Jag arbetar över ganska mycket vissa perioder. Inte jämt men rätt ofta. Det är vanligt i min bransch, men det beror också på hur jag är som person. Jag dras med av tempot i arbetet och jag älskar det. Hur man ställer sig till övertidsarbete handlar inte bara om förväntan från organisationen utan också om vilken personlighet man har själv, hur familjesituation ser ut och den övriga flexibiliteten inom organisationen.
I Kairos Futures och Manpowers rapport om ”den gränslösa arbetsplatsen” uppger 58 procent av svenskarna att de arbetar på en arbetsplats där det finns en förväntan på att man ställer upp när så krävs, även om det är utanför ens ordinarie arbetstid. Nästan lika stor andel, 55 procent av de anställda, anser också att detta är ett rimligt krav.
Men det ser olika ut beroende på yrkesgrupp. Flest missnöjda finns inom hälso-/sjukvård där 31 procent uppger att de jobbar på en arbetsplats där det finns orimliga förväntningar på att ställa upp utanför ordinarie arbetstid. Näst vanligast är detta missnöje inom reklam/PR/Information, 27 procent. Minst förekommande är det inom hantverksyrken,14 procent.
Det vi kan se är att ju mer flexibel chefen och organisationen är, till exempel att man kan jobba hemifrån och att man tillåts göra privata ärenden på arbetstid, så är också medarbetarna mer positivt inställda till att jobba över.
När man jämför resultaten visar det sig att genomsnitts-svensken lägger knappt en kvart om dagen på privata göromål på arbetstid. Det motsvarar cirka fem timmar i månaden. Dessa fem timmar kan jämföras med de cirka sex timmar som vi enligt egen uppgift lägger på obetald övertid per månad. Kanske handlar den gränslösa arbetsmarknaden helt enkelt om ett givande och tagande både ur arbetsgivarens och arbetstagarens perspektiv.