga att information ska vara tillgänglig för alla och dessutom vara gratis.

Att hålla sig ajour med utvecklingen inom mitt rättsområde – arbetsrätten – har blivit mycket enklare och effektivare än vad det var tidigare.
Det är inte så särskilt många år sedan som man fick beställa domarna direkt från Arbetsdomstolen – mot betalning naturligtvis – om man ville få tillgång till domarna i någorlunda anslutning till att domstolen meddelat domen. Då var man ju också tvungen att hålla sig informerad om vad som skulle komma från domstolen. Internet är här en fantastisk revolution beträffande information och jag nu kan gå in på Arbetsdomstolens hemsida och ladda ned den färska domen direkt till min dator. Det kostar inte någonting alls. Lagar och förarbeten, men även rättspraxis kan man också hitta på Internet. Exempelvis på www.lagrummet.se som är den offentliga förvaltningens gemensamma webbplats. Även här är informationen gratis. Ett annat sätt att få tillgång till information är att teckna abonnemang på någon databas. Dessa är ofta strukturerade så att de finns korsvisa referenser mellan lagar och praxis i databasen. Databaser får man naturligtvis betala en avgift för att utnyttja. Databaser som är fulladdade med information i all ära, men ibland behöver man hjälp med tolkning och att applicera reglerna på det ärende som man försöker lösa.

Även här kan användaren av Internet få hjälp med att söka sig fram till råden. En sökning på ”juridisk rådgivning gratis” på Google gav mig över 800 000 träffar. Det finns säkert seriösa och duktiga rådgivare bland dessa träffar, men jag misstänker att det tyvärr också finns mindre seriösa rådgivare bland träffarna. (Jag är medveten om att samma sak kan anföras mot dem som tar betalt för sina tjänster).

Jag tycker dock att det är befogat att fråga sig om man kan lita på ”gratis – råd”. Vem står egentligen bakom rådgivningen, vad har denna person för utbildning och erfarenhet? Vilket ansvar tar rådgivaren för sitt råd? Jag har allt oftare fått höra av mina kunder att de, innan de kom till mig för att söka hjälp, har fått råd från någon gratistjänst. I några av fallen har de råd som givits visat sig vara helt felaktiga och givit upphov till problem i sig. Det är mycket bra med den stora tillgången på information på Internet. Men ibland är inte heller gratis-informationen särskilt bra (jag menar inte de ovan angivna webbplatserna). Det kan vara bristfälliga informationssidor om ett rättsområde eller ett konkret rättsligt problem. Det finns väl egentligen bara en uppmaning att komma med beträffande gratis-råd och gratis-information.
Iakttag försiktighet med hanteringen av råden och informationen!



Skuldkrisen arbetsrättens fiende nr 1?
Europafacket menar att arbetsrätten försämras på grund av den ekonomiska krisen. Man menar att det har lett till mer flexibla tolkningar av arbetsrätten och lägre miniminivåer samt att tyngdpunkten skjuts mot icke bindande regler.




Skilda världar
Hörde nyligen av en juristkollega att inom städbranschen har många avtal som innehåller konkurrensklausuler som arbetsgivaren hävdar efter anställningens upphörande. Hade aldrig hört talas om något liknande. Giltigheten av dessa lär väl vara lika med noll.


Advokat Göran Smedberg
Advokatfirman Göran Smedberg AB