Rektorerna är en grupp. Präster, lärare, läkare, personalchefer och journalister är andra akademiska yrkesgrupper där löneutvecklingen har försämrats och statusen sjunkit i takt med att kvinnorna blivit allt fler.



Vi minns bilderna från i somras. Torget i ett soligt Visby, där Gudrun Schyman bränner upp 100 000 kronor. Hundralapp efter hundralapp läggs på den glödande grillen. Det är så mycket mindre svenska kvinnor tjänar i minuten jämfört med männen, enligt Feministiskt Initiativ.
Då handlade diskussionen i första hand om det var rätt eller fel att bränna pengar. Frågan om det var rätt eller fel att kvinnor tjänar mindre än männen kom bort. Enligt Medlingsinstitutets lönerapport från i höstas har lönegapet minskat och är nu i Sverige runt 6 procent, och det krymper sakta. Men varför finns det över huvudtaget ett lönegap?
Åsa Löfstöm, är docent i nationalekonomi vid Umeå Universitet, hon har forskat om löneskillnadernas orsaker.
– En förklaring till bestående löneskillnader är att kvinnor gör förvärvsavbrott i karriären.
I takt med att jämställdheten ökar och att föräldrar delar på föräldraansvaret borde lönegapet minska menar hon.
– Å andra sidan finns det gott om kvinnor som inte gör avbrott i karriären, som inte får barn och som arbetar lika mycket som männen. Och de har ändå lägre lön. De tillhör den grupp som blir drabbade av statistisk diskriminering, det vill säga kvinnokollektivet.

Kvinnor ses fortfarande som dem med huvudansvar på hemmaplan för barnen och därför ska de ha lägre lön. När män blir föräldrar ska de, med samma argument, få högre lön – eftersom de har huvudförsörjningsansvaret för barnen.
– Men man möjligen säga att högutbildade kvinnor accepterar löneskillnaderna eftersom de har roliga och stimulerande jobb som kompenserar den lägre lönen. Kvinnor jämför sig gärna med andra kvinnor som är lågavlönade och har sämre villkor när de borde jämföra sig med män.
Åsa Löfström menar att den individuella lönesättningen främst gynnat män.
Man trodde att kvinnorna skulle nå större framsteg med individuell lönesättning. Men det verkar snarare tvärtom. En orsak kan vara att kvinnor är sämre på att förhandla.

Ett annat skäl till lönegapet beror på att kvinnor i högre utsträckning jobbar i offentlig sektor.
– Privatisering av de verksamheter som varit offentligt finansierade har inte inneburit att lönerna har stigit. Så det stämmer inte riktigt.
Man ser olika på män och kvinnor inom offentlig sektor. Män anses alltid vara på väg till privat sektor och måste lockas att stanna med en högre lön. Kvinnor trivs bättre i offentlig sektor och är i allmänhet mer solidariska med sin arbetsgivare. De stannar på gott och ont och behöver inte lockas av högre lön.

I LO-kollektivet känns problematiken mycket väl igen. Linnéa Tengmark Björnstam är utredare på Handelsanställdas förbund. Hon ser en klar koppling mellan kvinnodominans och låga löner. Kvinnor definieras som mor. När hon arbetar är hon tillfällig på arbetsmarknaden, hon kommer förr eller senare passa sina barn.
De låga lönerna inom Handels och de ofrivilliga deltiderna har, menar Linnéa Tengmark Björnstam, gjort att kvinnor är ekonomiskt beroende av sina män även i dag.
– Det finns ingen Quick Fix men viktiga steg på väg är jämställdhetsplan på jobbet, diskutera hur man ska dela föräldraledighet med sin partner innan barnen kommer och att sedan dela jämt på föräldraledigheten. Det är några få månader för var och en men de har en avgörande betydelse för strukturen på arbetsmarknaden.

På arbetsplatserna bör man noga se över hur urvalet ser ut till kompetensutveckling.
– Har vi nedskrivna kriterier och kravprofiler på vad som ska vara vägledande för rekrytering till befordran och kompetensutveckling? Annars är det risk för att man slentrianmässigt väljer den man brukar välja, den som liknar en själv.
– Man ska lägga krut på personalavdelningarna och få dem medvetna. Frågar man den unga tjejen som just blivit sambo om hon vill kompetensutvecklas? Eller räknar man med att hon snart ska vara föräldraledig?