– ”Såna är dom, muslimerna, eller bögarna. Sånt har många fått höra på kafferasten. Och så tror man att det är högt i tak”, säger ståuppkomikern Özz Nûjen.
Säger man samma sak om dvärgar eller miljoner judar? Det blir absurt. Men det är så normer skapas och fördomar upprätthålls. Inskränktheten består.

Text: Helena Munther

Özz Nûjen brukar använda sitt kändisskap till att uppmärksamma det märkliga i fördomar, göra det till humor på ståuppscenen. Han tycker till exempel att det är märkligt att de som upphöjts till norm är svenska heterosexuella medelålders män.
– Dom är ju i minoritet, utropar han. Hur kan dom vara norm?
Mycket i samhället handlar om ”vi” och ”dom”. Det märker han även på ståuppscenen. Man hamnar i ett fack.
– Johan Glans kan köra ett skämt om sina föräldrar, då kallas det relationshumor, men om jag kör samma skämt kallas det invandrarhumor.

Özz Nûjen tycker sig ha fått kämpa sig till att hamna bland de mest populära komikerna. Och har även själv stött på märkligheter under sin karriärväg.
– När jag sökte jobb på SVT fick jag frågan: vad anser familjen? Då var jag ändå 28 år. Den frågan får ingen svensk.
Det är just vid rekrytering som det kan hända stolligheter och misstag, menar han och tar upp så dyrt det är att felrekrytera. Och så ofta det sker. Enligt rekryteringskonsulten SHL är det hela åtta av tio företag som minst en gång gjort en felrekrytering. Han tror att det beror på feghet.
– Chefer går på det de alltid trott på, väljer såna som sig själva. Men feghet leder till fel beslut. De kanske tycker någon klär sig konstigt, men vad har det med jobbet att göra?
Det krävs visserligen mod att pröva nya vägar, men har man mod så är man också förändringsbenägen, menar han, ett vinnande recept. I sammanhanget brukar han ta upp det Charles Darwin lär ha sagt: Det är inte de starkaste som överlever. Inte heller de mest intelligenta. Utan de som är mest mottagliga för förändringar.
Özz Nûjen tror dock att många går omkring och “leker” chefer.
– De är kanske mer bryska än vad de egentligen är. Istället skulle de vinna på att vara sitt sanna jag.
Då skulle man arbeta man bra mot diskriminering, för då förmår man sina medarbetare att vara sig själva.
– Vi tillbringar mer tid med våra arbetskamrater än vår familj, hur vill vi ha det på jobbet då? Vilket samhälle vill vi ha? Vi är olika och måste få vara det, säger han och vill göra upp med koncensuskulturen.
– Jag har en dröm, säger han, det är att alla chefer går en genuskurs, sen en mångfaldskurs. Vi behöver alla bli medvetna om våra egna handlingar.
Han brukar hålla en inspirationsföreläsning för olika arbetsplatser, som han kallar Mångfald eller enfald.
– Jag vill få människor att tänka nytt, ge insikter så att man kan förbättra sitt företag, säger Özz Nûjen.