Det råder ett förrädiskt lugn på Arbetsförmedlingens huvudkontor i Solna. I entrén till det splitternya kontorshuset som Arbetsförmedlingen flyttade in i för ett år sedan, brukar det sjuda av liv. Här jobbar cirka 1 400 personer på åtta våningsplan. Det är centrala funktioner som bland annat ledning, analysavdelning, kommunikationsavdelning, IT-avdelning och HR. Men som på så många andra kontor är det nu distansarbete som gäller i första hand.
I stormens öga är det ju som bekant mindre blåsigt än i det omgivande ovädret. Maria Mindhammars behärskade sätt att beskriva verkligheten, i kombination med en befriande humor, skapar en känsla av att ”det här ska nog ordna sig” – 20 år på höga positioner har gett henne en viss tålighet. Men att säga att Maria Mindhammars arbetsdagar präglas av lugn och ro är ändå en felbeskrivning. Och det har hänt saker det här året som till och med har bringat den slipade juristen och tidigare domaren ur fattning. Vi ska återkomma till det.
***
Det är lördag den 22 februari 2020 och Maria Mindhammar sitter i radiostudion tillsammans med Monica Saarinen som håller i Ekots lördagsintervju. Hon har varit generaldirektör på Arbetsförmedlingen i ett par månader – en position som brukar beskrivas som en katapultstol. Vid tiden för intervjun är covid-19 för många ett virus i Kina vars konsekvenser är svåra att förutsäga. Att viruset skulle ha något att göra med Arbetsförmedlingens generaldirektör, har i alla fall inte slagit Ekoredaktionen på Sveriges Radio. Maria Mindhammar har andra och större utmaningar att ta sig an som det verkar. Myndigheten fick året innan kraftigt minskade anslag från regeringen. Som svar på det såg man ingen annan lösning än att säga upp folk och stänga över 100 lokala kontor runt om i landet. Det tog skruv rejält på politisk nivå, och resulterade i kontraorder om att stoppa avvecklingen av lokalkontoren. Vid det laget hade myndigheten redan tappat runt en fjärdedel av alla anställda. Samtidigt hade en historisk reformering av versamheten inletts. I korta drag går den ut på att privata aktörer ska stå för mycket av den rustande och matchande verksamhet som Arbetsförmedlingen står för. Inte nog med det, redan i början av året stod det klart att konjunkturen hade vänt nedåt och att ökad arbetslöshet väntade.
– Jag vill inte kalla det kris, men läget är exceptionellt, sa Maria Mindhammar där och då.
***
Efter det slog viruset till på allvar i Europa och i Sverige. Det dröjde inte länge innan varslen och uppsägningarna drog över landet som en flodvåg. Vad som i grunden är en sjukdom som skördar liv har fått ödesdigra konsekvenser för svensk arbetsmarknad. Tillsammans med sjukvården var Arbetsförmedlingen den samhällsinstans som plötsligt befann sig mitt i händelsernas centrum.
– I början av februari förstod jag inte riktigt hur stort detta var. Det smög sig på. Men jag aktiverade krisgruppen i slutet av februari. Det första stora problemet var hur vi skulle göra med hemvändarna från utlandsresor vecka 9, Stockholms sportlovsvecka. Sista dagen på lovet, den 28 februari, tog vi beslutet: de skulle inte få komma tillbaka till jobbet på 14 dagar. Där och då kände jag att det här är på allvar. Och i dag tycker jag att det är ett av de bästa beslut jag har fattat.
Sedan den dagen har Maria Mindhammar mest ägnat sig åt arbete och sömn, med undantag av några veckors ledighet under sommaren. Som tur är sover hon bra, säger hon med ett skratt. Det har varit intensivt för henne och de cirka 10 000 medarbetarna – Arbetsförmedlingen har aldrig tidigare ställts inför en så kraftig ökning av nya ärenden.
– Det finns flera lager av utmaningar för oss i detta. För det första var läget långt ifrån stabilt när vi gick in i krisen. När smittan väl slog till drabbade den oss så klart också genom att vi är en stor arbetsgivare som själva måste hindra smittspridningen. Bara att lösa det rent praktiskt var en utmaning.
***
När arbetslösheten ökar får Arbetsförmedlingen fler ärenden att hantera. Samtidigt gjorde nedstängningen på många arbetsplatser att ett av Arbetsförmedlingens viktigaste verktyg för att rusta människor för ett arbete försvann – företagen slutade att ta emot personer med anställningsstöd och praktikanter.
– En annan effekt var att vi blev mer av en expertmyndighet. Plötsligt var alla intresserade av våra analyser och prognoser.
Som den rutinerade myndighetschef hon är, med gott stöd från ledning, styrelse och regering, insåg Maria Mindhammar att stenhård prioritering var det enda som gällde för att klara situationen. Att klara av inflödet av arbetslösa som behövde skriva in sig för att få rätt till individersättning var centralt.
– Det flödet är väldigt viktigt, annars dyker det upp stora problem på andra håll i samhället. Jag som har jobbat på Kronofogden vet det.
Maria Mindhammar är den första att erkänna att Arbetsförmedlingen har fått och får befogad kritik. Men i just den här extrema situationen är hon stolt över insatsen:
– När arbetssituationen blev tuffare växlade våra medarbetare upp och blev ännu bättre. Vi har klarat att hålla köerna korta vilket gör mig väldigt stolt. Myndigheten har verkligen visat framfötterna och blivit navet i svensk arbetsmarknadspolitik. Vårt uppdrag var viktigt tidigare och är ännu viktigare just nu.
***
Den extrema situationen renodlade uppdraget på ett sätt som annars inte hade varit möjligt. Men under ytan finns de gamla problemen ändå kvar.
– I vanliga fall står omkring 75 procent av de arbetslösa långt från arbetsmarknaden. De har det så klart ännu tuffare nu, både att få jobb och att få rätt stöd. Samma sak gäller för de yngre, de får det också tuffare när mer kvalificerad arbetskraft saknar jobb. Utbildning är det centrala för dessa grupper.
Lika öppen som Maria Mindhammar är med att det finns brister på myndigheten, lika skarp är hon när hon upplever kritiken som osaklig.
– Då blir jag som en lejoninna som försvarar sin flock. Min domarbakgrund gör att jag vägrar att ta skit. Men att ryta till är sällan en god idé utan jag tror alltid på en saklig och faktabaserad dialog. En av mina styrkor är att jag sällan blir för känslomässig, jag strukturerar upp argumenten i stället.
Men det finns saker som ändå kryper under huden på Maria Mindhammar. Även hon har en gräns. Till den kom hon i våras.
– Det blev helt enkelt för mycket på en gång. Stora beslut som påverkar många människor skulle fattas snabbt och utifrån ett väldigt litet underlag. Det var tufft. Då var jag glad att jag har mitt team runt mig att bolla med. Det är också mitt viktigaste ledarskapsråd – ta hjälp av andra.
Hur har du varit som chef under denna tid?
– Det är lätt hänt i en kris att man inte riktigt är den chef man vill vara. Avvägningen kring när man ska styra och när man inte ska styra är jättesvår. I viss mån har jag nog pekat med hela handen mer än jag vill. Man jag har också vågat visa känslor som osäkerhet, att jag är ledsen eller att jag är trött.
Har krisen tagit fram några andra sidor hos dig?
– Att visa sårbarhet tror jag har varit viktigt. Och att vara prestigelös. Det finns många som skulle vara en lika bra generaldirektör som jag. Jag har egentligen aldrig strävat efter att bli hög chef, jag har lockats av att göra något meningsfullt och viktigt. Och av ledarskapet som jag upptäckte när jag lämnade domstolsvärlden.
Men det måste blåsa en del där uppe på toppen?
– Det komplexa med mitt uppdrag är att det inte är riktigt tydliggjort. Förväntningarna på oss är ibland orealistiska och vi har inte riktigt lyckats nå ut med berättelsen om vad man kan räkna med att få från oss. Namnet bidrar till detta eftersom många av våra arbetslösa har en bra bit till att få en anställning. Att förmedla jobb är då inte det enda vi sysslar med. Den här diskrepansen mellan förväntningar och realitet skapar frustration. Mitt jobb handlar till viss del om att härbärgera den och ge våra medarbetare arbetsro.
FAKTA Maria Mindhammar
Ålder: 57 år.
Familj: Gift och har två vuxna barn.
Bor: Hemma är i Göteborg där hennes man bor. I veckorna bor hon i lägenhet i Stockholm.
Utbildning: Juristexamen från Lunds universitet.
Stolt över: Att vara generaldirektör för Arbetsförmedlingen är ett hedersuppdrag.
Fritid: Att vara i norra skärgården på västkusten. Här tillbringade hon stora delar av året som barn och trivs bra med att vara där även som vuxen.
Text: Per Cornell
