Efter ett antal år inom min bransch så får jag ofta frågan: hur i hela fridens namn förhåller vi oss till den framtida utvecklingen i omvärlden och vilka konsekvenser får det för just vårt område? Därefter kan det variera vilka infallsvinklar på framtidsberedskap de är ute efter men ofta kommer det fram att man har ledsnat på att agera reaktivt hela tiden och att man vill börja tänka mer långsiktigt.

En tidigare undersökning, Framtidens Framgångsrika Ledare, som Kairos Future genomfört, visade dock att just svenska chefer trivs mer med att agera i stormens öga, till skillnad ifrån chefer i Sydeuropa och USA. När man är tvungen att agera reaktivt kan det emellertid många gånger leda till konflikter. Riskerna för konflikt kan man alltså minska genom att börja arbeta för att bli mer framtidsförberedd. Min erfarenhet är att det är få som har en historia av att arbeta systematiskt med omvärldsanalys för framtidsberedskap och att många ännu mer sällan kopplar omvärldsanalysen till styrkor, svagheter, vision, strategier och idéer till åtgärder.
Jag funderar på hur företag och organisationer egentligen tar hand om kreativiteten och alla de idéer som föds inom organisationen – det som leder till utveckling och framtidberedskap? Det är så förbaskat kul att idégenerera, tänka utveckling och framtid! Det är många väldigt bra på att göra, men har desto svårare att göra något systematiskt av allt. “21st century management” enligt Kairos Futures VD Mats Lindgren handlar om att lyckas ”avmystifiera det kreativa arbetet och implementera mer av disciplin, metoder och rutiner inom organisationens framtidsproduktion”. Det handlar alltså om att inte bara vara kreativa och ta fram idéer utan ha rutiner för att implementera och följa upp den kreativitet medarbetarna bistår med och företaget tidsinvesterar i, från början. Det skulle leda till färre konflikter, väl investerad tid och en systematiskt grundad framtidsberedskap.

Jessica carragher Wallner