MILJÖPARTIET/ Valet 2014 blev en skräll för Miljöpartiet. För första gången skulle man ingå i en regering och skapa en helt ny organisation på några veckor.
– Det är snabba ryck och ett väldigt stort jobb som börjar, säger statssekreterare Pär Ängquist.
Knappt tre veckor. Så lång tid hade det gått mellan glädjeyran på valnatten i september 2014 fram till det att Stefan Löfven stod i snålblåsten på Lejonbacken utanför Stockholms slott och presenterade sina 22 ministrar för journalistkåren i början av oktober.
Samma dag tågade ministrarna till sina respektive departement. Med sig hade de tillfälligt tillsatta pressekreterare. De flesta hade knappt hunnit vänja sig vid tanken på att de skulle sitta i regeringen. Förhandlingar om vilka portföljer som skulle tilldelas respektive parti hade fortgått in i det längsta. Ingen, bortsett från de två partiernas allra innersta kretsar, visste ens dagen innan hur ministersammansättningen skulle se ut.
På plats i regeringskansliet och på departementen mottogs statsråden av den opolitiska personalen. Dagen innan hade de tjänat alliansen. Nu hade skrivborden städats och rummen gjorts i ordning för en vänsterregering.
Under den närmsta tiden skulle ministrarna utse sina staber, statssekreterare och politiska sekreterare skulle tillsättas, organisationen skulle komma på plats. Men redan nu, samma dag, började de styra landet.
– Så snart ministrarna kommer till sina departement är det fotografering, de får datorer och pärmar med aktuella ärenden och underlag. Sedan sätter arbetet igång direkt. Först på dagordningen var höstbudgeten som lades bara några veckor senare, berättar Per Ängquist.
I dag är han statssekreterare åt miljöminister Karolina Skog. Under valrörelsen var han Miljöpartiets kanslichef och den som ledde de praktiska förberedelserna för att kunna ha en organisation på plats efter valet. Partiet upprättade listor på personer som kunde vara intressanta för olika roller och annonserade ut potentiella uppdrag i organisationen så att de som ville kunde anmäla sitt intresse. Men det var först efter valet som det faktiska arbetet kunde sätta igång.
– Vi visste ingenting innan valresultatet var klart eftersom det är valresultatet som avgör hur regeringsbildningen kan bli. Det är snabba ryck och ett väldigt stort jobb som börjar då.
Miljöpartiet är ett litet parti som aldrig tidigare har suttit i regeringen. Till skillnad från Socialdemokraterna, som nästan har större erfarenhet av att befinna sig i regeringen än utanför den, fanns inte vanan av en snabb omställning. Partiets medarbetare var visserligen införstådda med hur regeringsarbetet fungerar. Under Göran Perssons tid som statsminister hade de haft personal i regeringskansliet genom regeringssamarbetet som fanns då. Per Ängquist var en av dem. Inför valet 2010 förberedde sig också Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet gemensamt för valövertagandet, med gemensamma utbildningar till exempel.
Men i valet 2014 gick partierna fram var för sig och förberedelserna skedde på egen hand.
För Miljöpartiet var det inte bara osäkerheten över valutgången och potentiella regeringssamarbeten som höll politikerna och tjänstemännen vakna till sent om kvällarna. Efter valet gick de dessutom från att vara en liten organisation till att ha ett flertal nya chefer och anställda på plats. Med de sex ministerportföljerna krävdes det ett 60-tal rekryteringar.
En spindel i nätet för att samordna arbetet mellan partiets olika delar blev Anna Stenvinkel, som utsågs till ny kanslichef.
– Det här var en jättestor omställning för oss. Det är samma känsla som när man kommer till en ny arbetsplats och ska lära sig hur allting funkar, säger hon.
Mycket fokus lades på att stötta de staber som utsågs till ministrarna. Partiet fick till en början låna ut personal från riksorganisationen för att få arbetet att rulla i regeringen innan alla positioner var täckta.
– Vi hade förberett oss mycket på hur det skulle fungera politiskt att sitta i regeringen. En lärdom är att vi även hade kunnat förbereda oss mer på det praktiska, hur arbetsplatsen fungerar konkret, säger hon.
Strax efter valet tog hon initiativ till ett chefsnätverk som träffades regelbundet, där personer med nyckelpositioner i regering, riksdag och riksorganisationen såg över den konkreta planeringen, personalsituation och annat.
Detta utvecklades så småningom till fasta rutiner för att få en fungerande samordning mellan partiets olika delar.
När Anna Stenvinkel ser tillbaka på de hektiska veckorna och månaderna efter valet är hon ändå stolt.
– Vi lyckades kliva in i en regering under ett oerhört svårt parlamentariskt läge. Vi är ett litet parti som har lyckats hitta lösningar och som har fått igenom mycket politik. Vi har otroligt kompetent personal. Folk förstår nog inte hur mycket svårt arbete som pågår bakom kulisserna, säger hon.
TEXT: MAX BYSTRÖM
