Jag är ganska säker på att det finns en formel för att räkna ut den perfekta balansen livet. Precis som Leonardo da Vinci klurade ut en ekvation för den ultimata skönheten.
Chefers ekvation innehåller ett stort antal variabler; arbetsbördan (x) är lika med kompetens (y), tid (z) multiplicerat med antal (a) medarbetare, (b) befogenhet och (f) frustration. Det underbara i matematikens värld är att alla ekvationer har en lösning, där det alltså råder jämvikt på båda sidor av likhetstecknet. Vissa ekvationer är svårare än andra, ju fler variabler desto större utmaning. Men det finns alltid ett rätt svar då harmoni råder. Det känns så tryggt!
Tills dess att vi har jobbat fram formeln får vi nöja oss med att höfta lite, köra med tecknet ”ungefär lika med” och de vaga ”större än” och ”mindre än”.

För de flesta är x-variablen, det vill säga arbetsbördan, tung och för många ökar den dessutom. För alla är däremot tiden konstant. När den ena variabeln är konstant och den andra ökar, behöver man inte vara ett mattesnille för att räkna ut att resultatet på den ekvationen blir lite cirka.

I det här numret av Chefstidningen har vi ställt oss frågan vad som hindrar chefen från att vara sitt allra bästa. Vi har valt ut att titta på fem hinder; tidsbrist, administrationsbördan, ensamhet, klämdhet mellan oförenliga krav och brist på stöd uppifrån. Svensk Chefsförenings dystra enkät över chefernas arbetssituation visar att så många som två tredjedelar av cheferna vill byta jobb. Vårt hopp är att när vi nu bestämmer oss för att fokusera på de lite mörkare sidorna av chefsrollen, att vi bidrar till att stärka cheferna att kräva rimligare förhållanden för sig själva och sina medarbetare.

Ett sätt att klara den tunga arbetsbördan som chef är att dela på ledarskapet. X delat med 2 är lika med hälften så tungt. Miljöpartiets båda nya språkrör håller som allra bästa på att hitta sitt gemensamma ledarskap. Läs om hur de jobbar på att passa in i sina nya ledarkostymer.


Eva Brandsma
chefredaktör