Förra året skrev jag en krönika om att arbetstagares ”facebookande” kan innebära att anställningen påverkas på ett eller annat sätt. Sedan jag skrev krönikan har Facebook och anställningar diskuterats ännu mer i media. Jag har även på nära håll kunnat konstatera att yngre generationer har ett helt annat förhållningssätt än vad jag har till vad man skriver om och hur man uttrycker sig på Facebook och andra sociala medier. En bekant till mig fick sig en tankeställare efter att ha skrivit saker på Facebook som hon fick ”äta upp” dagen efter. Jag tror dock att det var en nyttig lektion för henne. På grund av skriverier om arbetstagare som kallar arbetsplatsen för ”dårhus” på Internet kommer frågan om hur ”facebookandet” förhåller sig till anställningsskyddet. Såvitt jag vet finns det ännu ingen riktigt bra rättspraxis som handlar om arbetstagares ”facebookande”. Vissa rättsfall tangerar dock problematiken. Vi kan konstatera att arbetstagaren är bunden av en lojalitetsplikt och ett brott mot denna kan innebära att det föreligger saklig grund för uppsägning. Men kan en arbetsgivare verkligen använda sig av det som en arbetstagare skriver på Facebook? Är detta verkligen offentligt eller rör det sig om arbetstagarens privata sfär?
Det har kommit några intressanta rättsfall bl. a från Frankrike, England och USA som rör uppsägningar till följd av ”facebookande”. Det franska fallet från domstolen i Boulogne-Billancourt rörde tre arbetstagare som sades upp på grund av grov misskötsamhet eftersom de uttalat sig negativt om en chef på Facebook. Arbetsgivaren menade att de hade uttalat sig nedsättande om företaget och att de hetsade för att göra uppror(!). Arbetstagarna menade att diskussionen som de förde på Facebook var helt privat och att den var stängd för andra än inbjudna. Domstolen kom fram till att diskussionen förts offentligt och man konstaterade att arbetsgivaren hade rätt att säga upp arbetstagarna. Det intressanta i domen är att arbetsgivaren hade rätt att åberopa diskussionen på Facebook. I England sades 13 cabinanställda (”the Facebook 13”) på Virgin Atlantic upp för att de på Facebook uttalat sig nedsättande om företagets passagerare och dessutom skrivit att ”kackerlackor setts ombord”. I USA har The National Labor Relations Board (NLRB) valt en annan väg. När en arbetstagare kritiserat sin chef på Facebook menade NLRB:s generaladvokat att det kunde likställas med att stå och prata runt kaffeautomaten. Han menade också att arbetstagare har rätt att tala med varandra om förhållande på jobbet. Uppsägningen bedömdes som felaktig.

Vi har alltså fått europeiska domstolar som anser att det som skrivs på Facebook är offentligt och ett utslag från en amerikansk nämnd som gått en annan väg. Det är antagligen bara en tidsfråga innan den svenska Arbetsdomstolen har att bedöma en liknande fråga. Hur kommer då den svenska domstolen att hantera frågan? Troligen kommer man anse att det som skrivs på Facebook är offentligt. Om det sedan leder till att det är saklig grund för uppsägning får ju som vanligt bedömas i det enskilda fallet.

Jag är beredd att hålla med Libérations Erwan Carios kortfattade Överlevnadsguide för arbetstagare: ”Vill du kritisera din chef på ett säkert sätt? Glöm Internet”.

Åldersdiskriminering
Nu börjar det komma domar som gäller diskriminering på grund av ålder. AD dömde ut 75 000 kr i diskrimineringsersättning mot yrkade 300 000 kr till en 62 årig arbetssökande som diskriminerats bl. a på grund av ålder.



Stämningar på löpande band
Mr Berry i Bristol, England är vad man i England kallar en ”serial claimant”. Mr Berry hade i augusti 2010 åtminstone 60 pågående mål angående åldersdiskriminering där han yrkar ca £ 3 500 i varje mål. Till saken hör att Mr Berry inte sökt något av jobben! Man kan nog livnära sig på att känna sig diskriminerad?




Har du en fråga om arbetsrätt som du vill ha svar på? Maila frågan till arbetsratt@chefstidningen.se. Svaren publiceras i tidningen och/eller på chefstidningens hemsida www.chefstidningen.se