Just nu tillämpar jag en av de trevligaste arbetsrättsliga lagarna som finns – lagen som ger dig rätt att vara ledig under några veckor från arbetet. Du ska få en möjlighet att vila upp dig och komma tillbaka med nyvunna krafter och en solbränna. Lagen medför också att du tjänar mer pengar när du är semesterledig än när du arbetar. Så är faktiskt tanken.
Man kan förledas att tro att en lag som tillämpas av så många måste vara en av de lättaste att förstå. Det handlar ju trots allt om att man ska vara ledig. Men skenet bedrar. Jag brukar säga att den svåraste lagen inom det arbetsrättsliga fältet är semesterlagen. Sätt tio arbetsrättsjurister att räkna ut semesterlön för en arbetstagare och du får tio olika svar. I vart fall om förutsättningarna i fallet är litet knepiga.

Jag har även haft förmånen att driva processer i våra tingsrätter om semesterkrav. Jag har då försökt vara överdrivet pedagogisk för att domaren verkligen ska förstå hur man tillämpar lagens regler om intjänandeår, semesterår, förskottssemester, sammanfallande intjänandeår och semesterår samt regler om rätt att spara semester. Alla dessa regler påverkar ju semesterlönens eller semesterersättningens storlek.
Se där! Där kom två termer till. Tillämpar man kollektivavtal så talar man om semester-tillägg också.

Den 1 april i år gjordes stora förändringar i lagen. Förhoppningar fanns om förenklingar. Visst har det införts förtydliganden och förenklingar i lagtexten, men likafullt kvarstår svårigheter. Semesterlagen är en tekniskt avancerad lag. Bland andra ändringar har det införts ett nytt sätt att räkna ut semesterlön. Numera innehåller lagen två skilda principer för beräkning av semesterlönen. Det är antingen sammalöneprincipen eller 12-procentprincipen.
Sammalöneprincipen är tänkt att användas för arbetstagare som avlönas per vecka eller med månadslön. Men arbetsgivaren kan i stället använda den gamla 12-procentprincipen om man anser att det är mer praktiskt. Om arbetstagaren inte har vecko- eller månadslön ska 12-procentprincipen användas. Om arbetstagaren har fast och rörlig lön beror det på den rörliga lönens storlek i förhållande till den fasta lönen om 12-procentprincipen ska användas. Vid regelbunden fast och rörlig lön och om den rörliga lönen är mindre än 10 procent av den fasta kan sammalöneprincipen användas, men arbetsgivaren kan i stället använda 12-procentregeln. Vid tillämpning av sammalöneprincipen ska den aktuella vecko- eller månadslönen utgå med ett semestertillägg på 1,82 procent av veckolönen och 0,43 procent av månads-lönen per semesterdag.

Jag har översiktligt beskrivit en av ändringarna i lagen. Visst är det fortfarande tekniskt och jag kan tänka mig att det fortfarande finns utrymme för tolknings- och tillämpningsproblem. Det bör ställas stora krav på tydlighet hos arbetsgivarna beträffande vilken princip man tillämpar. Som sagt. Jag är tveksam till att lagen har blivit enklare.