Min man satt för några år sedan och bläddrade i en stor hög med papper. Själv satt jag och tittade på TV, men kunde inte undgå att lägga märke till min käre makes bekymrade anletsdrag. Så tog han upp ett papper och mumlade att han var ett lejon. Jag höjde på ögonbrynen. Sedan tog han upp ett annat papper och lade pannan i djupa veck och påstod att han var röd. Nej, orange, rättade han sig. Ytterligare ett papper och han var elefant. Jag blev nyfiken. Ett rött lejon? En grön gris? En lila elefant? Hade han fått hem barnens läxböcker för korrektur?
Det var intelligenstester... nej förresten, det var personlighetstester;). Nu försökte han själv se om han hade några egenskaper som kunde leda till att han skulle få chefsjobbet som erbjudits honom.
Jag skrattade. Sökte de verkligen en grön gris? Med grön - menade de politiskt då? Och gris - menade de kvalitén på hur han diskade kopparna efter fikat?
Nej, förklarade min man gravallvarligt, djuren, färgerna, staplarna, cirklarna, trianglarna, kurvorna och procentsatserna var symboler för olika egenskaper för att arbetsgivaren lättare skulle se om min man var lämplig som ledare eller inte.
(Ok, tänkte jag och fann det bäst att inte fråga mer.)
Han fick jobbet på grund av att han var ett grönt lejon (en ansvarskännande chef som hade överblick och kunde fatta avgörande beslut i rätt ögonblick). Genom åren har de här testerna blivit lite av en rutin hemma hos oss. Vid middagsbordet stämmer vi av dagsläget. Helst vill jag vara en sjungande näktergal, men konstaterar att jag allt som oftast är ett trött vildsvin. Ingen hör vad jag säger när jag grymtar fram mina kommandon. Min make var det där gröna lejonet tills en dag då han kom hem som en grå sork för att han varit tvungen att säga upp två medarbetare. Jag har en känsla av att vi blandar ihop djursymbolerna med astrologin, gudasymbolerna och sagovärldarna, men å andra sidan har vi utvecklat oss. Numer är vi djur på en 10 gradig skala. Råtta - 0,5 på effektivitetsskalan, mördarsnigel -10 på rolighetsministerskalan osv. Vid vissa tillfällen lägger vi till en färg (på gränsen till övertydligt). ELEFANT + 10 RÖD (efter ett budgetmöte).
Man skulle kunna säga att vi är effektiva när vi pratar om känslor i vår familj, men man kan också säga att vi är dåliga på internkommunikation. Om jag skriker +10 KRONHJORT och får tillbaka +9 LEMUR, hur ska kommunikationen fortsätta då? Finns det några utvecklingsmöjligheter, eller möjligen tolkningsutrymme? Vad är en kronhjort för mig personligen? Hur känns det när min man är lemur? Kan jag anklaga honom för att vara otydlig i sin + 9 definition?
Utan att dra det här med djuren, färgerna och skalorna alldeles för långt så undrar jag ändå lite försiktigt hur man översätter de dubbla budskapen och signalerna (som chef får man makt, men ska inte vara maktlysten), den tvetydiga drivkraften (man kan bara göra karriär genom att bli chef, men vill inte ha personalansvaret då detta känns jobbigt) och en kontext av dubbelmoral (det är coolt att få lån på banken men fult att vältra sig i pengar) som gör det hela otydligt. + 4,9 KAMELONT eller + 5,2 GOLDENRETRIVERTIK MED VIKTPROBLEM.
Eller är det typiskt svenskt att liksom inte typ sticka ut, typ och klaga eller för allan del ta en konflikt?

Ann Hingström