Chefers värde


Hur mycket är en chef värd? Och hur ska detta omvandlas till en modell för att ersätta honom eller henne. Ett klassiskt problem möjligt att betrakta ur många perspektiv.
Ett är naturligtvis chefens eget. Hur mycket får jag ut och hur stämmer detta överens med det ansvar jag förväntas ta? Kan jag få bättre villkor någon annanstans? Ur högsta ledningens perspektiv handlar det om hur ersättningar till chefer kan göras till en del av styrsystemen genom att vara delvis prestationsbaserade. Huvudmän och ägare ser i första hand en kostnad för verksamheten och måste avgöra vad som är rimliga nivåer för att attrahera och behålla bra chefer. Ur ett samhällsperspektiv kan det handla om lönespridning, vad storleken på denna betyder för tillväxten, och hur lönespridning påverkar saker som den sociala sammanhållningen.
Ett möjligt svar på frågan hur mycket en chef är värde är följande. Chefen är värd exakt vad han eller hon får i lön av det enkla skälet att en arbetsgivare bedömt detta som rimlig. Därtill i en situation då det fanns alternativ i form av andra kandidater på arbetsmarknaden för chefer. Värdet bestäms alltså av marknaden.
Ett annat sätt att bestämma värdet, och därmed ersättningarna till chefer, är utifrån hur de bidrar till skapandet av värde i de verksamheter de leder. Den logiken motiverar vanligen att ersättningar ska vara delvis rörliga. Når man målen utgår bonus i form av ytterligare lön eller kanske aktier alternativt optioner. Kritiken brukar handla om att sambanden mellan värdeskapande, mål och chefernas insatser ofta är oklara. Många andra är med och bidrar och yttre omständigheter, som konjunkturen, kan spela en stor och ibland helt avgörande roll.
Ett tredje sätt att tänka kring nivån på chefers ersättningar är att se det hela som kompensation för en krävande arbetssituation. Långa arbetsdagar, ständigt tillgänglig, knepigt att få ihop privatlivet kan vara några exempel. Det är värdena i det chefer måste avstå från som man ska kompensera dem för.
En helt annan aspekt är att symbolvärdet i chefers ersättningar har ökat. Det är viktigt vad man har i lön. Måhända just för att det är svårt att entydigt avgöra betydelsen av chefers insatser. Hög lön, bonus och förmånspaket blir en sorts bevis på att man är betydelsefull. Och ju högre chef desto högre lön eftersom både ansvaret och storleken på besluten växer med nivåerna i hierarkin. Så var det åtminstone i industrialismens centralstyrda företag och organisationer. Men gäller detta även för tjänster? Tjänster handlar ju om att medarbetare, ibland mycket kvalificerade sådana, skapar och utvecklar verksamheten i ett ständigt flöde av beslut och aktiviteter i arbetsvardagen. Hur kommer chefers insatser in i de processerna? Om chefer är mer eller mindre viktiga för värdeskapandet i tjänstesamhället jämfört med industrisamhället är faktiskt svårbedömt. Att tjänster är arbetsintensiva antyder en större betydelse. Att medarbetare både har och tar mer ansvar antyder det motsatta. Exakt vad bidrar chefer med i tjänsteproduktion? Och vilka är implikationerna för hur de ersättas?





Ledarkris. Två av tre chefer har övervägt att sluta för att jobbet är för slitsamt. Många unga kan inte tänka sig att bli chefer. Och ett stort antal chefer pensioneras framöver. Står vi inför en ledarkris?

+ Bra är bäst. Googlar man ”bra ledarskap” och ”dåligt ledarskap” får man 46 700 respektive 42 800 träffar. Tolkningen är långtifrån självklar men man får väl glädjas åt att ”bra” var något vanligare.

– Brist på stöd. Forskningsstudien Chefios visar att rektorer är de kommunala chefer som har minst stöd uppifrån. Varför behandlas skolan notoriskt som om den befolkas av andra rangens medborgare?