När Kulturhusets chef ställde in en dansföreställning där ett av numren framfördes till en tonsatt vers av Koranen möttes han av en kritikstorm. Yttrandefrihet ställdes mot säkerhet för anställda, medverkande och publik.

"En feg ynkrygg" kallades Kulturhusets chef Eric Sjöström när han en söndag i april, fyra timmar före dansföreställningen "Celebration of Womenhood" ställde in hela evenemanget. På genrepet dagen före hade en person i publiken reagerat över ett nummer där gruppen dansade till en Koranvers. En statusrad på Facebook med innehållet "nu har Kulturhuset gått för långt - vi måste stoppa dem" med efterföljande kommentarer upplevdes för hotfull för att våga genomföra föreställningen.
– Det var inte ett direkt hot, utan en möjlig risk och en oro över säkerheten. Jag ställdes inför möjligheten att inte kunna garantera säkerheten för anställda, medverkande och publiken. Med så kort varsel kunde vi inte ordna med extra bevakning av Kulturhuset.

Eric Sjöström har varit chef för Kulturhuset i Stockholm i tre år. Under de här åren har de enligt honom inte dragit sig för att arrangera föreställningar, debatter och utställningar som väcker starka känslor. Upprörda besökare och ilska med hot som framförs via mail eller telefon har han lärt sig att bedöma.
– Det var svårare att veta vad en statusuppdatering på Facebook betyder. Vad innebär det att 30 till 40 personer har hakat på en tråd?

Kritiken som följde handlade dels om feghet, dels om en demonisering av muslimer. Att tolka kritik som framförs av en muslim som ett hot, med risk för våldsyttring, bidrar till den islamofobi som är utbredd idag.
– Det här är en allvarlig fråga jag måste ställa till mig själv - har jag gått på svartmålningen av muslimer?
I det dilemma Eric Sjöström stod inför kunde han bara fatta ett felaktigt beslut - vilket det än var.
– Om något hade hänt, hade jag inte kunnat förlåta mig. Dessutom hade jag fått varning genom Facebook.
Att ställa in ses som en eftergift mot hot och ett nederlag för yttrandefriheten.
– Om jag vore en konstnär och bara hade mig själv att ta hänsyn till vore beslutet enkelt. Då kunde jag hävda yttrandefrihet och att konsten är viktigast av allt. Jag som chef har anställda, medverkande och besökare och deras säkerhet att ta hänsyn till.




Chefen måste alltid ta hot på allvar


Påtryckningar och hot - verkliga eller upplevda - är allt mer en del av chefers vardag. Allra flest hot finns inom kvinnodominerade yrken såsom vård, omsorg och socialtjänsten. Inom polisen ser man en ökning av personhoten.

Enligt arbetsmiljölagen måste en chef alltid värdera ett hot som en medarbetare utsätts för. Personalens säkerhet måste alltid beaktas.
– Även om chefen verkligen brinner för yttrandefrihet, så måste den ta hänsyn till de anställdas arbetssituation. Det är viktigt att tänka igenom konsekvenserna av sitt beslut vilket det än är. Oavsett om det gäller kultur, konst eller offentlig förvaltning, säger Sofia Wikman, kriminolog.
Hon finns på kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet, där hon forskar om arbetsrelaterat våld. De yrkesgrupper som får mest hot är sådana som har mycket kontakt med människor. Vård, skola, socialtjänst och polis.
– Hot förekommer också där man inte tror att det gör det som bibliotek och andra liknande mötesplatser där det är mycket folk i rörelse.

Inom polisen är personhot ett växande problem. Dels är det en metod som personer kopplade till kriminella gäng gärna använder, dels finns det fler kanaler där man placera sina hot genom mobiler och via internet. Det säger Göran Wirbing som är ansvarig för medarbetarskyddet på Stockholmspolisen.
– För polisen är det vardagsmat att höra saker som "jag vet var du bor och var dina barn går på dagis" vid ett ingripande.
Polisen utbildar andra grupper som också drabbas av personhot, till exempel personal inom socialtjänsten.
Hur man reagerar på hot eller risk för hot är individuellt. Det är lättare sagt än gjort att säga att man ska vara trygg i sig själv och inte låta hotet ge effekt.
– När den som uttalar hotet ser att fungerar, utnyttjar man situationen och fortsätter, säger Göran Wirbing.
Vid ett hot eller risk för ett hot har chefen alltid skyldighet att utreda hotet och göra en riskanalys.
– Det är väldigt sällan ett hot verkställs, säger Göran Wirbing.
Men det betyder inte att hot ska tas lättvindigt. Det värsta chefen kan göra i en hotsituation är låtsas som ingenting, säger Sofia Wikman.
– Man ska inte tiga ihjäl det utan informera personalen om hotet. Våga prata om det. Forskning har visat att ovisshet ofta leder till mer rädsla och det är därför bättre med en ordentlig riskanalys som ofta utmynnar i att risken för att något ska ske är så liten att den är försumbar.
Ser du en risk för att missnöje som uttalas av en person med muslimsk bakgrund ses som mer hotfullt än från andra?
– Ja, det finns en utbredd islamofobi i samhället, säger Sofia Wikman.




Vad hände sen?

Kulturhuset anordnar i maj en debatt med kulturchefer som ställts inför liknande dilemman. "Publikens säkerhet eller rädslans kultur?" är frågeställningen som kommer att debatteras den tredje maj.

En dryg vecka efter den inställda föreställningen skriver Eric Sjöström på sin blogg att han tagit intryck av debatten:
“Jag skulle tagit beslutet att genomföra föreställningen – självklart i samråd med arrangören och med nödvändiga säkerhetsarrangemang. Jag valde istället det säkra före det osäkra några timmar innan föreställningen, att ställa in och skjuta upp premiären.”

Bildtext:
Arrangören Freshest ville manifestera kvinnors roll på den urbana dansscenen. När föreställningen på Kulturhuset ställdes in, fick frågan ett helt annat fokus än dans.