Här är journalisten som sätter skräck i makthavare. När han ringer är det kris. Chefstidningen frågade Janne Josefsson hur man agerar på bästa sätt när han står på trappen.

Text: Eva Brandsma
Det korta svaret är: Bli inte rädd, sätt dig in i vad det handlar om och var trygg i din yrkesroll.
Det är nog få människor i Sverige som förhåller sig neutrala när de tänker på Janne Josefsson. För många är den stora skräcken att han ska ringa.
Det finns åsikter om hårdvinkling, dolda kameror, fakta som kastas in under intervjun och överrumplar den intervjuade. Intervjuer som bandas länge, där den intervjuade makthavaren svettas och plågas över frågor som den inte har vettiga svar på. Andra ser behövligt granskande journalistik som inte drar sig för att syna makten. TV har ett enormt genomslag. När ett reportage visas i SVT-programmet Uppdrag Granskning innebär det ofta att hela Sverige har kunnat se en eller flera personer, ofta med en hög ställning i samhället, som inte har full koll på sitt arbete, eller som har begått fel av något slag.

Flera av de reportage som Janne Josefsson har gjort, eller varit med om att göra, har fått enorma efterspel. Louisefallet i Vetlanda. Händelsen i Oskarshamn då ett barn omhändertogs från sina förståndshandikappade föräldrar. Valstugereportaget där det med dold kamera avslöjades rasistiska- åsikter hos flera riksdagspartier. -Göteborgskravallerna. Icahandlares fusk med datummärkning av köttfärs. Korruption i Göteborgs stad. Konsekvenserna rymmer allt från chefer som fått gå till rättsliga efterspel och ekonomiska förluster.

Medieträning av chefer går ofta ut på vad man ska göra när Janne Josefsson hör av sig. PR-konsulten Paul Ronge har till och med skrivit en handbok i ämnet – När Janne Josefsson ringer (se artikel på nästa uppslag). Medietränad eller inte, de flesta blir rädda när det sker.
– Folk slänger på luren i örat på mig, de låtsas inte höra mig eller låser in sig på toaletten, säger Janne Josefsson.
Det är inte så konstigt. Han hade själv blivit skraj om en sådan som han ringde.
– De har sett reportagen på TV och sett människor svettas. De vet att jag är fruktansvärt påläst och att de inte kommer undan.
Men rädslan – och de reaktioner den för med sig – är inte till gagn för någon. Inte för personen själv och inte för reportern. Josefsson säger att han alltid ringer först, han står inte bara där utanför dörren.
Gör du något för att mildra -rädslan du väcker?
– I bästa fall försöker jag säga att vi kan väl prata om det, att jag får presentera informationen jag har och att de ska få titta på det och förbereda sig. Avdramatisera.
– I sämsta fall ... om de spelar Allan och säger att de inte vill prata med mig, eller slänger på luren i örat ... ja, då går ju jag i gång. Till exempel på socialchefer som gömmer sig bakom sekretessen. När jag säger att den är upphävd, så hänvisar de ändå till den. Sekretessen är för att skydda klienterna, inte socialförvaltningarna. Det där är de väldigt dåliga på.

Han hävdar bestämt att han inte är ute efter att sätta dit någon, även om han möter många som tror att det är det som är hans syfte. Janne Josefsson säger att han berättar historier som säger något om tiden och det samhälle vi lever i. Det bästa är när han möter trygga chefer.
– De som tar sitt jobb på allvar, som förstår att jag inte är där av illvilja. Som inser att jag kommer för att jag har ett ärende som det är relevant att ställa frågor om. Det blir jag glad av, till skillnad mot vad folk tror.
Janne Josefsson har varit journalist i nästan 30 år. Yrket valde han för att han ville förändra världen. Driven av samma engagemang som många som studerat vid socialhögskolorna. Han har väl inte lyckats med världen direkt, mest ändrat på saker för några enskilda personer. Men han gör inte reportagen för att hjälpa enskilda människor. Han gör det för att berätta något. Den skillnaden fick han klart för sig för många år sedan som reporter på lokalradion i Göteborg.
– Jag minns särskilt en gång. Jag hade läst om en villaförort där man protesterade mot att få ett boende för förståndshandikappade barn. Det skulle ”störa idyllen”. Jag blev ju så arg, slängde mig i bilen, driven av ilska skulle jag dit och ställa folk till svars. Jag glömde att åka hem till mina egna barn. Men jag fick stanna vid vägkanten och verkligen tänka efter. Varför gör jag det här, är det för att vara arg på folk eller för att förstå och berätta något?
Han kom fram till det senare. Även om engagemanget alltid finns där och ställer till det för honom och gör det svårt att inte bli partisk.
– Man behöver en djävulens advokat som hänger över axeln och säger till när man blir för engagerad. Det kan vara jag själv, men oftast behöver jag någon annan. Alla har rätt till sina bästa svar och argument i en intervju, även när det talar emot ”caset”.

Janne Josefssons råd om han ringer är att försöka bortse från att det är just han som ringer. Lyssna på vad han har för frågor. Begär att få tid och möjligheter att kolla upp. Läs på! Förbered! Underskatta aldrig. Tro inte att du kan slingra dig. Begär frågeställningar i förväg. Inse att alla kan göra fel – även i din egen verksamhet och du själv. Var trygg i den roll du har som chef.
– Vi har exempel på chefer som springer och gömmer sig på toaletten. Som sätter in Securitasvakter för att slänga ut oss när vi kommer. Hur är det för medarbetarna att se sin chef så?
Den medieträning som många chefer – kanske de flesta – går igenom ger han inte så mycket för. I hans ögon har den gjort chefer ännu räddare.
– I början märkte man det genom att de bandade intervjuer och var mer pålästa, vilket är bra. Men på senare tid känns de ännu räddare, de gömmer sig bakom informationsavdelningar och vill bara svara på frågor på mail.
Medieträning, menar han, är som allt annat i samhället en klassfråga. Folk med hög position medietränas, vanligt folk inte.
– Jag tror att de bästa cheferna inte behöver någon medieträning. Det handlar om att vara trygg och inte livrädd. De flesta människor inser väl att det kan gå snett ibland och att man inte kan ha koll på allt.

Du kritiseras ofta för att hårdvinkla- dina reportage. Hur svarar du på det?
– Alltså, vi skulle inte kunna hålla på så länge om vi fuskade och trixade med klippning och intervjuer. Men det klart att jag har begått övertramp och saker jag ångrar. Helst vill jag möta dem som är kritiska mot mig så att vi kan tala om det och de får ställa frågor. Men det är inte alltid jag är så välkommen …


PR-konsultens råd
Paul Ronge är PR-konsult och expert på Janne Josefsson och andra ”kriser”. Med boken ”När Janne Josefsson ringer” ger han råd om hur man bör agera vid kris av det mediala slaget.
–Janne Josefsson är en symbol för granskning av makten, mer än någon annan journalist i Sverige. Det är för det mesta vanligt folk som vänder sig till honom. Makthavare blir skräckslagna.
Men ingen tjänar på att vara rädd för honom. Med förberedelser kan man motverka rädslan.
– Uppdrag Granskning är en redaktion med mycket resurser. Därför är det ofta en researcher som ringer först. Då har du tid att förbereda dig. Gör det. Gör en noggrann genomgång av vad som ligger i kritiken. Det sämsta man kan göra är att sätta sig i försvarsställning. Riktigt dåligt är också att tro att man kan lura dem.

När människor blir rädda får de tunnelseende och handlar ogenomtänkt.
– Det som är lyteskomik i reportagen är panikslagna människor som beter sig som idioter. De gör självmål. Tänk inte att det är Janne Josefsson som ringer. Tänk Svenska dagbladet eller din lokala tidning.
Eftersom reportagen ofta har inslag av människor som slingrar sig och beter sig illa på något sätt ska du, menar Paul Ronge, alltid utgå från att du är bandad hela tiden. I telefon också. Banda själv så vet du vad du har sagt.
– Bestäm i förväg hur lång intervjun framför kameran får vara. Säg att du inte klarar mer än en halvtimme till 45 minuter, för det gör du inte.

De som klarar sig bäst genom en granskning är proaktiva och talar med andra medier.
– De säger att det var bra att någon satte fingret på problemet så att de kan göra något åt det. Det är det bästa men det är ovanligt.
Det här gör du:
1. Analysera läget förutsättningslöst.
2. Åtgärda snabbt det som går.
3. Prata med andra medier.
4. Se över vad du långsiktigt ska göra för att förhindra att misstaget upprepas.
5. Agera rakt och anständigt hela tiden.
6. Se till att medietränas innan det händer.