Chefer måste bli bättre på att odla professionellt omdöme

Filosofen Jonna Bornemarks tal vid riksmötets öppnande spreds som en löpeld i sociala medier. Talet efterlyste kanske mest av allt ett nytt ledarskap?

Vad säger du om den spridning ditt tal fick?

– Jag har hört det här i så många år nu, när jag rest runt och pratat med människor, så det är nog igenkänning som gör att folk läser och delar. Jag tror att jag sätter ord på andras erfarenheter.

Ditt tal handlar om det du kallar en människofientlig organisation inom offentlig verksamhet. Inte minst talar du om bristen på professionellt omdöme på arbetsplatser. Vilka råd vill du ge till chefer som vill bli bättre på att odla just det?

– För det första; tänk på att din administration finns till för att stödja kärnverksamheten, inte tvärtom. Vi har en märklig syn på kunskap; att den föds på universiteten, förmedlas till personal på arbetsplatser där arbetsuppgifter bara ska utföras. Vi behöver vända på perspektiven, kunskap om arbete skapas framförallt av erfarenheter som personalen gör.
– För det andra, det professionella omdömet på en arbetsplats kan till exempel vara undersköterskan som förstår när en dusch av en dement person blir ett övergrepp och när den kan genomföras. Sådant kan inte förmedlas via manualer, här krävs något annat. Mänsklighet, professionellt omdöme. Man kan säga att professionellt omdöme antingen odlas eller misshandlas på en arbetsplats. En chef med kontrollbegär odlar till exempel inte professionellt omdöme.

Du brukar tala om guldkorn i maskineriet, vad är det?

– På alla arbetsplatser dyker det upp situationer som skaver, knepiga situationer där det är osäkert vad som är rätt och fel. Genom att diskutera sådana svårbedömda situationer föds professionellt omdöme. De där gruskornen kan bli guldkorn om vi använder oss av dem. Så ställ er frågan; vad är det i vår organisation som gnisslar. Hur hanterar vi svårbedömda situationer. Diskutera, låt olika synpunkter mötas, bearbeta ert omdöme och stå bättre rustade nästa gång något händer.

Text: Helene Claesson Jennische

 

Läs även

Annons