Tove Möller och Catarina Elgh-Linander drivs av viljan att förändra. De drömde om att skapa en ny skola. En skola där eleverna mår bra, har kul och lär sig utifrån de individuella förmågorna. För sex år sedan gick drömmen i uppfyllelse.

Text: Agneta Nordin

Under drygt ett år satt de tillsammans i Catarina Elgh-Linanders kök och smidde planer. Det blev många liter kaffe, mycket räknande och planerande innan planerna till sist kunde bli verklighet. Idag rymmer Sveaskolan elever i årskurs 6-9 och tretusen barn och ungdomar står i kö för en plats. Framgången heter lust.

– Vi har väldigt roligt tillsammans. Vi driver och stöttar varandra, säger Catarina Elgh-Linander.

– Och vi har samma förhållningssätt till eleverna och personalen. Kvittot för oss är att eleverna pratar om den goda Svea-stämningen, säger Tove Möller.

Och det var förändring de var ute efter. Både Tove och Catarina hade upplevt liknande känslor när de egna barnen skulle in i skolans värld.

– Den stora chocken eller skräcken var att så lite hänt sedan vi själva gick i skolan, att fantasilösheten låg som ett tjockt täcke över skolverksamheterna.

Det märks att de är samspelta när de fyller i varandras meningar med tankar kring skolan.

– Med alla idéer vi samlat på oss under tiden tillsammans, och på olika håll inom utbildningsväsendet, var vi rörande överens om vad vi ville göra, säger Tove Möller.

Från utbildningsföretaget Lernia, där de arbetat med nyanlända akademiker, hämtade de idéer om metodik och vilken typ av lärare de ville rekrytera. För lärarna är enormt viktiga för att skapa en levande pedagogisk miljö, säger de.

– Vi ville hitta det bästa gänget. I tankarna hade vi renässansmänniskan, en person med brett kunnande som också är praktiskt lagd, säger Catarina Elgh-Linander.

Idag är också eleverna med vid rekrytering av nya lärare.

– För eleverna är det viktigt att få vara delaktiga. Vi vill ju skapa en skola och en arbetsplats som är vår tillsammans, säger Tove Möller.

Sveaskolan ligger en tio minuters bussresa utanför centrala Malmö. Det var egentligen inte meningen. Tanken var att en skola, dit alla från hela staden kan söka, ska ligga centralt. Dessutom har de båda rektorerna en levande idé om att en skola inte ska vara en isolerad företeelse i samhället, att skolan i hög grad ska ha kontakter med näringsliv och offentlig förvaltning. Ett led i utbildningen för eleverna, är att känna till vad det finns för arbetsplatser och yrken, och vad de kan ha i tankarna efter skoltiden.

– Den här platsen är en kompromiss, men vi är nöjda nu eftersom eleverna hittar hit ändå. Och vi tycker att vi lyckas med föresatserna att låta skolan vara en del i samhället, även om vi inte ligger mitt i staden, säger Catarina Elgh-Linander.

Skolan är fördelad på två plan, med matsal och undervisningssalar på nedre botten och med bibliotek, fler undervisningsrum och rektorernas rum på ovanvåningen.

Det känns inte som en skola i vanlig bemärkelse, med sina heltäckningsmattor, mycket fönster och öppna dörrar. Och i det lilla samlingsrummet utanför rektorernas rum ligger ett par peruker på en hylla.

– Peruken är jätteviktig, säger Tove Möller och skrattar högt när hon drar på sig sin och visar.

– Kalla dem pedagogiska hjälpmedel, för det är vad det är. Ett sätt att få uppmärksamhet och både elever och lärare att lyssna, säger Catarina Elgh-Linander.

– Jamen, de måste användas med förnuft annars kan man få fel effekt, säger Tove Möller.

Tove och Catarina beskriver kraften i att vara två ledare, att den ena drar den andra vid de dagar och tillfällen där den andra har det lite tyngre.

Men det har tagit tid att mejsla fram, att se varandras individuella drivkrafter och få ihop dem så att det blir ett bra slutresultat. Alla tankar tillsammans har kokat ned till förändring och att allt faktiskt är möjligt.

– Jag minns ett tillfälle i Catarinas kök när jag tänkte, det är nu vi måste satsa, våga säga upp oss skapa vår dröm. Gör vi det inte nu, blir det aldrig av, säger Tove Möller.

De vågar göra fel också. Det vill de båda rektorerna dela med sig till eleverna och lärarna.

– Och att kunna be om ursäkt när man gjort något fel. Det genomsyrar tankarna i den fortsatta utvecklingen av skolan, säger Tove.

Det som en gång var en tanke är nu en handling och en uppfylld dröm. Blev det som de tänkt sig?

– Mycket bättre än jag vågat drömma om, säger Catarina Elgh-Linander.

– Ja, jag hade inte i min vildaste fantasi kunna föreställa mig att närheten till eleverna skulle kunna bli så stark, att man faktiskt ser sina egna barn i eleverna, säger Tove Möller.

– Och egentligen tror jag allt ledarskap ska delas. Det är mycket lättare och roligare så, säger Catarina Elgh-Linander.