För tio år sedan blev hon Lottie med hela svenska folket. Nu har samlat sina erfarenheter om kriser i en bok. Men hur brutalt det än är med flodvågor, stormar och terrordåd – det är den lågintensiva stressen som många utsätts för i arbetslivet som oroar henne mest.
Idag är det inte många som känner igen Lottie Knutson på gatan. I alla fall är det inte längre folk som stoppar henne för att prata som de gjorde under många år, säger hon.
När tsunamin slog in över stränderna i Sydostasien på annandagen för snart tio år sedan drabbades världen av en av de största naturkatastroferna i modern tid. Hundratusentals människor dog, av dessa var 543 svenskar. För var och en som drabbades innebar det en alldeles egen katastrof.
Under den första dagen när rapporterna om flodvågen började nå oss; oklara, kaotiska, fasansfulla, var det en person som utmärkte sig. Det var Lottie Knutson, Fritidsresors informationschef, som redan tidigt sa att trots att man inte visste omfattningen, var det nog mycket värre än vi kunde föreställa oss. UD och regeringen vill avvakta säkra siffror, inte gå ut med information innan man hade klara fakta om vad som egentligen hade hänt och hur många som drabbats.
Lottie blev den sanningssägande hjälten, symbolen för det goda i denna grymma berättelse. Leila Freivalds, dåvarande utrikesminister, blev den onda. Om den här dramaturgin har det skrivits avhandlingar.
– Det var jättekonstigt. Att mitt i all turbulens plötsligt bli Lottie med hela svenska folket. Jag utropades till landsmoder i brun kofta.
Lottie säger att hon bara gjorde sitt jobb vilket var att sköta kommunikationen för bolaget, också under denna kris.
Hon påpekar att även om Fritidsresor förlorade både personal och kunder så var hon inte personligen drabbad, vilket enligt henne är en förutsättning för att hantera en kris. Hon kunde agera utifrån sin yrkesroll.
Ett problem var dock att hennes yrke gick ut på att sälja så mycket resor som möjligt.
– Det riskerade att bli en krock för människor. Moder Theresa–person som jag blev kränger liksom inte charterresor till Gran Canaria för 1995 kronor. Fritidsresor är ett kommersiellt bolag, företag är inte goda, de är inte hjälporganisationer.
Alla kriser följer, menar Lottie, en bestämd mall, där ont står mot gott och där man letar syndabockar. Man skyller på myndigheter, regering, kommunen eller arbetsgivaren. Aldrig har man fått tillräckligt med information.
– Det var nästan obehagligt att se att sommarens stora brand i Västmanland följde exakt samma mönster som efterspelet av tsumanin och stormen Gudrun.
Ofta skyller man på en medielogik men det inte hela sanningen.
– Media är bara en spegel av hur det mänskliga beteendet ser ut. Människor vill ha enkla svar, svart och vitt. Det är så vi funkar och det måste man vara medveten om.
Det tog tio år efter tsunamin innan hon var redo att skriva om erfarenheterna av den.
I Nödrop: När krisen kommer som kommer ut i dagarna har hon intervjuat en mängd människor om kriser och krishantering. Experter, forskare, chefer och drabbade.
– Jag har skrivit om när det gungar till under fötterna på olika sätt och jag har förstått under tiden jag skrev boken att de här fysiska katastroferna – ur ett yrkesperspektiv, inte om man är personligen drabbad – är lättare att hantera än de här lågintensiva kriserna. I de fysiska kriserna är vi hyggliga mot varandra, man kavlar upp ärmarna och hjälper till och ställer upp. Nu släcker vi branden – nu fixar vi it–kraschen – kom igen killar och tjejer det här klarar vi tillsammans.
De lågintensiva kriserna är de som handlar om utanförskap och arbetsplatser som nöter ner medarbetare. Vuxenmobbning, byråkrati, kontrollsystem, att inte våga säga nej till att skriva ytterligare en rapport. Att inte passa in i de allt snävare mallarna.
I sina intervjuer har hon skrämts av hur många som lever i en ständig rädsla på sina arbetsplatser. Vart detta kommer ta vägen vet hon inte. Men det är de här kriserna som vi inte riktigt ser när de började, och inte ser ett självklart slut på, som hon tycker är de allvarligaste.
Lottie drar en liknelse med en groda. Om man släpper en groda i kokande vatten hoppar den upp direkt. Men om man sätter grodan i kallt vatten och långsamt kokar upp hoppar den inte ur, den blir långsamt kokt.
– Man låter det gå och när det sker gradvis märker man inte att det har gått för långt.
– De här subtila kriserna pratar vi inte om, här kan du inte plocka poäng som du kan när du står där i skogen med stövlarna på i en sargad skog och media visar intresse.
Vid fysiska kriser visar alla upp sig från sina bästa sidor. Småtjafs mellan avdelningarna upphör och att alla gör det som krävs. Vid omorganisationer, när det krisar och anställningar hotas, då visar ofta det mänskliga beteendet upp sig från sin allra sämsta sida. Hur man kommer år det har hon inget svar på med att vara medveten om mänskliga beteende är en bra bit på väg.
Vi är för rädda menar hon att bryta upp med dåliga arbetsplatser. Rädda för att inte kunna betala lånen, att förlora den identitet arbetet ger oss.
– Vi klamrar oss kvar för länge och står ut med för mycket. Jag säger så här tvärtemot vad man alltid säger – man ska visst fly från ett arbete till något annat!
Om det är flykt eller inte – Lottie Knutson har precis sagt upp sig från sitt arbete som kommunikationsdirektör. Hon lämnar ett fast jobb med hög lön där hon fick arbeta med sitt största intresse – att resa.
– Det är väl lite klassiskt, jag fyllde just 50. Jag kände att antingen skulle jag bli kvar i femton år till. Eller var det dags att lämna nu. Och jag känner att jag vill lära mig lite nytt, utmana mig lite grand i alla fall.
Men säger hon, när telefonen tystnat, uppmärksamheten runt boken lagt sig och hon har ätit lunch med alla kompisar, då kanske hon ångrar sig.
– Men jag har bestämt mig för att inte oroa mig för det nu. Jag tar det när det kommer.
Fakta
ålder 50
familj Mats politisk kommentator och fyra barn
bakgrund journalist och styrelseledamot i H&M och Stena Line
intressen resor, matlagning och läsning
ledarskapsmotto Omge dig med folk som är så olika dig själv som möjligt