Det är så många variabler som ska stämma för att medierelationerna ska fungera. Ibland funderar jag om de olika parterna borde gå i familjeterapi. Där de får hjälp att förstå och ta hänsyn till varandras begränsningar, kanske till och med välja att gå skilda vägar om nu konflikterna är omöjliga att lösa upp. Men - undrar jag lite stilla för mig själv - vilken terapeut åtar sig ett dylikt fall? Det måste ju vara en fullblodsdemokrat med djupa insikter i såväl mediekunskap som samhällspsykologi, gärna en person med erfarenheter av fredsdiplomati, rättsväsende och maktstrukturer. Hmmm...det måste bli Dalai Lama.

Om vi ser Media som en person, ser jag honom som en man i 30-årsåldern. Han har en mängd relationer bakom sig, ett antal vårdnadstvister att ta itu med och en del skulder att ordna upp. Han är tekniskt uppdaterad och har alltid senaste iphonen i innerfickan. När han väl dyker upp på familjeterapin är han stressad, lätt frånvarande och kan ge intryck av ett slags rastlös retlighet. Han tillhör den stora härliga familjen Media som har hög status, anses vara den tredje makten och en förutsättning för demokratin. Det innebär att han automatiskt anses kunnig. Även om hans mamma jobbar med att redigera hårvårdstips i en veckotidning eller filar på familjesidornas radannonser, tillhör de samma mäktiga familj - MEDIA. Han kommer ensam, eftersom alla inom media helst jobbar självständigt.

I andra änden av terapisoffan sitter Alla Andra. En familj som också har viss makt, men mest för att de är många. Alla Andra har alla haft ihop det med Media på något sätt. Vissa har hoppats på hans uppmärksamhet och vill ha gratisreklam för sin organisation, förening eller produkt. De känner sig frustrerade över att aldrig få synas av Media och tycker att han nonchalerar dem. Här brukar Media svara att han inte jobbar som marknadsförare och att han måste tänka på allmänhetens intresse innan han besvärar sin chef med en artikel om sjöfåglarnas situation i skärgården.
Några män och kvinnor har utsatts för ett Mediedrev. De är tilltufsade, ledsna och förbannade, de känner sig orättvist behandlade och har inte fått säga sin mening utan är istället konsekvent felciterade. Ingen av dessa hade egentligen lust att komma till terapisejouren. De hatar Media, men hoppas ändå på upprättelse för egen del. Media vill inte se dem i ögonen. Han scrollar på sin iphone och tycker att de här personerna uppför sig som gnälliga kärringar.
Ytterligare fler har blivit ”vän med fienden” och gått i medieträning/anhörigterapi inför konfrontationen. De sistnämnda är också män i 30-årsåldern förmodligen politiker, filmskådisar, företagsledare eller börsmäklare. Ingen av dem skulle ens drömma om att be om ursäkt. Frågar Media någonting, så rycker de vänligt på axlarna och slår ut med händerna. De håller med både terapeuten och Media. De säger att de ska tänka på saken innan de uttalar sig. Men självklart är de vänligt inställda till en av demokratins grundpelare, självklart!

Plötsligt reser sig Media och går. Han har blivit kallad till ett redaktionsmöte. Sejouren är avslutad och terapeuten skriver i sitt anteckningsblock: ” Vi kom överens om att alla skulle ha med sig ett vackert ord till nästa gång, och då ska vi fundera på om vi ska bjuda in Sociala Medier, Medias lillasyster, för att höra vad hon säger. Jag har dragit mig för detta, men nu skriker hon hysteriskt utanför dörren och hotar med att skicka in en monotovcocktail om vi inte lyssnar på henne”.
Terapeuten dricker grönt te med ekologiska limeskal, mediterar en stund och bläddrar sedan i en kurskatalog, fastnar för ”Tänk utanför boxen” och anmäler sig. Fortsättning följer...tadam (trumvirvel) i nästa avsnitt möts Sociala Medier och Media i Uppdrag granskning...tadam!


Ann Hingström