På kort tid har rektorsyrket gått från att vara mans- till kvinnodominerat. Samtidigt har det förlorat i status, fått sämre arbetsvillkor och blivit mer utsatt.


Text: Carl-Magnus Höglund

Rektorsyrket var tidigare ett statligt ämbete som enligt grundlagen endast fick innehas av ”svenske män”. Även om det gjordes flera undantag från lagen ändrades inte lagen i formell mening förrän 1949 och det skulle dröja ytterligare några decennier innan yrket även i reell mening blev könsblandat.

Så sent som 1990 var endast en av fem rektorer en kvinna. Men sedan gick det fort. Tio år senare hade andelen kvinnor ökat till över hälften. Idag är 59 procent kvinnor och allt tyder på att andelen kvinnor kommer att fortsätta att öka.

Samtidigt som yrket snabbt har blivit kvinnodominerat har arbetsvillkoren blivit tuffare. Skolorna är idag i större utsträckning självstyrande enheter och rektorerna har fått en rad nya arbetsuppgifter. Utöver huvuduppdraget, det pedagogiska ledarskapet gentemot lärarna, ansvarar en rektor för budgeten, individuell lönesättning, rekrytering av personal, utåtriktade kontakter med föräldrar och andra, marknadsföring av skolan, hantering av mejl, skrivandet av handlingsplaner, åtgärdsprogram och mycket annan dokumentation.

Även om det ofta finns flera rektorer på en normalstor skola är det svårt att få tiden att räcka till. Yrket har en omsättning på omkring 15 procent och rektorernas största fackförbund, Skolledarförbundet, menar att det beror på den pressade arbetssituationen i kombination med alltför låg lön.

Lönen har nämligen inte ökat i takt med ökat ansvar. Liksom många andra yrken som blivit kvinnodominerade har löneutvecklingen tvärtom stagnerat och statusen blivit lägre. Monika Söderberg Forslund, verksam vid Stockholms universitet, har forskat om kön och ledarskap i skolan från 1830-talet fram till idag.

– När ett yrke feminiseras brukar det ske en viss lönestagnation och män blir mindre angelägna att söka sig till yrket. Mäns intresse för att söka rektorstjänsten har minskat och löneutvecklingen har stannat av. Det beror bland annat på att många kvinnor som arbetade inom barnomsorgen sökte och fick rektorstjänster. Då utgick man från deras befintliga lön när man satte ny lön istället för utifrån löneläget bland rektorer, säger Monika Söderberg Forslund.

Det fanns flera skäl till att andelen kvinnor ökade snabbt. Kommunerna fick ansvar för rekrytering, det öppnades nya vägar in i yrket, antalet rektorstjänster utökades, barnomsorgen blev en del av skolorganisationen och inte minst på en förändrad syn på kvinnor och ledarskap.

– I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet dök det upp nya föreställningar om kvinnor och ledarskap. Tidigare hade kvinnor och skolledarskap varit två mer eller mindre oförenliga begrepp, men nu hävdades genom en omfattande forskningsrapportering att kvinnor var väldigt dugliga och till och med dugligare än män. De nya könsföreställningarna anknöt till vad som nu skrevs fram som önskvärt ledarskap i skolan. Den nya rektorn skulle vara mer samverkande, kommunicerande och det skulle vara ett demokratiskt ledarskap, säger Monica Söderberg Forslund.

Två rektorer som har upplevt rektorsyrkets förändring inifrån är Yvonne Breding och Gunnel Tagaris. De har båda arbetat inom skolan i 40 år och har varit rektorer i 10 respektive 20 år. Nu delar de på rektorskapet för Frölundaskolan, en F-9-skola i västra Göteborg.

– När jag gjorde min praktik i slutet av 1960-talet ute på en landsbygdsskola bugade pojkarna, flickorna neg och föräldrarna sade ”Ni”. Skolan hade en högre status på den tiden, men det är på gott och ont, säger Gunnel Tagaris.

För även om skolans lägre status har påverkat löneläge och arbetsvillkor finns det också många fördelar med att hierarkierna mellan rektor, lärare och elev har brutits ned, menar Gunnel.

Det var i början av 1990-talet som de stora skolreformerna genomfördes som lade grunden för rektorsyrkets förändring. Det var då skolan kommunaliserades, decentraliserades och konkurrensutsattes. Samtidigt blev skolan målstyrd. Det betyder att de enskilda skolorna fick relativt stor frihet att självständigt välja organisation och arbetssätt och det innebar i ett slag att rektorns vardag blev mer komplex.

– Tidigare fanns det regler för det mesta. Rektorn kunde i princip titta efter i regelboken hur olika situationer. Men målen kan du nå på olika sätt. Det är ett större ansvar. Men jag blev rektor för att jag tycker det är spännande att kunna påverka och det tycker jag att jag kan, säger Yvonne Breding.


Utvecklingen med fler kvinnliga rektorer kommer sannolikt att fortsätta. Sju av tio nytillsatta rektorer är en kvinna och de rekryteras främst från lärarkåren som också är kvinnodominerad.

Yvonne och Gunnel hade hellre sett jämn könsfördelning.

– Det blir mer diskussioner när det är blandat. Det märks på personalrummet i högstadiet, där är det ungefär lika manliga som kvinnliga lärare, säger Gunnel.

Fakta/Rektorer i grundskolan (ej förskola)

Antal rektorer Andel kvinnor
1990/1991 1613 18 %
2000/2001 4644 56 %
2009/2010 6260 59%

En genomsnittslig rektor i grundskolan har cirka 40 anställda under sig.
Medellönen ligger på cirka 40 000 kronor.
Rektorer i förskola, vuxenutbildning, folkhögskola, med mera, ingår ej.

Källa: SCB, Skolverket och Skolledarförbundet.

Skrivet av Carl-Magnus Höglund