Hundar luktar varandra i rumpan för att snabbt och enkelt ta reda på vilken rang/status den andre har, om det är värt att bråka om saken, samt om den andre är villig till flirt, helt ointressant, för gammal, för ung eller en pudel. Skanningen går på någon nanosekund, sedan är det klappat och klart.
Vi människor är lite mer komplicerade (sägs det). När vi ska kontrollera status hos varandra har vi valt den udda men nyanserade metoden att gnälla. Ordet gnäll kan ibland ha en negativ klang. Många krönikörer beskyller exempelvis varandra för att vara gnälliga och därmed ointressanta. Zlatan var gnällig nu senast i EM. Enligt forskarna i Lund gnäller vi i snitt en månad per år och person. Det kostar ett medelstort företag 17 miljoner kronor. Det kallas psykosocial spilltid och anses ineffektivt. Gnäll kan också kallas "lätta på trycket" och "rensa luften".
Personligen älskar jag gnäll! Det kan vara om vad som helst - vädret, styrkan på kaffet, tillgången till mjölk till nämnda kaffe, dålig ventilation, bristen på toapapper, priset på semesterresor eller att kopieringsmaskinen inte fungerar. Oftast rasslar det till i den delen av hjärnan som indikerar erfarenhet. Via gnället skannar vi av den andre, tolkar hållning, klädstil, eventuell ögonkontakt, svettningar, ålder, kön, ring på fingret, eller inte, uttal som påvisar bildning eller klass, samt "får en känsla" av om vi gillar personen i fråga eller inte. Det här går relativt fort, men några gnällfraser ger oss extra tid.
Detta är första nivån på Gnällstegen. Man visar för den andre att man är vänligt inställd, att vi dignar under samma bördor, att vi spelar i samma division och att vi är ett vi. Gnäll på den här nivån är ett socialt kitt som är en nödvändig fas innan en eventuell vidare relation blir aktuell. Det är helt ofarligt att gnälla på kaffet eller vädret. Det är som att vifta med en vit flagg och sällan början på en allvarlig konflikt eftersom man alltid kan lämna över ansvarsfrågan till de högre makterna.
Steg två på Gnällstegen infinner sig när man träffats ett par gånger i korridoren. Då kan man välja mellan mer avancerat gnäll och hoppas på att den andre hänger med, eller så kan man vara rakt på sak och fråga om det inte är dags att luncha ihop. Nu gäller det politik, andra arbetskamraters arbetsinsats, den egna lönen, andras löner, det senaste utvecklingssamtalet, vem man borde skicka journalisterna på, chefen eller elpriset. Här krävs ett visst mod. Man måste skärpa sina sinnen för att kunna backa i tid, om den andre är av en helt annan åsikt eller känner sig underlägsen. I detta stadie kan man fnysa föraktfullt när den andre säger att han/hon älskar Facebook, eller se chockad ut när den andre nämner sin lönekurva, man kan nämna att det låt 250 mail i boxen på morgonen, samt att man måste stänga av telefonen för att få en lugn stund, det är tydliga statusmarkörer. Men man kan också föreslå en ny lunchrestaurang. Det är upp till var och en.
Det är först på nivå tre som det börjar hetta till, och dags för chefer och personalansvariga att vara på tå. Skillnaden mellan tredje gradens gnäll och missnöje är hårfin. Medan missnöje kan utvecklas till mobbning, sjukskrivningar, minskad produktion, effektivitet, dålig arbetsmiljö och fackliga konflikter, ska befogad kritik bemötas med respekt. Tricky! Missnöje är i vissa fall ren uppvigling och ska stoppas med hela handen.
Men underskatta inte gnället, vissa av oss ser det som en livsstil:)

Ann Hingström