Sveriges Radios vd har aldrig dragit sig för att hoppa på saker hon inte behärskar. Hon drivs av att visa att hon klarar av det. Cilla Benkö är känd för att vara tuff, tydlig och rak.

Text: Eva Brandsma

När Cilla Benkö började på radion för mer än 30 år sedan var mediet det absolut snabbaste. Ingen annan kunde då lika omedelbart komma ut med den senaste nyheten som radion. När Olof Palme sköts den 28 februari 1986 dröjde det dock tills 01.10 innan ekot gjorde en extrasändning och meddelade den chockartade nyheten, en och halv timme efter mordet.

Idag ser det annorlunda ut. Nu har alla tillgång till en kanal att själv publicera en nyhet om den så vill. Radion kan sen länge inte inte vara säkra på att de är först. I det nya medielandskapet har Cilla Benkö sin viktigaste roll, att leda rätt i den digitala och snabbt föränderliga medievärlden. Att fortsätta vara lika viktig och relevant för lyssnarna, att vara trovärdig och delta i den digitala utvecklingen med större publikmedverkan genom sociala medier. I Medieakademins förtroendebarometer är Sveriges Radio det mediebolag som får högst förtroende, både bland unga och äldre svarande här hemma. Det är en ställning att bevara och försvara. Inte minst i valtider.

– – Förtroende skapas av att medborgarna har möjlighet att själva ta ställning. De ska känna att de genom Sveriges Radio får en så allsidig bild att de kan det, säger Cilla Benkö.

Det är här upp på sjunde våningen i Radiohuset som ledningen sitter. Norrut tittar man ut över Gärdet bort mot Kaknästornet och söderut ser man över hustak och kyrktorn bort mot Söders höjder.

När det muttras i korridorerna över beslut man inte gillar säger man att det har ”Sju trappor” hittat på. Det kan emellanåt mumlas om toppstyrning i korridorerna.

I samma radiohus började Cilla Benkö som 21–åring. Hon gick på journalisthögskolan och ville jobba som radioreporter. Just det året fanns det bara en praktikplats – den var på sportredaktionen. I mitten av 80–talet var det totalt sett tre kvinnor på Sveriges samlade sportredaktioner, enligt Cilla Benkö. Hon var ”livrädd” för att ge sig in i denna mansdominerade värld. Men inte räddare än att hon gjorde det. För att förbereda sig sökte hon sommarjobb som sportreporter och hamnade på Svenska Dagbladet. Och just det sommarjobbet kan ha varit avgörande för att hon sitter på den stol hon sitter idag.

Framgång är inte bara beroende på den egna kompetensen. Den handlar om att någon annan ser potentialen och tror på en, säger hon. Att sportchefen på svenskan Jan Larsson såg något hos henne som ung tjej, trots att hon inte hade skrivit en artikel, redigerat en tidningssida eller kunde något om datorer, är just ett sådan avgörande moment för hennes arbetslivs utveckling.

– Det har jag med mig som chef idag. Att man inte ska stirra sig blind på formella meriter, utan våga satsa när man ser något annat hos en person.

Det blev praktik på Radiosporten och hon fortsatte som sportreporter. Hon möttes både av en kräsen publik och skeptiska manliga kollegor som kunde vara ”för jävliga”. Men hon fick också stöd och uppmuntran av dem som såg att hon som kvinna tillförde nya perspektiv.

– Det där var en väldigt bra skola. Man lär sig ta med– och motgångar. Man lär sig vad man är bra och dålig på. Man lär sig att skaka av sig det värsta och ta till sig den kritik som är relevant. Det har jag också stor nytta av som chef.

Cilla Benkö blev chef för ekonomiekot ungefär samtidigt som hon blev gravid med sin dotter. Det är nu 18 år sedan och sedan dess har olika chefsjobb följt på varandra. De allra flesta just här i huset.

– Jag fick rådet av min chef då, Kerstin Brunnberg, att bestämma mig för om jag var chef eller om jag egentligen var reporter och en i gruppen. Det var bra. För jag bestämde mig för chefsrollen. På radion då var det inte särskilt populärt alltid att vara chef, och vissa var det inte fullt ut, utan fortsatte att vara lite programledare eller reporter. Det blev inte bra, idag är vi mer professionella.

Cilla Benkö är känd som en driven, energifylld och temperamentsfylld chef.

Det sista reagerar hon på med lite irritation. Man bedömer manliga och kvinnliga chefer olika menar hon.

– –Om man är kvinna, rak och tydlig som jag och dessutom mycket engagerad uppfattas man ibland som arg, tuff och krävande. Jag kan få sådana kommentarer även när jag inte alls varit förbannad.

– En manlig chef som är rak och tydlig får sällan samma negativa kommentarer som en kvinna får.

Hon är medveten om det och lägger därför band på sig mycket mer nu än hon gjorde tidigare. Självkännedomen är större idag.

Men någon ”lugn norrlänning” är hon bara inte. Hon präglas av sitt ungerska temperament med mycket kraft och energi som hon ärvt från föräldrarna. De flydde från Ungern vid den ryska invationen1956 och bosatte sig i Sverige.

Cilla drivs av lust säger hon. Lust för själva jobbet som högsta chefen och att se att lust skapas hos andra i det företag hon arbetar på. Det är roligt att gå till jobbet, så roligt att Text.det är svårt att inte låta det ta för mycket av familjetiden. Hon vill att det hon gör spelar roll – både att Sveriges

Radio är viktig för publiken och för demokratin och att det hon själv gör har någon betydelse. Att det har en betydelse att just jag är chef just här.

Hon återkommer till lusten. Glädjen och stoltheten över hur bra hon tycker att det är. Men hon drivs också av gnagande oro att aldrig vara nöjd, alltid vilja bli bättre. Både för egen del och för SR:s del. Den dag man lutar sig tillbaka och säger att man är nöjd får man sluta, säger hon.

– Men där är vi inte, tillägger hon bestämt.

Att inte vara nöjd har följt henne genom hela livet. Det handlar om att bevisa att man duger och det handlar också om ett dåligt självförtroende, vilket förvånar många säger hon.

– Vissa dagar kan man ingenting, då drivs jag av att bli ännu bättre och jobba ännu hårdare.

Genom livet har hon ständigt varit i ”lite fel miljö” vilket verkar ha sporrat henne snarare än tvärtom.

– Yngst i klassen, en av få tjejer på sporten, chef på ekonomiekot utan att vara ekonom.

– I och med att du utsätter dig för miljöer där du inte riktigt har alla kvalifikationer från början finns det ett visst moment av att visa att man minsann duger. Och att vara uppvuxen i en familj som är 100 procent invandrare har också så klart präglat mig. Även om jag inte tänkte på det då, så fanns ett inslag av att vi skulle visa att vi platsade i det svenska samhället.

Det är ett och halvt år sedan hon blev ensam vd för Sveriges Radio. Innan dess delade hon och Mats Svegfors på vd–posten. Det fanns både fördelar och nackdelar med ett delat ledarskap. Men hon sticker inte under stol med att det ibland är enklare att vara singel på toppen.

– Det blir tydligare för medarbetarna. Jag tycker att jag använder ledningsgruppen bättre nu eftersom jag inte har en annan vd att bolla med hela tiden.

Sveriges Radio har en förhållandevis lång tradition av kvinnliga chefer. I Europa, är hon dock ganska unik. SR är dessutom ett bolag som enbart ägnar sig åt radio vilket skiljer från de allra flesta stora etermedieföretag vilka innehåller både tv och radio. Hon bjuds därför ofta in som föreläsare och paneldeltagare för att tala om public service.

– Vi är unika. Vi är licensfinansierade vilket gör att vi har politiken på en armslängds avstånd och det är avgörande för oss, för att behålla oberoendet, trovärdigheten hos publiken, kvaliteten. Vi är priviligierade.

Cilla Benkö sitter i styrelsen för en europeisk radiosammanslutning tillsammans med bland annat BBC.

– Det är berikande för både mig och radion, även om det innebär mycket resor och ännu mer jobb. Det stärker varumärket och internationella kontakter och jag kommer med idéer och impulser.

En röst i huset talar om att man kan känna stolthet över en sådan vd.

Men allt är inte en dans på rosor. Även om anslagen ligger fast just nu, licensfinansieringen är räddad för ett antal år framåt, har en ständig kamp med ekonomin och nedskärningar förts de senaste årtiondena. Färre personer ska göra mer. Det räcker inte med att ”bara” göra gammelradio – det är webb, poddar, sociala medier. Den stora utmaningen är nu att få med sig den ”analoga publiken in i en digital värld”.

– I framtiden är det inte en självklarhet att ha en radio stående i köket, mobilen blir alltmer ”radioapparaten” för folk. Vi måste kunna fortsätta att erbjuda publiken ett unikt innehåll om vi ska lyckas med detta. Vi måste fortsatt aktivt använda oss av sociala medier. Dels för att sprida vårt innehåll till en större publik men också för att tillsammans med publiken kunna skapa ett ännu attraktivare innehåll – det vi i dagligt tal kallar Journalistik 3.0.

– En annan stor utmaning är att faktiskt skildra Sverige som Sverige ser ut det vill säga att bredda våra perspektiv och vår bevakning. Det handlar både om att anställa medarbetare med olika bakgrunder och kunskaper men också om att ändra inställningen bland alla oss som redan arbetar här. Vi måste bli bättre på att låta fler komma till tals i alla typer av frågor.

Personliga fakta:

Ålder: snart 50

Familj: make, dotter 17 år och makens dotter som snart är 32.

Tidigare jobb: Reporter Radiosportem Reporter Ekot, Ekochef, Chef Aktuellt SVT, Bitr. Programdirektör SR.

Intressen: Resa, uppleva saker och när det finns tid både sporta och se film på bio!

Ledarskapsmotto: Att leva i nuet.