Brandmän i Malmö protesterade medan polisen i stadsdelen Rosengård lät besöket från Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson stillsamt passera. Allt fler chefer ställs inför dilemmat om hur man ska hantera politikerbesök till arbetsplatsen i allmänhet och SD–besök i synnerhet.

Text: Eva Brandsma

Att politiker reser runt landet och besöker arbetsplatser hör till vardagen. Inför ett val blir de här besöken än vanligare. Sverigedemokraternas arbetsplatsturné nyligen kan knappast någon ha missat. Den möttes av protester längs vägen, sjukhuspersonal från Umeå till Malmö var några av dem som manifesterade mot SD.

När Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson besökte Räddningstjänsten i Malmö väckte det starka känslor. En grupp med runt 25 brandmän valde att lämna brandstationen Centrum under besöket. Brandmännen ville inte riskera att finnas med på bilder tillsammans med Sverigedemokraterna, vilket de som protesterade anser vara ett rasistiskt parti.

Politikerbesök hos Räddningstjänsten och hos Polisen hanteras centralt på respektive myndighet. Besök från politiker är både är vanliga och välkomna självklara säger kommunikationschef Anna–Maria Havskogen, Räddningstjänsten. De har en riktlinje som reglerar besöken.

– Folkvalda sittande politiker på nationell, regional och lokal nivå är välkomna, förutsatt att det inte stör verksamheten. Media får inte följa med under besöken. Detta just för att politiker inte ska kunna använda oss i sina kampanjer och för att personalen inte ska känna sig uthängd med någon politiker.

– Vi är skattefinansierade och de som har den politiska makten måste titta på den verksamhet där de är med och fattar beslut.

Ingen medarbetare tvingas att vara med vid politikerbesök, däremot kan högsta chefen inte säga nej, detta gäller självklart vilket parti det än handlar om. Per Widlundh förbundsdirektör på räddningstjänsten Syd menar att det är tydligt vad som gäller.

– Som högste tjänsteman kan jag inte uttrycka mina antipatier eller sympatier mot något politiskt parti. Det förväntas av mig att jag håller mig saklig och neutral, så nej, jag tycker inte att det var svårt.

Men Sverigedemokraterna är ett parti som väcker starka känslor, för eller emot. Det uppstod en olustig stämning på stationen, säger Anna–Maria Havskogen.

I riksdagsvalet 2010 la nära sex procent av väljarna sin röst på SD. Opinionsmätningar visar på än högre grad av sympatier idag. Sannolikt är det samma andel skulle det kunna vara samma andel inom Räddningstjänsten som röstat på SD menar resonerar Anna–Maria Havskogen.

– Det blev en laddning som jag aldrig har upplevt tidigare i samband med politiskt besök. Man blottar på sätt och vis sin egen politiska ställning genom att protestera eller inte protestera.

Förstår du brandmännen som lämnade stationen under besöket?

– Ja det gör jag. De ville inte förknippas med SD.

– Jag vill inte heller bli föremål för en politisk kampanj, vilken den nu är. Men jag som privatperson måste backa för min professionella roll. Dock måste alla folkvalda få kunna komma på besök till en verksamhet de är med och fattar beslut om.

Besöket i sig var odramatiskt. Det var protesterna som drog uppmärksamhet till sig. Och vill man hårddra det kan man säga att de som demonstrerade var de som också bidrog till att SD fick den publicitet de var ute efter.

Närpolisen i Rosengård, Malmö, fick också besök av Sverigedemokraterna under samma vecka. Här passerade händelsen ganska obemärkt förbi. Göran Holmgren är biträdande närpolischef i Rosengård säger att de också är vana vid politikerbesök. Rosengård har ett – oförtjänt – dåligt rykte som stadsdel säger han, och politiker vill gärna komma och ställa frågor. Utan att påstå att det är en medveten strategi från polisens sida säger Göran Holmgren att genom att ta emot även SD utan att göra en stor affär av det genererade händelsen en väldigt liten massmedial uppmärksamhet.

– Nu är jag ingen mediestrateg men om jag vore det skulle jag gnugga händerna när folk protesterar och det blir liv runt SD:s besök – det är ju bara gratisreklam för dem.

Kan du förstå dem som inte vill ta emot SD?

– Både och. Är man som vi en myndighet som bekostas med skattemedel måste man visa upp verksamheten för dem som är med och beslutar om den. Men jag tvingar ingen enskild att vara med och träffa politiker, vem det än är. Och den som deltar i besöket måste känna att den har chefens förtroende att svara på frågor och säga vad den tycker.

Intresset bland poliserna att delta i mötet var stort, en av dem har invandrarbakgrund.

– Det som var förvånande var att ingenting handlade om segregationen eller invandring. De ställde frågor om vår organisation, utrustning och hur vi arbetar. Det är viktigt att de vet det, SD är ju med i riksdagen och fattar beslut som rör oss.

Ser du en risk med att ta emot SD, att ni tappar i förtroende gentemot boende i Rosengård när de kommer på besök?

– Vi har högt förtroende och stigande förtroenden hos allmänheten i trygghetsundersökningar i området – över 90 procent har högt förtroende för oss. Före besöket pratade jag med några av våra stadsdelsvärdar, de flesta med invandrarbakgrund, om de trodde att det skulle skada förtroendet för oss. Det trodde de inte. Jag har inte heller sett tecken på att det skulle vara så.

Under och efter SD:s besök i Malmö har Anna–Maria Havskogen som är huvudansvarig för all extern kommunikation som rört besöken, haft fullt upp med att svara på frågor från privatpersoner och andra organisationer. Många undrar hur man ska hantera besök från Sverigedemokraterna.

– Vi försöker svara på alla frågor men vi kan inte säga hur andra ska göra, men vi berättar om hur vi gör och varför.

Per Widlundh menar att det inte finns något utrymme för en högsta chef inom offentlig sektor att agera på något annat sätt.

– Men för alla andra av våra medarbetare , även ledningsgruppen, är det valfritt att delta i ett politiskt besök.