Lita inte på turlistorna!

Det räcker inte med att enbart tänka på turordningsreglerna i LAS i samband med en driftsinskränkning.



Det räcker inte med att enbart tänka på turordningsreglerna i LAS i samband med en driftsinskränkning. När arbetsgivaren förhandlar med fackföreningen är det inte ovanligt att arbetsgivaren vill förhandla om avsteg från den s.k. lagturordningen. Man kan då gå tillväga på olika sätt. Ett sätt är att erbjuda paketlösningar till arbetstagarna direkt. Ett annat sätt är att försöka förhandla fram en s.k. avtalsturlista med fackföreningen. Turordningsreglerna i 22 § LAS är dispositiva, vilket innebär att arbetsgivare och fackförening i kollektivavtals form kan avtala om avvikelse från lagturordningen. Många kollektivavtal innehåller faktiskt en tämligen långt gående skyldighet att försöka komma överens om avtalsturlistor. Kollektivavtalet kan t ex ange att parterna bl. a ska beakta företagets behov av kompetens liksom möjligheter att bedriva konkurrenskraftig verksamhet och därmed bereda fortsatt anställning. Man kan alltså förledas att tro att parterna skulle kunna sätta sig ner och komma överens om vilka avvikelser som helst från lagturordningen. Så länge man är överens ska det väl inte vara något problem, eller? Men ibland kan faktiskt en avtalsturlista innebära att arbetsgivaren bryter mot lagen.

För en arbetsgivare kan det vara riktigt bra att träffa en avtalsturlista med fackföreningen eftersom avtalsturlista i princip binder medlemmar, felorganiserade och oorganiserade. I princip är alltså arbetsgivaren skyddad mot arbetstagare som tycker att de har blivit felaktigt uppsagda. En avtalsturlista får dock inte vara diskriminerande eller strida mot god sed på arbetsmarknaden. Detta skulle alltså betyda att även om man träffar en avtalsturlista som innebär att vissa arbetstagare med längre anställningstid än andra ska sägas upp, kan Arbetsdomstolen komma fram till att avtalsturlistan är ogiltig på grund av att den innebär att arbetstagarna blir diskriminerade. Det här är inte någon ny regel. Redan i rättsfallet AD 1983 nr 107 (Svea Corona-målet) ansåg Arbetsdomstolen att en avtalsturlista diskriminerade den enbart finsktalande personalen på en färja varför avtalsturlistan ansågs vara ogiltig. Även efter Svea-Corona-målet har Arbetsdomstolen gjort liknande bedömningar. Nu senast i domen AD 2011 nr 37 där SAS träffat en överenskommelse med fackföreningen som innebar att 49 kabinanställda över 60 år skulle sägas upp på grund av arbetsbrist. Här aktualiseras naturligtvis reglerna om åldersdiskriminering. 25 av arbetstagarna ansåg att de hade blivit ålderdiskriminerade. Arbetsdomstolen kom föga överraskande fram till att arbetstagarna hade utsatts för direkt åldersdiskriminering när de med stöd av avtalsturlistan sades upp. Efter en ordentlig analys av EU-rätten och den svenska arbetsrätten konstaterade Arbetsdomstolen att den särbehandling som uppsägningarna innebar i och för sig kunde anses vara berättigad, men att avtalsturlistan stred mot regleringen i LAS som innebär att arbetstagaren har rätt att arbeta till 67 års ålder. Det var alltså inte möjligt för parterna att träffa ett avtal om avgångsskyldighet vid 60 års ålder trots att rätt till tjänstepension förelåg för de berörda arbetstagarna. Arbetsdomstolen kom fram till att den ”ogiltiga” avtalsturlistan inte var en lämplig åtgärd för att nå det av arbetsgivaren åberopade syftet. Arbetstagarna blev alltså diskriminerade på grund av ålder. Uppsägningarna ogiltigförklarades och Arbetsdomstolen dömde ut relativt höga belopp i diskrimineringsersättning och allmänt skadestånd på 125 000 kr till var och en av arbetstagarna.

Målet är litet speciellt eftersom arbetsgivarens brott mot tvingande lag har skett i samverkan med fackföreningen. Trots detta är det naturligtvis arbetsgivaren som får betala skadestånden till arbetstagarna. Det faktum att man var överens betyder inte att uppsägningarna skulle vara korrekta. Lagstiftaren har ju inte givit arbetsmarknadens parter carte blanche att i kollektivavtals form avtala om vad som helst.

Mobilstressad till max
När jag blev erbjuden mobiltelefon i tjänsten i början av 90-talet tackade jag nej. Jag ville inte bli jagad och alltid vara tillgänglig. Nu ligger jag istället i teknikens framkant och min dotter kallar mig för teknikdåre. Det var mindre stressigt förr. När gick det fel?

Kommuner missbrukar utköpsreglerna?
SKTF anser att kommunerna alltför ofta köper ut arbetstagare enligt 39 § LAS. Man leker med tanken att det kan vara lämpligt att höja utköpsbeloppen som nu är max 32 månadslöner eller t o m förbjuda offentliga arbetsgivare att köpa ut arbetstagare enligt 39 § LAS.

Göran Smedberg
10zing Advokatbyrå

Läs även

Annons