Jenny Lindvall är socionom och har arbetat med barn och ungdomar i hela sitt yrkesliv, tidigare inom socialtjänsten, sedan 2013 på IVO, Inspektionen för vård och omsorg, i Malmö.
Det senaste året har hon förutom sitt vanliga arbete som inspektör också titulerat sig processutvecklare. Tillsammans med andra medarbetare på myndigheten har hon varit med och tagit fram ett nytt sätt att arbeta vid inspektioner av HVB-hem. Projektet är än så länge en försöksverksamhet men allt talar för att det kommer att permanentas.
– Initiativet kom inifrån myndigheten. Vi var nog många som kände att våra inspektioner ofta inte gjorde någon nytta, att vi behövde jobba på ett annat sätt. Samtidigt inspirerades vi av hur man arbetade i andra länder, till exempel i Skottland där man pratade mycket om kvalitet för medborgaren med mänskliga rättigheter som grund, säger Jenny.
Sedan dess har mycket ställts på ända. Från en centralt styrd, likriktad inspektionsverksamhet till något helt annat. Där barnens och ungdomarnas behov, samt inspektörernas kompetens, är i fokus.
TIDIGARE LANDADE FÄRDIGA FORMULÄR Tidigare landade färdiga formulär i inspektörernas händer och alla HVB-hem inspekterades på samma sätt, oavsett historia. Fokus låg på HVB-hemmets ledning och inspektören, som såg till att formulär besvarades.
– Visst pratade vi med barnen och ungdomarna då också men det hände inte sällan att vi fick höra att ”det är ingen som vill prata med er”, och så åkte vi hem när formulären var genomgångna, säger Jenny Lindvall.
Idag ser hennes arbetsvardag annorlunda ut.
I det omfattande förändringsarbete som genomförts har barn och ungdomar intervjuats, enskilt och i grupp, och utifrån svaren har enkäter tagits fram. Tanken har varit att finna en ny definition av kvalitet. Vad är god kvalitet på ett HVB-hem? Den här gången har barnen och ungdomarna varit med och definierat. Och det är inspektören som med sitt kunnande och sitt mandat ska väga barnens behov och synpunkter mot lagstiftning och regelverk.
– Idag gör jag en riskbedömning inför varje inspektion. Jag tar in bakgrunden, har vi haft problem på det här boendet tidigare, har vi fått klagomål från föräldrar, skola eller kanske från barn och ungdomar? Sedan skickar vi ut en enkät till alla barn och ungdomar innan vi kommer, och en annan till ledningen. Svaren hjälper oss att hitta områden vi kanske borde kolla närmare på, säger hon och tillägger att hon numera kan ägna mer tid åt ett boende där det tycks finnas problem, och mindre åt ett annat där saker och ting tycks rulla på som det ska.
EFTER ENKÄTERNA ÅKER MAN på inspektion. Och man kommer oanmäld.
– Nästan alla barn och ungdomar som intervjuats i förarbetet har efterlyst just oanmälda besök. De säger att det känns mer på riktigt då, konstaterar Jenny.
I en av IVO:s rapporter kan man också läsa om personal som tar med alla barn och ungdomar ut på stan för en fika när IVO ska komma, eller hur barnen plötsligt tvingas städa hela boendet inför en inspektion. Barnen kände instinktivt att det här inte var bra.
Det nya sättet att arbeta som inspektör är på många sätt svårare. I bemärkelsen att det är enklare att sitta bakom sin dator och be en HVB-chef svara på ett antal centralt förberedda frågor, än att kliva in på ett HVB-hem och säga ”hej nu ska vi hänga med er idag”.
– Det har blivit en annan nerv i arbetet. Det kommer närmare, när man pratar så mycket med barn och ungdomar som vi gör nu så drabbar det en på ett annat sätt. Det går inte att ducka för deras historier, säger Jenny och tillägger:
Jag hoppas och tror att det vi gör idag ger bättre kvalitet för barnen.
FÖR JOONAS TERJE SOM ÄR ENHETSCHEF på IVO i Malmö handlar det här om mer än bara inspektioner av HVB-hem. Hela myndigheten håller på att gå över till en mer tillitsbaserad styrning, en förändring som inte minst framtvingats av verkligheten.
– Antalet HVB-hem har blivit fler de senaste åren och vi ska granska dem alla. För att arbeta effektivt måste vi arbeta mer riskbaserat. Det vill säga, våra inspektörer måste hitta sätt att bedöma vilka boenden som fungerar bra och därför bara behöver ett kort inspektionsbesök, för att istället kunna lägga tid där vi anar att det finns problem. Om barnen är rädda, personalen verkar ha dålig koll eller tidigare tillsyn visat på missförhållanden, ja då ska vi lägga mer tid och ha en mer skräddarsydd tillsyn. Vår drivkraft måste vara att hitta riskerna för att bättre stärka skyddet för barn och ungdomar, säger han.
Det tillitsbaserade ledarskapet och projektet med HVB-hemmen har inneburit en ny arbetssituation för Joonas Terje.
Tidigare fattades alla beslut om tillsyn av honom. Idag har beslutsfattandet delegerats till några erfarna inspektörer, varav en är Jenny.
– Det är inspektörerna som har bäst kunskap här, jag litar på deras bedömningar. Jag har fortfarande tillräcklig överblick då jag är med på möten och annat för att orientera mig i det som händer, men besluten fattas av inspektörerna. Jag får å andra sidan mer tid att arbeta med saker som ger medarbetarna förutsättningar att göra ett bra jobb. Arbetsmiljö, personalfrågor, planering inför förändringar och annat.
Han berättar att beslutsdelegeringen väckte frågor i början.
– Det var väl framförallt andra inspektörer som tyckte att det vara konstigt att en kollega skulle bedöma och besluta deras arbete och inte chefen. Men nu har de sett att det fungerar bra och att jag i och med detta får tid över till andra viktiga saker.
Joonas Terje räknar med att försöksverksamheten om frekvenstillsyn av HVB-hem ska permanentas och sedan implementeras över hela myndigheten. På Malmökontoret är det redan sex av 14 inspektörer som deltar i projektet.
– Deras arbete har bäddat för den fortsatta implementeringen. Arbetskamraterna ser att det här sättet att arbeta fungerar bra och att kollegorna trivs. Många har redan börjat ta efter deras sätt att arbeta, säger han.
Text: Helene Claesson Jennische
FAKTA:
* Inspektionen för vård och omsorg, IVO, är en statlig myndighet som sorterar under Socialdepartementet.
* Ansvarar för tillsyn och kontroll över hälso- och sjukvården samt socialtjänsten. Inspekterar bland annat landets HVB-hem, det vill säga hem för vård eller boende för barn och ungdomar.
* Det finns cirka 2 100 HVB-hem i landet. På dem bor cirka 30 000 barn och unga. 80 procent av dessa är ensamkommande flyktingbarn.
* Ungdomar som bor i HVB riskerar i högre grad än andra ungdomar att hamna i fattigdom, psykisk ohälsa och kriminalitet. Väl fungerande HVB-hem kan med andra ord innebära stor samhällsförbättring.
* Kostnaden för statens HVB-hem är oklar men enligt IVO ligger den på runt 10 miljarder kronor per år.
