Jag har skrivit om det tidigare i denna krönika. Det har blivit allt vanligare att arbetsgivare undersöker sina tilltänkta arbetstagare allt grundligare. Det kan gälla en aktiv undersökning och kartläggning av kandidaters beteende på sociala medier som Facebook och Twitter. Det kan för en arbetssökande vara förödande om den presumtiva arbetsgivaren hittar tveksamma inlägg och bilder.
Det finns arbetsgivare som lägger mycket stor vikt vid vad man finner på Internet.
Arbetsgivare har även andra medel att ta till när det gäller att förhandskontrollera arbetssökande. För många arbetsgivare har det blivit självklart att begära in registerutdrag från någon myndighet som utvisar vad det är för person man överväger att anställa. Egentligen är det inte arbetsgivaren som begär registerutdrag från någon myndighet. Arbetsgivaren begär av den arbetssökanden att han eller hon ska presentera ett registerutdrag för att över huvud taget komma i fråga i urvalsprocessen. Vad det gäller undersökningar av beteenden på sociala medier och att kräva redovisning av registerutdrag kan man ha väldigt många olika uppfattningar om. Som privatperson och arbetssökande kan man tycka att detta är min privata sfär som arbetsgivaren inte har ett dugg med att göra. Lika litet som om arbetssökanden är gravid eller tänker skaffa barn. Visst kan jag som privatperson åberopa min integritet och vägra svara på sådana frågor och vägra lämna ut något registerutdrag. Frågan är dock hur långt jag kommer att avancera i urvalsprocessen. Kanske kan man som arbetssökande förlita sig på att diskrimineringslagstiftningen skyddar, men jag tror inte att det är ett särskilt vinnande koncept. Finns det inte något som talar för att en arbetsgivare ska få undersöka beteenden på Internet och kräva registerutdrag då? Arbetsgivaren kan ju hävda att eftersom den arbetsrättsliga lagstiftningen skyddar arbetstagaren så bra bör man ha en ordentlig möjlighet att kontrollera vem det egentligen är man anställer. Här får man naturligtvis en delikat avvägningssituation mellan olika intressen hos parterna.
Att arbetsgivare undersöker vad den arbetssökanden lägger upp på sociala medier får man nog lära sig att leva med och kanske anpassa vad man ger uttryck för. Däremot lär det komma regleringar beträffande rätt att begära registerutdrag. Det har tidigare gjorts lagstiftningsförsök i frågan men det har ännu inte lett till någon lagstiftning. Undantaget dock regler som kräver att utdrag ur belastningsregistret företes för att man ska få söka jobbet (t ex inom förskola etc.).
Regeringen har nu tillsatt en utredare som fått i uppdrag att kartlägga vilka skäl som ligger bakom arbetsgivares önskemål att kontrollera utdrag ur belastningsregistret, och även att ta reda på om sådan registerkontroll är vanligare inom vissa sektorer på arbetsmarknaden än andra. Det är bara registerkontroll som inte är lagreglerad som ska undersökas. Utredaren ska även kontrollera i vilken utsträckning som redan anställda kontrolleras. Regeringen har dock undantagit misstankeregistret och register som förs hos Försäkringskassan från utredningen. Utredarens uppdrag består också i att analysera och ta ställning till vilka åtgärder som behövs för att uppnå rätt balans mellan arbetsgivarens berättigade behov att kontrollera och arbetssökandes berättigade behov av skydd för den personliga integriteten.
Jag har en misstanke om att arbetsgivares beteende vad gäller registerutdrag varierar ganska mycket beroende på vilken del av arbetsmarknaden man befinner sig på. En fråga dyker också upp i mitt huvud. Ska lagstiftaren verkligen få avgöra hur ett berättigat krav på registerutdrag ska viktas i anställningsprocessen? Den fria anställningsrätten blir alltmer en chimär…
