Till syvende och sist handlar det om liv och död. När du står där med mer än 1 000 meter till marken så vet du att du dör om du slår i backen. Saker krävs av dig. Du måste fatta rätt beslut vid rätt tillfälle.
- Det där är hårdkodat i oss. En rädsla för elementet, jag kan inte flyga, nu måste jag aktivt vidta åtgärder för att klara mig, säger David Bergman, doktorand vid Försvarshögskolan och Stockholms universitet.
Inom kort lägger David Bergman fram sin avhandling om fallskärmshoppning som ett verktyg för att öka tilltron till den egna förmågan att leda under stress. I avhandlingen har han undersökt hur kadetter vid Officersprogrammet skattar sin egen förmåga att agera och leda i extrema lägen, före och efter träning i militär fallskärmshoppning. Totalt deltog tre årskullar kadetter i studien. Hälften fick träning i fallskärmshoppning medan andra hälften utgjorde kontrollgrupp.
Tilliten till sin egen förmåga, på engelska kallas det self-efficacy, mättes före och efter respektive kurs samt vid en uppföljning fem månader senare. Resultatet visar att gruppen som hoppade fallskärm höjde tilliten till sin egen förmåga kraftigt under kursen och att denna effekt höll i sig. Kontrollgruppen höjde sig förvisso också över alla mättillfällen men inte lika tydligt som fallskärmshopparna.
- Den här tilltron till sin egen förmåga är kopplad till olika domäner. Om man till exempel vågar och briljerar i att tala inför en stor folksamling betyder inte det att man sen vågar – låt oss säga – köra bil med självförtroende i rusningstrafik. Men när det gäller självtilliten du får vid fallskärmshoppning så visar studier att den sprider sig till ledarskapsdomänen. Det vill säga, triumfen i att klara fallskärmshoppningen påverkar tilliten till förmågan att agera och leda under tuffa förhållanden, säger David Bergman.
Det här kallar man haloeffekt. Att erfarenheten av att bemästra en svår uppgift ger tilltro till att andra uppgifter med liknande eller ökande svårighetsgrad kan överkommas på samma sätt.
- Fallskärmshoppningen lär dig självkontroll, att bibehålla lugnet och fatta bra beslut under svår press. Det är egenskaper man sedan tar med sig i ledarskapet, säger han.
Utbildar man officerare i Försvarsmakten är såklart dilemmat att man aldrig kan träna dem i den kontext de trots allt förväntas klara, det vill säga strid. Istället får man leta efter andra extrema förhållanden där adepterna kan pressas, utan att traumatiseras.
- Dykning, rökdykning, fallskärmshoppning. Situationer där man kan pressa kadetterna så långt det går utan att pressa dem utanför några etiska gränser, förklarar David Bergman.
Men har chefer i det civila någon nytta av fallskärmshoppning i sin ledarskapsutbildning?
- Poliser och brandmän ska ju ha exakt samma förmågor att arbeta i stressfyllda situationer som militärer så ja, där har man definitivt nytta av det. Men också i yrken som i sig inte är så extrema men där det kan uppstå extrema situationer. Som civila piloter och flygvärdinnor. En vanlig dag på jobbet behöver de inte agera och leda i extrema sammanhang, men vid en kapning eller en nödlandning så måste de kunna det.
”Vanliga” kontorschefer då? Vad kan fallskärmshoppning ge dem?
- Ledarskap är ledarskap, en bra chef är en bra chef. Där är det ju egentligen ingen skillnad på det civila och det militära ledarskapet, säger David Bergman och konstaterar att en halvfarlig kick-off i fjällvärlden nog inte skadar om man så hoppar över just fallskärmshoppningen.
- Hur man klarar att agera och leda i svåra situationer kan ju vara mycket avslöjande, konstaterar han.
FAKTA: David Bergman
* Utbildad till officer vid Militärhögskolan men har också en magisterexamen i psykologi. Forskar om psykologin bakom prestation under extrem stress.
* En av grundarna av Försvarsmaktens Psyops-förband och ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.
* Hoppar – så klart – själv fallskärm. Utbildad av den amerikanska armén i Fort Bragg.
* Skriver dessutom spänningsromaner. (Utgivna på Lind & Co) Den tredje når bokhandlarna nästa år.
Text: Helene Claesson Jennische
