Medvetenheten om att stress är skadligt ökar, men det hjälper inte. Till Stressmottagningen kommer allt yngre; kvinnor och chefer.

Text: Eva Brandsma

Det råder fullt byggkaos på Karolinska Institutets område där Stressmottagningen ligger och är man inte stressad innan så blir man det när man irrar runt bland cementblandare, truckar och uppgrävda vägar. Så vid vägs ände står ett rött litet torp som från en annan tid och andas lugn och nationalromantik. Det är Stressmottagningen som ligger i den gamla vaktmästarbostaden som en gång tillhörde Tomtebodaskolan.

Marie Söderström är psykolog och hon har arbetat på Stressmottagningen sedan den startade vid milleniumskiftet.

Då var det ett forskningsprojekt för att arbeta fram rehabiliteringsåtgärder för att långtidssjukskrivna skulle komma tillbaka till arbete. Nu är det en permanent verksamhet som tar emot stressjuka patienter remitterade från landstinget. Här behandlar man långvarig stress och utmattning. Man erbjuder också preventiva insatser, som föreläsningar och workshopserier för att minska risken för stressrelaterad ohälsa hos chefer och medarbetare.

Den som kommer hit har ofta fått någon form av behandling på sin vårdcentral eller via företagshälsovården, men det har inte räckt. Patienterna på Stressmottagningen bedöms först av en läkare och psykolog. Behandling sker oftast i grupp, i ett program som sträcker sig över tre månader där KBT är huvudinslaget.

Marie Söderström har precis avslutat en grupp. Den gruppen består som de flesta grupper mest av kvinnor med tjänstemannayrken. Lärare, administratörer, psykologer, chefer, projektledare. Åldern är vanligen mellan 30 och 45 år.

– Jag har arbetat här i 13 år och jag märker tydligt att patienterna är yngre idag än de var förr. När jag började på Stressmottagningen var det anmärkningsvärt om någon var yngre än 45.

Bilden av att det är unga kvinnor med högre utbildning som drabbas av psykisk ohälsa bekräftas av siffror från Försäkringskassan. Deras rapporter visar att sjukskrivningar ökar igen och att det är just unga kvinnor som står för en stor del av den psykiska ohälsan.

– En typisk patient är kvinna, har familj och ett jobb som är väldigt viktigt för henne.

Patienterna har ofta ansvarsfulla positioner och är ”duktiga” och prestationsinriktade. Stressen ökar gradvis, och under lång tid har de fått ihop tillvaron med jobb och livet utanför. Men så händer någonting – en yttre förändring på antingen arbetet eller i familjesituationen och då brakar det, situationen blir orimlig.

– Många inser när de kommer hit att de inte varit på topp på flera år, men de har hanterat det genom att ta i ännu mer.

Långvarig stress och brist på återhämtning ger kroppslig påverkan. Värk i axlar och rygg, sömnsvårigheter, högt blodtryck och det blir svårt med koncentrationen. Många känner panikattacker med tryck över bröstet och att ena armen domnar.

– När man får känningar i bröstet brukar många reagera och söka hjälp, det är väldigt obehagligt och man tror ofta att man har fel på hjärtat.

I Stressmottagningens program ingår att göra en kartläggning av sitt eget beteende. Man för dagbok över hur man hanterar stressiga situationer. De flesta är sjukskrivna som går här – det krävs nästan menar Marie – annars är det lätt att fortsätta sitta fast i en stressfälla på jobbet. Så situationerna det handlar om kan vara ”triviala” händelser som att bjuda hem vänner på middag. Företeelser som man är van vid att klara av utan problem.

– Vi vill att man ska tänka efter hur man vill att arbetsliv skulle se ut och hur man själv skulle vara som chef, medarbetare eller på hemmaplan i en idealisk värld. Var och en sätter upp mål utifrån sina värderingar. Det kan handla om att öka aktiviteter som ger återhämtning, att vara mer närvarande i relationer, eller att prioritera bland olika ansvarsområden på jobbet. Konsten är sedan att ta små steg i den riktning, i vardagen.

Mindfulness har blivit allt viktigare i stressbehandlingen. Att bli medveten om sin kropps reaktioner, sina tankar och känslor, utan att ”gå i krig” med dem. Att kunna stanna upp i stunden och njuta av det lilla, på arbetet och hemma.

– Vi tycker att medveten närvaro och acceptans är värdefulla redskap, trots att det egentligen inte finns så mycket stora studier som visar det. Men praxis har visat oss det.

Hon menar att många som kommer hit har tappat kontakt med sig själv och slutat lyssna inåt.

Förutom att arbeta med kartläggning och sätta mål identifierar man också de hinder som finns att nå målen.

– Man kan inte ändra allt, vissa saker måste man bara acceptera. I programmet ingår kroppskännedom och patienterna träffar även en sjukgymnast. Stressmottagningen arbetar efter principen att kropp och själ är en helhet.

Kan alla bli sjuka av stress eller finns det en gemensam nämnare för dem som gör det?

– Ofta är det väldigt ambitiösa människor som vill prestera väl och ha kontroll.

Varför mest kvinnor?

– Det vet jag inte, men jag tror att det har med det relationella att göra. Man vill ofta göra bra saker för andra, och tar mycket hänsyn till andra. Det kan göra det svårt att sätta sig själv i första hand.

– Och så har vi det gamla vanliga med dubbelarbete. Hemma och på jobbet. Där ser jag dock en förändring med yngre män som kommer hit. De pratar om samma svårigheter att få ihop tillvaron med barnen och jobbet. Så det är inte ett könsbundet beteende.

Medvetenheten om den psykosociala ohälsan må öka men Marie Söderström ser inga tecken på att den minskar. Tvärtom tror hon att den bara kommer at växa. Stressen med alla val man ska göra som människa börjar allt tidigare med valfriheten att välja skola.

Arbetslivet idag är krävande på ett annat sätt än förr. Den fysiska arbetsmiljön har många gånger blivit bättre, det är trots allt färre som skadas på sitt arbete. Men vad slimmade organisationer medför, ständiga krav på höga prestationer innebär i längden vet man inte.

– Man vet att psykisk ohälsa kommer att fortsätta att skörda offer – alla de som inte orkar med.

Marie Söderström träffar i sitt jobb många med krävande arbetsuppgifter så som chefer. Hon ser hur viktigt det är för den som ständigt ska vara lyhörd för hur andra har det, att också stanna upp och lyssna på sig själv.

– En signal är när man inte tycker att det är roligt att gå till jobbet längre. Men man ska vara medveten om att inget jobb alltid är kul, så man måste ha rimliga förväntningar.

Hur gör du själv för att ha ett hållbart arbetsliv?

– Det är inte så lätt att hitta balansen jämt. Jag har lärt mig under resans gång och det har blivit lättare nu när mina barn är äldre, de är sju och tio.

En dag i veckan bokar hon inga klienter utan sköter till exempel administration och lägger tid på att läsa på och fördjupa sig. Hon avsätter tid i kalendern till skriv– och telefontid, något som tidigare bara skulle hinnas med ändå. Helger och kvällar försöker hon numer också ha arbetsfria. Men stressen känner hon själv också emellanåt.

– Ibland blir jag väldigt trött, det här jobbet tar mycket kraft men det ger också mycket. Jag gör ingen stor grej av det och håller inte uppe en fasad av att klara allt. Att vara ärlig med det tror jag också hjälper mina patienter.

Marie Söderströms recept för hållbarhet

– Flexibilitet. Att man har perioder i sitt yrkesliv där man arbetar mindre eller på ett annat sätt. Att göra likadant hela tiden sliter.

– Omväxling. Att våga hoppa på nya arbetsuppgifter och byta inriktning. Och att man från arbetsgivarhåll inser att människor behöver göra olika saker.

– Återhämtning. Inte bara att vila utan att göra sådant som man får energi av, som är behagligt och roligt där man laddar batterierna. Det behöver man göra varje dag. Något litet i alla fall som en trevlig lunch eller middag eller kvällsrutinen som man mår bra av. Att bara återhämta sig på semestern räcker inte.

– Värderiktning. Fundera över din ”livskompass”, vad du värdesätter mest i ditt liv och gör det konkret för dig. Vad vill du att livet ska handla om? Hur kan du gå i den riktningen? När du har kompassriktningen klar är det lättare att göra val och att prioritera. Och lättare att njuta av arbetet och livet medan det pågår.