Kärt barn har många namn
Många blev konsulter under 70-och 80-talen. Företag och organisationer gjorde sig av med de gigantiska specialiststaber de hade hållit sig med tidigare. Det var mer kostnadseffektivt att ta in konsulter, låt vara mot hyggliga arvoden, än att ha alltmer undersysselsatta och högavlönade specialister anställda. Och det var nu tillväxten inom vad som skulle bli bemanningsbranschen tog fart på allvar.
Under 80-talet uppstod en marknad för arbete av en helt annan karaktär än den som fanns för tillsvidareanställningar. Bemanningsverksamhet blev så småningom en hybrid mellan de båda marknaderna. Folk anställdes tillsvidare för att sedan hyras ut temporärt. Faktum är att hela tjänstesektorn, i den utsträckning den bygger på arbete, kan ses som bemanningsverksamhet. Folk som i egen eller någon annans regi, mer eller mindre tillfälligt, utför arbete på uppdrag av någon annan. Det skapar stor flexibilitet men fördelar också om vem som får bära vilka risker vad gäller löner och sysselsättning.
Det har sina poänger att betrakta alla som säljer arbete mer eller mindre temporärt – konsulter, advokater, städföretag och hantverkare – ur just ett bemanningsperspektiv. Inte så mycket för att etiketter är viktiga. Det är snarare att med ett sådant perspektiv ser vi vissa aspekter på det nya arbetsliv som har vuxit fram under de senaste decennierna. Som egenföretagare inom exempelvis rörmokeri eller städtjänster är lönen i princip rörlig. Inga jobb, ingen lön. Mycket jobb, högre lön. Bemanningsföretag utgör här en form av arbetslöshetsförsäkring med viss lönegaranti. Hur mycket man som anställd är uthyrd kan variera utan att, åtminstone på kort sikt, påverka vare sig att man får lön eller har en anställning. Egenföretagaren får både lönen och sysselsättningsgraden bestämd med betydligt mer omedelbar verkan.
Alltsedan vi slutade med självhushållning och började specialisera oss har vi människor sålt vårt arbete och vår kompetens. Det i sig är alltså inget konstigt. Formerna och villkoren för hur detta har gått till, och om det funnits mellanhänder eller inte, har varierat. Varje samhälle har haft sina modeller. Industrisamhällets lösning blev med tiden tillsvidareanställning och en arbetsmarknad som i hög grad reglerades av parter. I tjänstesamhället behövs betydligt mer flexibla lösningar för den ständigt pågående handeln med kompetens och arbete. Märkligt bara att vi inte diskuterar de här nya marknaderna och de funktioner de fyller och för vem. Kanske döljer etiketterna – konsult, bemanningsföretag, tjänster, etcetera – den mer fundamentala dramatiken i det som pågår. Kanske tänker vi oss att det i första hand är tjänster som köps och säljs och inte arbete!
RUT och ROT var naturligtvis omöjliga idéer på den tiden staberna avvecklades. Och att vi haft en debatt om pigans eventuella återkomst visar att det fortfarande kan vara laddat att någon utför tjänster åt någon annan. Tjänster är ju ofta handel med arbete – ibland under beteckningen bemanning. Men problemet ligger nog snarare i att en del tjänster anses fina medan vi ser ner på andra. Olyckligt när arbetslösheten är ett av våra stora bekymmer.
TRÖST I VINNARERAN Framgång, kändisskap, stora förmögenheter, vinna tävlingar och få utmärkelser. I ett samhälle som hyllar sådant kan en tröstande tanke kanske vara att livet trots allt är ganska godtyckligt.
INTEGRERING ÄR FRAMTIDEN Inom många områden – invandring, vård, omsorg – är ledordet integration. I industrisamhället låg effektiviteten i att dela upp. I tjänstesamhället handlar det snarare om att just integrera.
FEL OM FORSKNING Regeringen vill satsa på elit hellre än en bred forskning. Är inte det som att satsa mindre på idrottsrörelsen för att få fram fler världsstjärnor? Men var är det tänkt att eliten ska komma ifrån?
