Styrningens gissel


Jag tycker mig se mer och mer av det och blir alltmer bekymrad. Jag vet att det gör tillvaron komplicerad för många chefer. Det slukar mycket tid och nyttan är ofta oklar. Det jag syftar på är hysterin kring att allt ska styras.
Moderna organisationer är fullkomligt nerlusade av verktyg för styrning och ambitionerna att utveckla fler tycks inte sina. En orsak är att många konsulter lever på den förföriska tanken att det går att centralstyra även kvalificerade tjänsteverksamheter. Till en del är det naturligtvis möjligt. Men i vilka avseenden, och hur, måste utgå från verksamhetens förutsättningar. Det som brukar kallas situationsanpassning. Och det är märkvärdigt sällsynt.
Många ledningsverktyg baseras på index: nöjd-kund-index, medarbetarindex och kvalitetsindex. Andra handlar om mötesformat. Något som tagit att jobba i ledningsgrupp till nivån strax bortom det absurda. Till detta kan läggas affärs- och verksamhetsplaner, månatliga utfallsrapporter, budgetar och avvikelserapportering. Och vi har styrkort och estimat och styrgrupper och diverse manualer för både process- och projektledning. Allt ska dessutom dokumenteras i enlighet med kraven i någon av alla certifieringar som florerar. Till och med PU-samtal, med rötter i 70-talets kamp mot monotonin i den tidens fabriker, existerar ännu under lite varierande etiketter. Idag tycks det viktigare att styra verksamheter än att bedriva dem. Ibland får man bedriva den verksamhet som är möjlig efter att styrsystemen annekterat betydande delar av chefers och medarbetares arbetsdagar.
Styrningshysterin började utvecklas när vi gick från småskaliga hantverksverksamheter till storskalig industriell produktion. Det viktigaste som hände under den övergången var att chefer slutade uppehålla sig i och kring verksamheten för att istället arbeta i det Torsten Björkman på Försvarshögskolan kallar ”modellernas värld”. Alltså organisationsscheman, manualer, befattningsbeskrivningar, planer etcetera, som på olika sätt syftar till att beskriver verksamheten. Man kan säga att industrialismen rationaliserade bort mötet mellan människor som grundform för att utöva ledning och ersatte det med administration.
Självfallet är många ledningsverktyg ändamålsenliga. Andra fungerar hyggligt under de rätta förutsättningarna. För flertalet handlar nyttan dessvärre mer om förhoppningar än effekter som går att påvisa. En bra utgångspunkt är därför att ju färre ledningsverktyg desto bättre. Vart och ett måste dessutom motiveras av övertygande svar på följande frågor: För vem i organisationen fyller verktyget vilken funktion och på vilket sätt är den funktionen avgörande för att bedriva verksamheten på ett bra sätt? Utan rimliga svar på de här frågorna finns goda skäl att vara skeptiskt. Vi måste hitta tillbaka till sätt att organisera och leda där själva verksamheten är utgångspunkten, inte metoder för att styra. Eller, annorlunda uttryckt: Varför är det bara i verksamheten vi ska leta efter möjligheter att effektivisera? Borde inte samma krav ställas på styrningen av våra organisationer?


Mats Tyrstrup