Rekrytera fritt är stort men rekrytera rätt är större!
När jag talar om rekrytering kan jag inte låta bli att fundera på Thomas Thorilds devis som står skriven ovanför ingången till aulan på Uppsala universitet. ”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större” står det med gyllene bokstäver. Vad devisen egentligen står för kan vara föremål för olika tolkningar. Jag tillåter mig att göra litet våld på devisen för att använda den i rekryteringssammanhang. ”Rekrytera fritt är stor men rekrytera rätt är större”. Från min synpunkt sett skulle rekrytera fritt innebära att en arbetsgivare med stöd av arbetsledningsrätten har rätt att anställa vem arbetsgivaren vill eller anser vara den bästa kandidaten. Att rekrytera rätt skulle innebära att arbetsgivaren lyckas med konststycket att rekrytera utan att bryta mot någon regel i diskrimineringslagen eller någon annan lagstiftning. Jag brukar säga att jag är glad över att jag inte arbetar på en personalavdelning och är ansvarig för rekryteringar. Det kan i många fall kännas som att man hur man än gör, kommer att bryta mot någon regel i diskrimineringslagen. Eller uttryck det som att det alltid finns någon som känner sig kränkt och diskriminerad. Läsaren kanske minns att jag i en tidigare krönika gjorde en reflektion över Mr. Berry i Bristol, England, som i augusti 2010 hade åtminstone 60 pågående mål angående åldersdiskriminering där han yrkat ca £ 3 500 i varje mål trots att han inte sökt något av jobben. Ska man hårddra det hela har väl knappast Mr. Berry någon juridisk rätt till ersättning om han inte har sökt något av jobben. Men jag tycker inte att det är det som är det intressanta. Nej, det intressanta är att arbetsgivarna är så rädda för att hamna i domstol både på grund av goodwill skada och naturligtvis även på grund av att det kostar mycket pengar att driva ärenden i domstol. I fallen med Mr. Berry har därför ett stort antal arbetsgivare träffat förlikning innebärande att Mr. Berry får en summa pengar mot att han drar tillbaka stämningsansökan. Det sagda innebär väl att det kan vara ganska lönsamt att känna sig diskriminerad.
Jag är naturligtvis mot att diskriminering sker på grund av kön, etnicitet etc. Men ju fler diskrimineringsgrunder som införs i diskrimineringslagen desto svårare blir det för en arbetsgivare att inte bryta mot regelverket. Som vanligt kan de stora och starka arbetsgivarna köpa sig kunskapen genom att anställa specialister på rekrytering. Men de små och medelstora arbetsgivarna har i många fall inte samma resurser. Det är i sådana fall som det kan bli kostsamt om man inte har koll på regelverket. Jag kan inte låta bli att tänka på lantbrukaren som lyssnade på rådet från en företrädare från Arbetsförmedlingen att inte anställa en kvinnlig arbetssökande som nyss fått missfall och som talade om ny graviditet. Genom att följa rådet att inte anställa kvinnan menade Arbetsdomstolen att lantbrukaren brutit mot diskrimineringslagen (könsdiskriminering) och föräldraledighetslagens regler om missgynnandeförbud. Detta kostade lantbrukaren 30 000 kr i ersättning till kvinnan. Beloppet bestämdes ganska lågt bl. a på grund av att lantbrukaren lyssnade på rådet från Arbetsförmedlingen. Men 30 000 kr är ändock 30 000 kr och mycket pengar för lantbrukaren. Därtill kommer drygt 36 000 kr i rättegångskostnader.
Som sagt! Jag är glad att jag inte arbetar med rekrytering.
Förtroendevalda sökes
Enligt TCO-tidningen blir det allt svårare att rekrytera till fackliga uppdrag. Det är naturligtvis allvarligt att folk inte vill ställa upp på förtroendeuppdrag. Den svenska arbetsrättsliga modellen bygger ju i stort på att fackföreningarna har en lokal förankring.
Ändra reglerna, Ulf!
TCO anser att man bör inrätta en rehabiliteringsombudsman och se över reglerna i övrigt. Visst fanns det ett stort behov av att styra upp rehabiliteringsreglerna när rehabiliteringskedjan infördes. Men det känns verkligen som att Allianspartierna kompromissat sönder sig inbördes. Det är dags att se över reglerna igen Ulf Kristersson!
